Mansome 2012

Mansrollen har på senare år ifrågasatts, diskuterats och vänts ut och in på. Kontentan är att det helt enkelt är svårt att vara man idag. Framför allt för att dagens kvinnor förväntar sig en massa olika saker för att kunna se någon som manlig. Det räcker liksom inte med att bara kunna dra in brödfödan längre. Män ska vara känsliga, humoristiska, närvarande pappor och så ska de vårda ytan och klä sig snyggt också.

Det har skrivits böcker, spalter och gjorts filmer på temat. "Mansome" är ytterligare en kommentar i mängden och framför allt tar den här dokumentären fasta på det yttre. Hur ser en manlig man ut? Hur mycket får han bry sig om sitt utseende utan att anses fjollig? Och hur okej är det att vara metrosexuell?

Morgan Spurlock är skaparen, men de som sett hans tidigare verk "Super Size Me" och "The Greatest Movie Ever Sold" blir här bjudna en lite annorlunda resa. Det är inte samma banbrytande dokumentärfilmarteknik som när han själv satte sig i fokus i de andra produktionerna, speciellt i "Super Size Me" där han gjorde sig själv sjuk på kuppen. I "Mansome" dyker han istället upp i en lite mindre "roll" i första kapitlet och sedan får vi klara oss utan honom.

Humorn har han däremot skruvat upp några snäpp, eller så kanske det är den allvarliga sidan som har tonats ner. För även om "Mansome" kan ses som en sorts inlägg i debatten är det hela mest på kul och det känns inte som om Spurlock försöker säga så mycket mer än att "det kan vara komplicerat". Att han dessutom återkommande använder sig av "bromedy"-regissören Judd Apatow och humorskådisen Zach Galifianakis säger något om vilken publik han vänder sig till och vilken ton han vill slå an.

Det lustiga är att vid de korta inläggen, kommentarerna och framför allt sketch-snuttarna med Jason Bateman och Will Arnett ("Blades of Glory") så fungerar filmen alldeles utmärkt. Det är igenkänning och det är kul. Men när Spurlock väljer att dela upp filmen i olika avsnitt efter teman - först har vi mustacherna, sedan skägg, efter det kommer annan behåring och till sist den metrosexuella mannen - så blir det faktiskt för utdraget.

Jag är helt med på de snabba kasten så när vi inte bara får lära känna killen som är mästare i skägg, utan dessutom får åka med honom på turné till Österrike - då börjar jag snabbt tappa intresset. När tempot ökas igen med korta klipp är jag med igen, men stannar vi för länge igen vid wrestlingkillen från Mellanöstern som måste raka sig över hela kroppen.

"Mansome" är helt enkelt ojämn. Att männen det fokuseras på heller inte har någon speciellt intressant historia att berätta gör förstås inte saken bättre. Desto gladare blir man å andra sidan av avbrotten med Galifianakis oftast klockrena kommentarer eller hur Arnett och Bateman kör lite "male bonding" på sitt Hollywood-spa.

Så förvänta er ingen världsomvälvande dokumentär där något helt nytt avslöjas eller belyses. Men för några enkla skratt samt en liten uppdatering av hur det står till med manligheten idag, så kan "Mansome" fungera prima.