Mission: Impossible 1996

Tom Cruise gör rollen som Ethan Hunt, "point man" i agentorganisationen Impossible Missions Force (IMF), en inofficiell del av CIA som sysslar med uppdrag som gränsar mot det omöjliga. För att förhindra att en amerikansk diplomat säljer den eftertraktade NOC-listan - en förteckning över alla agenter i Östeuropa - skickas Hunt och hans team till Prag för att förhindra affären. Uppdraget går fullständigt åt skogen, all skuld läggs på Ethan och han misstänks vara den mullvad som man länge letat efter inom IMF. För att rentvå sitt namn och trassla sig ur den härva som han fastnat i måste Hunt agera utanför IMF och får i sin jakt på sanningen tampas med hänsynslösa vapensmugglare, listiga förrädare och skickliga CIA-agenter.

Det finns en del scener i den här filmen som jag kommer att älska för all evighet, scener som varje gång de ses om växer och fortsätter att imponera. Scenen där Ethan och hans nya team bryter sig in i CIAs högkvarter i Langley tillhör fortfarande de mest spännande och halsbrytande scenerna genom tiderna. Alla kommer ihåg när Hunt hissas ner från en ventilationstrumma i taket på ett högteknologiskt larmat valv och ska kopiera NOC-listan från en dator. Minsta höjning i decibel, temperatur eller tryck gör att hela USAs underrättelsetjänst får reda på att han befinner sig i rummet. Cruise ger verkligen allt, De Palma använder vartenda verktyg i sin låda och en legendarisk scen föds. Den magiska scenen som utspelar sig på "Aquarium Café" följs också av ett stort, ärligt och kraftfullt "wow".

I skarvarna mellan nyckelscenerna finns det heller inget att klaga på. David Koepps och Robert Townes manus är ohyggligt välskrivet och de bygger upp en komplex och mångfacetterad labyrint på allra finaste sätt. Svängarna och vändningarna är många, kanske så många att man behöver ett par tittar för att verkligen greppa hela storyn. Detta gör dock aldrig att den blir rörig eller jobbig, utan man får helt enkelt hoppa över den där planerade powernappen mitt i filmen om man vill hänga med.

Kring skådespeleriet kan jag inte heller hitta några större brister. Tom Cruise - som enligt mig är en av de lätt bästa skådespelarna genom tiderna - gör här en av sina mest kända och omtalade roller. Allt med Cruise stämmer för den här karaktären, hans glödande ögon, hans energi och atletiska stil kommer väl till pass när Ethan Hunt kämpar sig igenom sina galna uppdrag. Kring Cruise har vi också talanger som Jon Voight, Emmanuelle Béart, Kristin Scott Thomas, Jean Reno, Ving Rhames och Vanessa Redgrave i en alldeles underbar rollprestation som vapensmugglaren Max. Redgrave äger - precis i vanlig ordning - varenda scen hon är med i.

En av filmens andra styrkor är den utsökta estetiken. Stephen H. Burums foto för direkt tankarna till Gordon Willis och hans arbete med exempelvis "All the President's Men", vare sig inspirationen kommer därifrån vet jag inte. Fotot är grynigt, stabilt och har höga kontraster. Exempelvis scenen som jag nämnde tidigare, den som utspelar sig på "Aquarium Café", är en fröjd att lägga ögonen på tack vare De Palmas och Burums samarbete. En svettig dialogsekvens filmad ur "dutch angles" följs direkt av en majestätisk actionsekvens i slow motion, slutprodukten blir smått genialisk.

Jag gillar också att "Mission: Impossible" vågar ta tid på sig, även om den är så fullspäckad. Ibland skruvas tempot ner en bit och skådespelarna får utrymme att arbeta lite mer intimt. Detta resulterar dock aldrig i att spänningen avtar, verkligen inte. Filmen är löjligt spännande rakt igenom, och det tappar man inte under en enda sekund. "Mission: Impossible" är så tight, så välstrukturerad och så underhållande att den bara flyger iväg, drygt två timmar känns istället som en. Under dessa två timmar levereras en grymt välgjord, rafflande och tempofylld spionfilm som hör till de allra bästa.