Mörkt vatten 2012

Psykopater på film har alltid fascinerat, vare sig det handlat om knivsvingande morsgrisar i "Psycho" eller tävlingsbesatta balettdansöser i "Black Swan". Konsten är att kombinera en kompetent skådespelares talanger med en mörk, obehaglig och oförutsägbar karaktär. Psykopaten i "Mörkt vatten" är en polsk hantverkare som är en lika påträngande person som han är usel på sitt jobb.

Våra hjältar - eller tja, huvudkaraktärer i alla fall - är mäklaren Daniel (Sverrir Gudnason) och Marie (Helena af Sandeberg), hustru till Daniels chef tillika blivande affärspartner. De två har en hemlig, förbjuden romans och ska tillbringa en romantisk helg i en lyxvilla som Daniel ska sälja på en isolerad ö. Där dyker hantverkaren George (Andrzej Chyra) upp och börjar sabba stämningen rejält för turturduvorna.

Någonstans i den här soppan finns en hyggligt spännande (om än välanvänd, se "Främlingar på tåg" från 1951...) situation där någon tvingas välja mellan att få sin hemlighet avslöjad eller göra sig av med en alltmer hotfull främling. Tyvärr spretar fokuset som bäst åt alla möjliga håll och den "hotfulla främlingen" förblir, tack vare generande dialog och tröttsamt förutsägbart motiv, mest en irriterande stereotyp än en skrämmande skurk.

Värst är ändå våra huvudpersoner, ett tjatigt och osympatiskt par vars "myshelg" går ut på att dricka vin, pippa och spela Guitar Hero. Daniel är typen som kallar George för en "smutsig låginkomsttagare" och Marie den som filmar sig själv med sin Iphone när hon är otrogen i en soffa (gissa om den hamnar i fel händer?). Det mesta av deras dialog handlar om deras förhållande även om de inte verkar känna varandra ("Har du tjej?" frågar Marie vid ett tillfälle och skrattar hånfullt). Självklart är de för dumma att fly när de får chansen och splittrar på sig när de springer ut i skogen...

Rafael Edholm, som gjorde en intressant debut med "Komplett galen" men följde upp med kalkonen "Babas bilar", fortsätter besudla svensk film när han tafatt försöker kombinera otrohetsdrama med psykopatthriller, men får finna sig långt i skuggan av "Farlig förbindelse" och svenska guldkornet "Till det som är vackert". Man hade behövt åtminstone en gnutta Hitchcock i grytan - nu liknar det mest en fantasilös, påkostad skolfilm.