Ond Tro 2010

"Det är någonting som sker. Jag vet inte om jag långsamt vaknar eller långsamt somnar. Har du känt så någon gång?" frågar Mona (Sonja Richter) Frank (Jonas Karlsson) i "Ond Tro". Dimman ligger tät över de kusliga gatorna där en brutal seriemördare härjar om nätterna i Kristian Petris nya psykologiska thriller. Manuset till filmen som Petri beskrivit som som smått legendariskt är skrivet av dramatikern och kultförfattaren Magnus Dahlstöm och har funnits till i över 10 år men det är inte förrän nu, efter mycket tjat från Petri och efter att "Låt den rätte komma in" brutit ny mark åt påkostad svensk skräckfilm som filmen blivit verklighet.   

"Ond Tro" utspelar sig i gränslandet mellan vardag och dröm. I ett kargt och grådaskigt Sverige där människor är för blasé och självupptagna för att se eller möta varandra på riktigt.

Alla är bleka och slitna i en tröstlös vandring runt i ekorrhjulet. Tänk Roy Andersson-Sverige, fast utan varken sång eller humor. Mona är ny i stan och på väg hem från nya jobbet hittar hon en knivskuren man på en sidogata som dör i hennes armar. På nyheterna rapporterar dom om en seriemördare som verkar slå till slumpvis och utredningsledaren (Magnus Krepper) är inte speciellt hoppfull inför att lösa fallet. Mona blir besatt av de bestialiska morden, slutar gå till jobbet och börjar vandra gatorna på nätterna för att hitta mördaren. Och mitt i sökandet träffar hon Frank, den ende som inte verkar tro att hon blivit galen.

Bakom kameran står den ytterst begåvade fotografen Hoyte van Hoytema mest känd för sitt jobb med "Låt den rätte komma in" men som även skjutit Michael Marcimains hyllade tv-serier "Lasermannen" och "Upp till kamp". Även i "Ond Tro" skildrar hans fantastiska bilder ett åldrat vardagligt Sverige vi alla kan känna igen oss i. Men här är stämningen ännu frostigare än vi är vana vid. Hoytemas långsamma kameraåkningar iakttar smygande på avstånd hur Mona rör sig genom sorgsna kommunala korridorer och kusliga bakgator. Ljussättningen känns alltid naturlig, man kan alltid kan känna av tiden på dygnet trots att de få gånger som solen faktiskt lyser så är det som bäst genom gråbleka moln. Stämningen är kusligt drömsk, eller snarare mardrömsk.

Och precis som bland blodsugarna i Blackeberg har Hoytema lyckats med några riktigt läckra Money shots i "Ond Tro". Som en sekvens där Mona och Frank pratar om gränsalandet mellan dröm och verklighet  i framsätet på en liten bil vid en järnvägsövergång. Det enda som är i fokus är Jonas Karlssons trötta ögon i backspegeln medan kameran blickar ut genom den smutsiga vindrutan där ett tåg tuffar förbi i diset, som om den gled fram bland moln. Drömskt, var ordet. Och Apsnyggt.

Sist Kristian Petri och Jonas Karlsson filmade ihop i filmen "Detaljer" för sju år sen belönades Jonas Karlsson med en Guldbagge för sin insats. Karlsson insats övertygar även här i fint samspel med danskan Sonja Richter, ständigt med en tät cigarettdimma mellan deras vilsna blickar.

Petris och Hoytemas filmnördighet lyser igenom i nästan varje sekvens, oavsett om inspirationen kommer från klassiska Polanski-rullar eller dagens asiatiska spökfilmer. Resultatet är en kuslig men inte helt originell mordgåta, en spökfilm utan synliga spöken.

Filmens minimala dialog och känslomässiga kyla känns lite som ett tveeggat svärd, den planterar en orolig känsla i själen som stannar kvar och får de höstkalla gatorna att kännas lite mindre trygga om natten, men gör också att man känner sig lika distant till karaktärerna som de gör till varandra. Vilket i mina ögon är filmens stora svaghet. Trots det så gillar jag verkligen "Ond Tro", den står för något nytt inom svensk film. Kombinationen Kristian Petri, Hoyte van Hoytema och Magnus Dahlström känns helt given. Svenskt filmmörker har länge vart synonymt med en skämskudde framför ögonen. Men Petri har gett begreppet ett nytt ansikte att möta med öppna ögon.