Jag snor några minuter av hans dyrbara tid för att snacka om hans senaste film, Kristian Petris mörka thriller "Ond Tro". Men trots en hektisk tillvaro behåller han lugnet och drar sig aldrig för att stanna upp och tänka efter innan han svarar på mina frågor.
Jag berättar att jag tyckte Malmös gator kändes lite extra kusliga på vägen hem efter visningen av hans nya thriller "Ond Tro" kvällen innan.
Ja, filmen är märklig på det sättet att det känns väldigt tydligt att man är i någon slags svensk stad, fast man vet aldrig var man är någonstans eftersom det är en fiktiv värld. Man känner verkligen att det är Sverige, ett mörkt och ondskefullt Sverige.
Du fick ju en Guldbagge sist du jobbade med Kristian Petri. Var det en självklarhet att tacka ja när han ringde, eller var det manuset som fångade dig?
Kristian pratade faktiskt om det här manuset redan när vi gjorde "Detaljer". Det är länge sen nu men jag minns att vi åt lunch och Kristian berättade om ett Magnus Dahlström-manus som han hade, och jag läste en version. Sen har manuset hängt med ett tag i bakgrunden. Och jag var intresserad redan då. Det kändes som en så säregen historia med en egen ton.
Manuset har som du säger hängt med ett tag, jag hörde att det är ungefär tio år gammalt men inte blivit film förrän nu. Det känns lite som att framgångarna med filmatiseringen av "Låt den rätte komma in" har öppnat nya dörrar för en ny våg av svensk påkostad skräckfilm?
Ja, även om den här filmen projekterades innan "Låt den rätte komma in" hade premiär.. Men i och för sig så har "Ond Tro" nu blivit uttagen till Filmfestivalen i Toronto vilken säkert beror på "Låt den rätte"-effekten, och det är bara roligt i sådana fall.
Är du själv en skräckfilmskille?
Ja, om de är bra, svarar Jonas eftertänksamt med ett skratt. Men jag tycker ju om flera olika sorters filmer på olika sätt och jag har ju också varvat rätt fritt mellan rollerna och jag trivs ju med det och är väldigt glad att få göra det. Men, visst jag kan verkligen uppskatta en god berättad skräckis. Definitivt.
Ja, du har ju onekligen gjort en mängd olika typer av roller och både skrivit pjäser och noveller. Men är det någon roll du känner att du letar efter eller vill göra om?
Inte på rak arm. Jag har ju verkligen fått göra en hel del. Jag är väldigt glad att jag har mitt skrivande för det ger möjligheten att kunna välja lite mer och jobba med det jag känner för. Samtidigt som jag ibland känner att jag skulle vilja hinna med mer. Som till exempel om man skulle regissera någonting själv. Men å andra sidan har jag tänkt nu på senare år att det inte är helt dumt att ha några grejer kvar också. Man behöver inte fylla alla hål regelmässigt.
Jag läste på nätet att första gången "Ond Tro"-regissören Kristian Petri och fotografen Hoyte van Hoytema träffades så satt de med varsin laptop och "battlade" varandra med att visa sina klassiska favoritfilmsekvenser. Är dem så nördiga som det verkar?
Ja, de är det verkligen, svarar Jonas full i skratt. Det kan jag skriva under på. Men det är också väldigt roligt. Det vet ju säkert du med - att om man gillar film så är det väldigt lätt att hamna i den där sinnesstämningen med referenser och letandet efter smarta detaljer.
Är dem perfektionister båda två? Jag tänker på fotot som känns så otroligt uttänkt i varenda vinkel. Och framför allt är det ju otroligt snyggt.
Ja, både och. För visst, dem är ju det. Både Hoyte och Kristian har ju väldigt klart för sig vad de är ute efter. Men samtidigt har de inget färdigt stegmönster. Det finns liksom inga klara bilder där de har bestämt exakt var vi ska stå, utan allt är väldigt öppet och känslan när vi jobbar är alltid väldigt undersökande och de testar sig fram och det är väldigt roligt. Jag tror det beror på att Kristian är så väl förberedd och jag tror att om man har en väldigt klar idé om vad det är man vill så har man även möjlighet att öppna upp och ta ögonblicket. För annars riskerar det ju att bli lite dött. För även om "Ond Tro" är vacker och väldigt nedtonad så måste den ju leva. Det är ju det som är film.
Och Hoyte?
En del bilder ser man ju direkt att de har han ju ritat upp i förväg. Men samtidigt så kan han ibland bara ta upp kameran och säga "nu kör vi!" och så märker man att han helt plötsligt är på marken under en och plåtar. Så det är hela tiden den där kombinationen av att vara så väl förberedd att man kan sticka iväg när det händer någonting.
Du har ju stått på de största scenerna i Sverige och medverkat i många stora filmer och tv-serier. Har du några drömmar om Hollywood?
Jag har ju familj, och det känns som att det här med att åka till Hollywood kräver en så stor satsning. Jag vet ju många som gjort den där resan, och det ska man ju givetvis göra om man känner för det. Men då måste man vara beredd på att det tar väldigt lång tid med att etablera en agent och sen gå på en massa auditions. Och jag känner att jag tänker nog inte göra det.. Bland annat för att jag inte vet vilken typ av film jag skulle sikta på. Jag kan absolut tänka mig att vara med i en Hollywoodfilm, men jag tror inte jag kommer få vara det om jag inte är beredd att göra den här resan, du vet. Och då får det vara. Precis som du säger vill jag komma vidare och hitta nya utmaningar. Men jag har nog snarare hittat det i mitt skrivande sådär. Så jag kommer nog snarare att gå den vägen, som det känns idag.
