Pirates of the Caribbean: Svarta Pärlans förbannelse 2003

De lärde tvistar om vilken som egentligen är Johnny Depps bästa rollprestation. Är det den missförstådde goth-skapelsen i ”Edward Scissorhands”? Den hallucinerande journalisten i ”Fear and Loathing in Las Vegas”? Eller den minst sagt egendomlige godiskungen i ”Kalle och Chokladfabriken”? Att han är en mångsidig skådespelare har han visat gång på gång i film efter film, och rollen som kapten Jack Sparrow ligger högt i toppen bland mångas favorit-Depp-roller.

Att få publiken att tycka om och känna sympati för en ständigt smålullig, unken sjöbuse kan kan ju inte vara en helt lätt uppgift. Faktum är att Depp fick flera bolagschefer att se rött när han vägrade lyda direktioner utan följde sin egen bild av hur Sparrow skulle vara – ”en 1800-talets rockstjärna” med starka influenser av vännen Keith Richards. Men med facit i hand så gjorde det susen, och Depp fick till och med sin första Oscarsnominering.

Jack Sparrow är kanske den mest mytomspunne pirat som någonsin seglat på de sju haven. Men om alla legender om honom är sanna, så var det himla längesen, för nu är han en ensamvarg ombord på en trasig liten båt, som försörjer sig på småstölder i vilken hamn han nu råkar komma till, och tar varje dag som den kommer. Sparrow anländer till en brittisk koloni i lagom tid för att rädda den vackra adelsflickan Elizabeth Swann från drunkning, och blir halvt mot sin vilja indragen i en kuslig spökhistoria. Legenden talar om ett skepp kallat Svarta Pärlan vars besättning är fast i ett tillstånd mellan levande och döda, och Elizabeth har (utan att veta om det) det stycke guld som kan bryta deras förbannelse.

Förutom en hänförande prestation av Johnny Depp i huvudrollen, blev ”Pirates of the Caribbean” också startskottet för Keira Knightleys karriär, och för första gången fick biopubliken se hur Legolas såg ut utan alvöron. Orlando Bloom spelar Will Turner, den modige smeden som är intresserad av barndomsvännen Elizabeth, men på grund av klass-skillnaden inte vågar sätta in stöten. Ja, romantiken flödar och utgör bara en av många ingredienser som gjorde filmen till en oväntad publikdragare sommaren 2003. Den perfekta avvägningen mellan explosiv action och bitsk humor, hejdundrande äventyr och otäcka spöken bidrog förstås till succén, och det dröjde inte länge innan det började talas om inte bara en, men två uppföljare.

Med inspiration hämtad från en av Disneylands åkattraktioner är ”Pirates of the Caribbean” ett gammaldags matinéäventyr i Indiana Jones’ anda, med actionkungen Jerry Bruckheimers vakande producentögon. En speltid som sträcker sig en bra bit över två timmar är visserligen lite att ta i, följaktligen blir det svårt att hålla intresset uppe och filmen tappar tempo på några ställen. Men att få tonårsgrabbar att sitta på helspänn till en 1800-talsrulle med svärdfighter istället för biljakter är ingen dålig bedrift, och lika fantastiskt är det att se hur detta verkligen är en film för hela familjen. Här finns något för alla.