Secret Agents 2013

Efter kalkoniga "Taken 2", samt ett gäng andra medelmåttiga filmer, vet jag inte om kursen för Luc Bessons produktionsbolag, Europacorp, står särskilt högt. Men med den, efter "The Artist", internationellt hajpade Jean Dujardin i en av huvudrollerna kommer "Möbius" att nå en större publik än den skulle ha gjort för ett par år sedan.

Dujardins sexighet och förförande blick utnyttjas för fulla muggar här. Så till den grad att jag nästan köper att Cécile De France ("Livet efter detta") karaktär faller pladask för honom utan att särskilt många meningar utbytts mellan de två - men bara nästan. Det faktum att den centrala kärlekshistorien aldrig får mer av en förklaring än att de två karaktärerna tänder på varandra och har någon slags magi i sängen, är dock bara ett av problemen med den här berättelsen.

"Möbius" är framför allt en thriller i finanskrisens spår och skulle kunna spela i samma liga som "Bedragaren", men den låter sedan spionspåret ta över handlingen, och det är här det blir snurrigt.

Alice (De France) jobbar i Monaco som börsmäklare på en rysk bank. När hon blir kontaktad av franska polisen för att spionera på sin chef, Ivan Rostovsky (Tim Roth - "Pulp Fiction"), tackar hon ja eftersom det kan ge henne en möjlighet att återvända till USA där hon för tillfället inte släpps in efter att hon gjorts till en av syndabockarna för finanskrisen.

Men polisen som hon lämnar information till och som dessutom skuggar henne dag och natt visar sig jobba ihop med ryska FSB, det som förr var KGB. En av agenterna, Gregory Lioubov (Dujardin), får i uppdrag att ta sig en närmre titt på Alice, men så fort han lägger ögonen på henne på en klubb slår det gnistor om dem. Gregory, som redan är agent för både ryssar och fransmän något han måste dölja för Alice, blir nu tvingad att även ljuga om kärlekshistorien för sina uppdragsgivare.

Till detta smackar man på ytterligare med att blanda in CIA och dessutom låta Ivan bli intresserad av Alice, samtidigt som hans säkerhetsvakt börjar fatta misstankar.

Det är i alla fall så långt jag hänger med. Ett tag får jag känslan av att den här filmen är så finurligt vävd att det är en sådan man måste se upprepade gånger för att förstå sig på. Men det varar inte mer än halvvägs. För snart genomskådas att det bara är klurighet som uppnås genom att förbrylla publiken.

Trots detta förvirrande upplägg så lyckas talangfulla De France och Dujardin att skapa karaktärer att tycka om. Men det är mest kemi och skådespeleri och väldigt lite substans att hämta från manuset. För paret ges inte en enda dialog som förklarar varför de förälskar sig så brutalt i varandra att de är villiga att ge upp allt annat för att få vara tillsammans.

Ett förlåtande drag är att det gör att filmen undviker att bli alltför sentimental. Kärleken bara är vad den är - ingen förklaring ges. Men eftersom det inte finns tillräckligt i spionhistorien att hänga upp berättelsen på ens mot slutet, så späder det bara på den förvirrande känslan.

De vackra vyerna från Rivieran och träffsäkra rikemanskulisserna ihop med några av Frankrikes bästa skådespelare just nu gör att "Möbius" känns som ett välproducerat alster. Men hur mycket man än vill tycka om den så är storyn för mycket av en labyrint som man aldrig hittar ut ifrån.