Source Code 2011

Filmvärlden har fått fnatt på en viss typ av scifi det senaste året - nämligen de som utspelar sig i parallella verkligheter. "Inception" är förstås den första man kommer att tänka på. "Adjustment Bureau" som gick upp under våren fick inte lika bra bemötande. Och nu kommer alltså "Source Code" som har hittat sitt eget sätt att ta sig an ämnet.

Ska man jämföra så är "Source Code" lika smart som "Inception", men långt ifrån lika storslagen och mäktig. Här har man istället gjort en mer avskalad rulle med en mycket mindre budget. Hjärtat finns där och upplägget är bra, men just i den här genren vill jag gärna bli tagen med storm och jag saknar det visuellt imponerande. Istället är får filmens intro mig att tänka på såna där vykort från 70-talet med motiv av skyskrapor i urvattnade färger.

Men det behövs inte mer än en menings beskrivning av filmens handling för att man ska vilja rusa iväg till biograferna med en gång. Colter (Jake Gyllenhaal) vaknar upp på ett tåg i en annan mans - Seans - kropp och får reda på att han bara har åtta minuter på sig att ta reda på vem som tänker spränga tåget i bitar.

När filmen börjar hålls biopubliken lika mycket i mörkret som Colter. Vi måste, precis som han, gissa hur han hamnade i den här situationen. Allt han själv kan minnas var att han, innan han vaknade upp på tåget, befann sig som soldat på uppdrag i Afghanistan.

Mittemot Colter sitter Cristina (Michelle Monaghan) som inte förstår varför hennes bekanta, Sean, beter sig så konstigt. Ännu mindre fattar konduktören när han börjar ställa udda frågor eller passagerarna på tåget när han springer runt och sliter i mobiltelefoner och väskor.

I själva verket kommer Colter att få återuppleva samma åtta minuter om och om igen - som en slags "Måndag hela veckan" om man byter ut humorn mot thrillermiljö.  Varje gång han förflyttas från verkligheten i source code till den verkliga världen faller alltfler pussselbitar på plats.

I verkligheten sitter han instängd i en kapsel men genom en dataskärm ger Colleen Goodwin (Vera Farmiga, Up in the Air) honom information. Meningen med source code och hans uppdrag tar form men den stora frågan om hur han hamnade där måste han lista ut själv.

Gissningsleken blir lite av det som driver filmen framåt, men jag kan inte låta bli att störa mig på att de ansvariga på militärhögkvarteret fortsätter att svara "Det är inte viktigt i det här läget" och "Vi förlorar bara viktig tid" när de märker att han inte förstår innebörden av uppdraget och inte heller samarbetar på bästa sätt.

Det finns också en del logikluckor, som till exempel att det inte känns alltför svårt att lista ut vem bombaren är. Den största av dem är dock hela användningsområdet av source code som ju måste vara ett otroligt avancerat system att utveckla, men som bara verkar kunna användas där ytterst specifika omständigheter råder - som att den skyldige måste befinna sig på platsen för attentatet de sista åtta minuterna innan det äger rum. 

Jake Gyllenhaal är helt klart "Source Codes" starkaste kort. Han bär nästan hela filmen ensam på sina axlar och lyckas skapa både spännande och finstämda stunder trots de begränsade miljöerna han befinner sig i.

"Source Code" är ett väldigt lyckat projekt av relativt okända regissören Duncan Jones ("Moon") och manusskribenten Ben Ripley. Det är en smart idé och hela filmen får en att börja klura. Den ligger nära en fyra i betyg, men lyfter inte tillräckligt för att nå hela vägen.