Spider-Man: Into the Spider-Verse 2018
Synopsis
Miles Morales är en 13-åring från Broooklyn och en Spider-Man olik alla tidigare. Han är en klipsk tonåring som hänger med sina vänner och är som barn i den åldern är mest. Men vad hans vänner inte vet är att Miles också lär sig att omfamna ett helt nytt och oväntat liv som den helt nye Spider-Man! Med hjälp av några överraskande nya vänner lär Miles sig att hitta hjälten inom sig.
Info
Originaltitel
Spider-Man: Into the Spider-Verse
Biopremiär
14 december 2018
DVD-premiär
29 april 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Serietidnings-underhållning för hela slanten
Spider-Man är redan tillbaka på vita duken. Den här gången tecknad och i flera olika versioner, på en och samma gång! Med läcker animering bjuds det på en humorfylld och actionpackad upplevelse som inte lär göra fansen besvikna.
I allas vår hjälte Peter Parkers (Chris Pine) ”Spidey”-universum möter vi Miles Morales (Shameik Moore), en tonåring från Brooklyn som inte riktigt stormtrivs i sin nya skola en bit bort från hemmet. En ”elitistisk” skola som han själv kallar det. Hans hemlängtan speglar sig i hur han ser upp till tuffa farbrorn Aaron (Mahershala Ali), som till skillnad från pappa Jeff (Brian Tyree Henry), uppmuntrar Miles till att göra grejerna han inte riktigt vågar. Efter att ha målat graffiti med sin farbror blir Miles biten av en spindel... och resten kan ni lista ut själva.
Som att hans nya krafter inte var överväldigande nog, så börjar alternativa dimensioner flätas ihop när Wilson Fisk/Kingpin (Liev Schreiber) öppnar en portal. Med en nu lite annorlunda Peter Parker (Jake Johnson) som mentor, måste Miles hjälpa till med att stoppa Kingpin samtidigt som han kommer till rätta med sitt nya jag.
Det är framförallt i karaktärerna filmen har sin styrka. Det är lätt att känna för Miles Morales, och det går enkelt hem hos publiken att han är en vanlig tonåring som skulle kunna vara vem som helst. Sättet filmskaparna introducerar hans energifyllda personlighet, hans omgivning och hans familj gör det lättare för oss att kunna relatera till hans personliga dilemman.
På förhand fanns det personligen lite tvivel kring hur man skulle hantera antalet olika karaktärer i filmen. Det visar sig att man grejar det alldeles utmärkt. Det är tydligt att Miles är huvudpersonen, och att det är hans berättelse vi får se. Samtidigt så tar de mindre karaktärerna perfekt med plats när de förutom att berika filmens helhet, bidrar till att föra karaktärsutvecklingen av Miles och handlingen framåt. Det är i synnerhet Jake Johnsons Peter Parker som skiner här.
Med karaktärer som Gwen Stacy/Spider-Woman, Doc Ock, Spider-Man Noir, Peni Parker och Spider-Ham får man även imponerande actionsekvenser. Actionscenerna är kort och gott ursnygga.
Skickliga ”21 Jump Street/Lego-filmen”-duon Phil Lord och Christopher Miller har varit med och producerat filmen. Lord även har skrivit filmens manus tillsammans med en av filmens tre regissörer Rodney Rothman, något som visar sig när man lyckas pricka så pass rätt som man gör med filmens humor. Det är aldrig fördummad eller barnslig humor, och skämten är inte heller för grova för en yngre publik. Den kreativa komedin fungerar tack vare det intelligenta manuset.
Om en film någonsin har kunnat kalla sig för en äkta serietidningsfilm så är det ”Into the Spider-Verse”. Med animationsstilen omfamnar man den tidigare provade idén att en serietidning kommer till liv på vita duken. Trots att man använder sig av det i nästintill varenda bildruta så blir det aldrig uttjatat, utan tvärtom. Det är väldigt snyggt, smart och stilfullt utfört. Tillsammans med filmens rappa tempo, charm och humor så resulterar det i en riktigt cool och underhållande upplevelse.
Som att hans nya krafter inte var överväldigande nog, så börjar alternativa dimensioner flätas ihop när Wilson Fisk/Kingpin (Liev Schreiber) öppnar en portal. Med en nu lite annorlunda Peter Parker (Jake Johnson) som mentor, måste Miles hjälpa till med att stoppa Kingpin samtidigt som han kommer till rätta med sitt nya jag.
Det är framförallt i karaktärerna filmen har sin styrka. Det är lätt att känna för Miles Morales, och det går enkelt hem hos publiken att han är en vanlig tonåring som skulle kunna vara vem som helst. Sättet filmskaparna introducerar hans energifyllda personlighet, hans omgivning och hans familj gör det lättare för oss att kunna relatera till hans personliga dilemman.
På förhand fanns det personligen lite tvivel kring hur man skulle hantera antalet olika karaktärer i filmen. Det visar sig att man grejar det alldeles utmärkt. Det är tydligt att Miles är huvudpersonen, och att det är hans berättelse vi får se. Samtidigt så tar de mindre karaktärerna perfekt med plats när de förutom att berika filmens helhet, bidrar till att föra karaktärsutvecklingen av Miles och handlingen framåt. Det är i synnerhet Jake Johnsons Peter Parker som skiner här.
Med karaktärer som Gwen Stacy/Spider-Woman, Doc Ock, Spider-Man Noir, Peni Parker och Spider-Ham får man även imponerande actionsekvenser. Actionscenerna är kort och gott ursnygga.
Skickliga ”21 Jump Street/Lego-filmen”-duon Phil Lord och Christopher Miller har varit med och producerat filmen. Lord även har skrivit filmens manus tillsammans med en av filmens tre regissörer Rodney Rothman, något som visar sig när man lyckas pricka så pass rätt som man gör med filmens humor. Det är aldrig fördummad eller barnslig humor, och skämten är inte heller för grova för en yngre publik. Den kreativa komedin fungerar tack vare det intelligenta manuset.
Om en film någonsin har kunnat kalla sig för en äkta serietidningsfilm så är det ”Into the Spider-Verse”. Med animationsstilen omfamnar man den tidigare provade idén att en serietidning kommer till liv på vita duken. Trots att man använder sig av det i nästintill varenda bildruta så blir det aldrig uttjatat, utan tvärtom. Det är väldigt snyggt, smart och stilfullt utfört. Tillsammans med filmens rappa tempo, charm och humor så resulterar det i en riktigt cool och underhållande upplevelse.
| 7 december 2018 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
En äkta serietidningsrulle!
Sony misslyckas rätt många gånger men när det kommer till animerat för barn så lyckas de ändå alltid träffa rätt. I denna annorlunda nytolkning av Spider-Man så finns det vackra bilder, bländande action och plats för lite djupare dialog och reflektioner.
I ett parallellt New York så träffar vi Miles Morales (Shameik Moore). Han har en brokig relation till sin pappa (Brian Tyree Henry) och går på ett "elitistiskt" universitet mot sin vilja. När han en kväll sprejar graffiti med sin farbror (Mahershala Ali) så blir han biten av en radioaktiv spindel och… tja resten kan ni nog räkna ut själva.
Lite senare så bevittnar han när Kingpin (Liev Schreiber) startar sin superkolliderare för att få tillbaka sin familj från en annan dimension men istället så hämtar den in olika Spider-Man’s (och Woman’s) från andra dimensioner.
Det fanns alltid farhågor. Hur skulle filmen kunna kasta in så många olika karaktärer samtidigt och låter inte handlingen lite väl rörig? Jag är glad att meddela att det berättas på ett glasklart sätt. Handlingen tappar aldrig tråden och de lyckas skapa en bra dynamik mellan karaktärerna och balansera det perfekt. Det är tydligt att Miles är huvudpersonen men de andra karaktärerna får agera stöd och kritiker. Det är här Gwen Stacy (Hailee Steinfeld) och Peter B. Parker (Jake Johnson) briljerar. Jag skulle dock vilja ha lite mer av Spider-Gwen som jag tycker är den mest intressanta karaktären här. Den blandningen av olika karaktärer med samma förmågor skapar också några fina dialoger om livet som Spider-Man och vad det kan kosta.
Daniel Pemberton lyckas skapa en härlig musikmix med latinamerikanskt, electro pop och rap i samma film och det går hand i hand med den härliga eldoradon vi bevittnar på duken. Hela filmen är som tagen ur en serietidning och det är en fantastisk mix av färger och nyanser, de använder sig verkligen av varje bildruta som finns. När ögonen väl vant sig så är det riktigt snyggt och läckert!
Jag blev alltid lite smått irriterad över att folk hypade upp No Way Home för konceptet med olika parallella Spider-Mans och ett möte eftersom detta var den första filmen som faktiskt gjorde det. Denna filmen lyckades dessutom kombinera och balansera karaktärerna bättre och förhålla sig till sin story bättre.
Det finns dock saker som hindrar den från att nå perfektion. Några få plotholes finns att anmärka på samtidigt som jag tycker att den spatserar förbi vissa scener i för snabbt tempo. Det är dock en i grunden en barnfilm så visst överseende får man ha.
Sammanfattningsvis är det ett härligt tillskott i en superhjälte-genre som börjat tappa stinget. Cinematografin, animeringen, den relaterbara skurken, röstskådespelet och actionscenerna gör denna fräscha rulle till den mest underhållande Spider-Man-filmen av dem alla (TASM 2 ger sig dock inte utan en rejäl fight).
8/10
Vilket serietidningseldorado! Smått överväldigad av tempot, känslorna, de starka karaktärerna, actionscenerna och den grafiska stilen. Ge mig fem såna här äventyr till! Nästan en fullträff, men åtminstone en riktigt stark 4/5.