The Bourne Legacy 2012

Paul Greengrass, som regisserade de två senaste Bourne-filmerna, ska en gång skämtsamt ha sagt att en eventuell fjärde del i serien borde döpas till "The Bourne Redundancy". När nu Matt Damon inte vill vara med längre och hans hetsade titelkaraktär en gång för alla har försvunnit från radarn plockar filmbolaget helt sonika upp en sprillans ny agent att försöka ha ihjäl. Eller som det står på affischen: "There was never just one." Lite billigt känns det. Lyckligtvis är Jeremy Renner minst lika bra som Matt Damon var - lika intensivt sammanbiten men aningen busigare - och filmen som helhet är en funktionell och engagerande spionthriller.

Den mest påtaliga skillnaden mellan Renners karaktär Aaron Cross och Jason Bourne är att den förre på dagsbasis behöver stoppa i sig en uppsättning färgglada piller för att förhindra fysiskt och mentalt förfall. När Cross förklaras fredslös av sin uppdragsgivare Försvarsdepartementet och tvingas fly för sitt liv - i av en kedjereaktion av händelser som utlöses av Jason Bournes avslöjande av Treadstone Project i "The Bourne Ultimatum" - får han snabbt slut på medicin. Tillsammans med forskaren Dr. Marta Shearing (Rachel Weisz) försöker Cross, med livet och sin kognitiva kapacitet i behåll, att få tag på en ny dos. Weisz karaktär sysslar med "beteendedesign" på tryggt avstånd från fältet och får bryskt sina illusioner om personligt ansvar vad gäller de manipulerade agenternas hälsa krossade, men sedan har hon mest att haka på Cross och vara skräckslagen.

I övrigt är allt oerhört Bourneskt och att tala om ett arv är en underdrift: vresiga spionchefer i stimmiga informationscentraler som fryser till när hjältens suddiga nuna dyker upp på en övervakningsfilm från en flygplats eller liknande, rafflande jakter till fots och i diverse fordon, brutala slagsmål där kameran skakar så mycket att man egentligen inte hinner få syn på en enda snyting. Aaron Cross rör sig inte lika febrilt som Jason Bourne över världskartan - färre exotiska locations -men kompenserar för detta genom en suverän första akt där han halkar fram över fjälltoppar och brottas med vargar.

Tristast är att man väl i och med denna film, såvida Matt Damon inte kommer tillbaka till franchisen, slutgiltigt har uttömt möjligheterna till att använda namnet "Bourne" i framtida uppföljare. Jag hade annars gärna sett fram emot både "Bourne to run" eller "Bourne in the USA".