The First Purge 2018

”The Purge”-serien är en av de mest intressanta filmserierna i modern tid, inte bara ur storymässigt perspektiv men även hur den utvecklats politiskt. Filmerna har (visserligen med ”tur”) kunnat reflektera det sanna politiska läget i USA men har även utvecklats från det underlägsna originalet om en rik, vit familj till uppföljare som följer fattiga afro-amerikaner i utsatta områden. Det kräver ingen raketforskare för att dra paralleller till nutida situationer.

Det är även smått banbrytande och kittlande hur hjältarna i denna framgångsrika filmserie, som här mer tydligt går från mainstream-skräck till politisk action, är nästan uteslutande svarta. Här följer vi dels en politisk aktiv ung kvinna (Lex Scott Davis) och hennes bror (Joivan Wade) som känner sig tvingad att vända sig till kriminalitet på Staten Island. Även områdets godhjärtade men hårda chef för kriminell verksamhet (Y’lan Noel) har en stor roll.

Detta är alltså en prequel som utspelar sig under USA:s första Purge-dygn där alla brott är tillåtna och invånarna får chansen att ”rena” sig själva genom begå allt från stöld till mord. Aktiviteten begränsas till just Staten Island som ett test men presidenten och hans sidekicks är lite alltför angelägna att provgenomgången blir tillräckligt ”framgångsrik” för att fortsätta, som vi via tidigare filmer vet att de gör.

Man ska vara rejält högerpopulistisk för att se ”The First Purge” (eller de två tidigare filmerna för den delen) utan att smått spänna knytväven i frustration. Visst är det bara på film men de gör en alltför påmind om hur den verkliga världen ser ut nu idag där fattiga, icke-vita människor reduceras till obekväma parenteser för de privilegierade. Denna film utnyttjar detta faktum till max men inte utan att låta de onda på toppen få lägga fram sina argument.

Det är obehagligt, omtumlande och starkt. Stundtals. För här finns många politiska poänger att plocka och man river ner ungefär hälften men lika ofta missar man och prioriterar skottlossningar och annat våld, som visserligen inte är överdrivet detaljerat. Men den ständiga avrättningen av såväl oskyldiga som mer berättigade offer blir så småningom utmattande och rent deprimerande oavsett om det sker i eller utanför bild.

Det är en ojämn film med högt potential som sänks något av ett oslipat manus. Här finns överflödiga karaktärer och begåvade skådespelare som inte har mycket att göra. Det är fint att se tv-favoriten Luna Lauren Velez (”Oz”, ”Dexter”) på vita duken men hennes repliker går att räkna på tio fingrar och Marisa Tomeis karaktär, skapare av hela konceptet, känns minst sagt ostrukturerad vilket särskilt gäller hennes sista scen.

Men för varje scen som inte håller finns en eller två intensiva actionsekvenser som höjer adrenalinet till max. När vår hjältes gäng ger sig på en grupp Ku Kux Klan-beklädda mördare i en rökdimma så att blodet sprutar i kameran likt en serietidning, studsar man nästan upphetsat i biofåtöljen. Och imponerande nykomlingen Noels spänniga actionhjälte - speciellt i det kokande klimaxet - är den häftigaste snubben på film sedan Bruce Willis i första ”Die Hard”.

Liksom de andra filmerna i ”The Purge”-serien vill denna prequel mycket, men lyckas inte riktigt med allt. Men den har tillräckligt med laddade sekvenser och beundransvärda hjältar för att höja näven i luften och heja. Även om politisk satir kanske inte av naturliga skäl passar i mainstream-skräck/action så har den min röst om den med kaxig attityd slänger ur sig blinkningar mot högerextremismen - ”Pussy grabbing motherfucker!”