The Ring 2 2005

Originalfilmen ”Ringu” från 1998 tyckte jag var en ovanligt bra skräckfilm. Bra karaktärer, intressant story, pricksäker regi från Hideo Nakatas sida, skådespelarinsatser som var bättre än andra, men inte mer. Jag är inte en av dem som håller ”Ringu” som en av de bästa skräckfilmerna som gjorts. Den är bättre än många andra, men det finns också många som är mycket bättre.

Gore Verbinskis remake från 2002 blev en glad överraskning för mig. Verbinski hade en egen visuell stil genom hela filmen och den bjöd på många fina skådespelarinsatser, inte minst från Brian Coxs sida.

I denna uppföljare, kallad ”The Ring Two”, möter vi Naomi Watts journalist Rachel Keller och hennes son Aidan där första filmen slutade. De har nu startat om på nytt och flyttat till en trevlig liten hamnstad i hopp om att slippa vålnaden Samaras hoppande ur TV-skärmarna. Detta ändras snabbt då det hela verkar som att Samara har gjort allt det senaste året för att finna Rachel och Aidan. Familjen Kellers tillvaro vänds upp och ner då Samara börjar jaga dem igen genom det ökända videobandet.

Gore Verbinski valde att följa upp sin biosuccé ”Pirates of the Caribbean” istället för att göra en till ”The Ring”. Då klev regissören av originalfilmerna, Hideo Nakata, in - både på gott och ont tyckte jag då. En remake vill jag just se för att kolla in vad en annan regissör, en annan hjärna, kan göra med samma story. Inte för att se en regissör göra om sin film med amerikanska skådespelare för att tjäna lite mer pengar. Dessutom skulle Verbinskis visuella stil försvinna i och med Nakata.

Lyckligtvis är inte ”The Ring Two” en remake av Nakatas ”Ringu 2” utan en helt ny historia. Det är en aning intressant att låta samma regissör göra samma filmserie på två olika sätt. Dock tycker jag inte Nakata lyckades bättre än Verbinski, eller sig själv, det beror på hur man ser det. Skådespelarna var bättre i förra filmen, som också bjöd in fler karaktärer, nu är allting väldigt koncentrerat kring Rachel och Aidan. Till och med Samara har lite spelrum. Skådespelare som Simon Baker och Sissy Spacek har endast ett par scener, i Spaceks fall, bara en.

Trots en väldigt bra öppningsscen som vänder upp och ner på klyschan med ett hånglande tonårspar som råkar illa ut i skräckfilm, så lider ”The Ring Two” av en väldigt grundläggande sak. Jag bryr mig oftast inte om vad som händer med karaktärerna. Trots bra prestation från Naomi Watts, en ”The Omen”-inspirerad historia, ruggigt fint foto och andra saker, blir ”The Ring Two” bara en film i mängden. Men den bjuder på fin underhållning, man har två timmar framför sig med ett par obehagliga scener.