Toy Story 2 1999

Det är inte lätt att göra en fortsättning på en inte bara så framgångsrik utan även intelligent, charmig och träffsäker familjefilm som ”Toy Story”. Filmen var både banbrytande med sin slående animering och berättarstilen som nådde ut till både barn och vuxna. En uppföljare var oundviklig men riskabelt. Lyckligtvis fixar Pixar biffen.

Nyckeln till en lyckad uppföljare är att berätta en ny historia med samma karaktärer men samtidigt låta dem utvecklas. Introduktionen av nya karaktärer är också ett fungerande grepp, så länge dessa har ett syfte. ”Toy Story 2” bockar av samtliga.

Här får vår favoritcowboy Woody lära sig om sin bakgrund som populär franchise-figur och får lära sig vikten av lojalitet och vänskap när han måste välja mellan sin ägare Andy och de andra leksakerna eller den ursprungliga ”familjen” där han från början hör hemma. Det är vanliga budskap som lätt kunnat bli smetiga i en barnfilm men Pixar lindar in dem i ett både rart och underhållande paket.

Filmen kommer långt på sina karaktärer. Woody och Buzz Lightyear är perfekta hjältar - de är varandras motsatser men är båda älskvärda och har glimten i ögat. Men samtliga rollfigurer i filmen är skapade med tydliga personligheter - till och med Andys hund har sina ögonblick som mer än en anonym jycke. Den personliga favoriten är hästen Bullseye - designad efter typiska hundstereotyper - som stjäl varje bildruta den är med i trots brist på repliker.

Här finns också ett tacksamt tempo och frånvaro av meningslösa transportsträckor. Äventyret där Woody kidnappas av en girig leksaksförsäljare (med röst av Wayne ”Seinfeld-Newman” Knight vars persona verkligen lyser igenom) sätter igång nästan direkt och därifrån är det full fart. Inte ens några mer stillsamma, eftertänksamma stunder dödar stämningen.

Precis som i första filmen är drabbande humor på hög nivå. Slapstick, ordvitsar och rapp dialog. Det mest underhållande - åtminstone för vuxna är dock ändå hur man lyckas väva in klassiska filmstilar med leksaker. Woody har en Hitchcock-liknande mardröm i en scen och ska ta sig igenom ett fält av utspillda ostbågar i jakten på sin avslitna arm i en annan.

Insiderskämten och filmreferenserna duggar tätt de med. Det finns en kul sidointrig med Buzz ärkefiende som inte så subtilt parodierar ”Stjärnornas krig” men är man på sin vakt finns även blinkningar åt klassiker som ”Fönstret åt gården”, ”År 2001 - ett rymdäventyr”, ”Goldfinger” och ”Patton - pansargeneralen”!

”Toy Story 2” är tveklöst en av de bästa tvåorna i en av världens bästa filmtrilogier. Den når inte riktigt ettans originalitet - som i de flesta uppföljare tar all action ibland överhand från själva berättelsen - men varför klaga? Woody & co levererar skön underhållning som är omöjlig att värja sig emot.