10 actionhjältar som försökte men floppade rejält

Otaliga är de som har försökt att konkurrera med eller ärva tronen från filmens stora actionikoner. Nyligen bevittnade jag ett av Hulk Hogans försök genom den helfestliga ”The Ultimate Weapon” (1998). Något som fick mig att tänka på alla andra stackare som ämnat göra sitt avtryck inom actiongenren men misslyckats rätt så rejält. 

Trots ett antal mer eller mindre goda insatser fick gänget på denna lista aldrig samma genomslagskraft som Arnold eller Sly. Eller som Snipes, Seagal och van Damme… Eller Michael Biehn, Steve Austin och Scott Adkins… Ok, nedanstående herrar spelar i en helt egen liga, låt oss sammanfatta det så. 

”American Ninja” var fina grejer när det begav sig år 1985. Dudikoff var efter några småroller redo att ta sig an Hollywoods actionelit och vägrade låta småsaker som brist på talang eller obefintliga kampsportskunskaper stå i vägen. Att gestalta en ninja utan att faktiskt kunna slåss kräver en hel del stake. Ett par uppföljare till trots hände det inte så mycket mer karriärmässigt, vilket kanske inte är så konstigt när vi nu har fått lite distans till Dudikoffs tolkning av en västerländsk superninja. 

Efter en kort och kontroversiell NFL-karriär ville högre makter tydligen se Brian som Hollywoods nästa actionkung. Detta skulle ske genom ”Stone Cold” (1991) men publiken var tyvärr av en annan åsikt. Även om det finns betydligt sämre skådisar som försökt sig på liknande karriärer har det inte blivit så många filmer för ”Boz”. Men för guds skull, se ”Stone Cold” ändå. 

Under 80-talet var allt värt att testa; något som möjliggjorde Kurt Thomas resa från gymnastiksalen till vita duken. ”Gymkata” (1985) bygelhästade sig in i filmvärlden med sin fusion av gymnastik och kampsport och lämnade få oberörda. Thomas karaktär, även han en framgångsrik gymnast (!), skickas till landet Parmistan för att delta i en brutal tävling. Vinner han får USA tillgång till en bit mark för att lansera sitt rymdkrigsprojekt. Såklart. Trots en oförglömlig insats har det bara blivit två filmer till för Kurt de senaste trettio åren. 

Efter genombrottet med underbara ”The Lost Boys” (1987) och ett antal filmer på G såg det ljust ut för Corey. ”Rollerboys” (1990) försökte sätta honom på action-kartan genom sin sköna blandning av dystopisk framtidsfascism och… rollerblades. Med andra ord helt rätt med tanke på att året var 1990. Filmen är något alldeles speciellt såhär i efterhand men tyvärr spårade Corey och hans karriär ur ganska rejält. Det blev aldrig några större roller och att han efter tjugo års drogmissbruk var tacksam för en cameo i ”Crank: High Voltage” (2009) säger en del. Året därefter avled han i en drogframkallad lunginflammation endast trettioåtta år gammal. 

Trots framgångarna med ”Rocky” 1-4 och en större roll i ”Rovdjuret” (1987) dog Carl Weathers actionkarriär ut ganska snabbt. Detta trots tappra försök genom ”Action Jackson” (1988) och ”Hurricane Smith” (1992). Marknaden för smeknamns-action var dock uppenbarligen mättad och det blev inga stora roller för Weathers efter nämnda floppar. Rollen som Chubbs i ”Happy Gilmore” (1996) väger såklart upp en del av detta men ändå… Carl är faktiskt värd bättre, till skillnad från de flesta på denna lista. 

Det är svårt att sammanfatta Rodmans insatser inom actiongenren på några få rader. Inte för att han gjort många filmer; mer att själva innehållet förtjänar en egen artikel. Jag har sett mycket skitfilm, tro mig. Rodman är dock fortfarande ohotad som sämst skådis genom tiderna och kommer så förbli. Han är så ohyggligt dålig att han passerar gränsen för rolig-dålig, återvänder till ohyggligt dålig för att sedan dra allt några varv till. Till slut uppstår en meta-dålighet vilket gör det omöjligt att egentligen bedöma hans insatser. Efter ”Double Team” (1997) en actionspäckad buddy-movie med van Damme landade Dennis huvudrollen i ”Simon Sez” (1999).  Med 99,9 % sannolikhet den sämsta filmen någonsin (felmarginal 0,1 %).

Shaq har en tendens att dyka upp på både en och annan ”worst of-lista” och behöver egentligen ingen vidare presentation. Superhjälterullen ”Steel” (1997) blev en ohygglig flopp trots Shaqs method acting-apporach och satte tack och lov stopp för hans actionkarriär. Att ingen kom på att matcha honom mot Dennis Rodman i en edgy framtidsdystopi där basket har blivit olagligt, förblir en gåta.

En actionpackad rap-version av ”Vild ungdom” (1953) med Vanilla Ice istället för Marlon Brando? Låter som en bra idé alla dagar i veckan. Det visade sig dock att Vanilla Ice inte bara var en hemsk rappare; även hans skådistalang lämnade en del att önska. ”Cool as Ice” (1991) blev Vanillas enda större (?) avtryck i Hollywood, bortsett från hans insats i ”Teenage Mutant Ninja Turtles 2: The Secret of the Ooze” (1991) såklart.

Jay Leno och Pat ”Mr. Miyagi” Morita i en festlig cop buddy-film må låta som en dröm men ”Collision Course” (1989) finns faktiskt på riktigt. Enbart sammanförandet av de två borde ha löst världssvälten och växthuseffekten i ett svep, så maffig var den dynamiska duon. Tyvärr var biopubliken inte så imponerad av Lenos actionsatsning och märk väl; detta var år 1989 när det mesta inom wacky actionkomedi gick hem. 

Efter filmdebuten som Thunderlips i ”Rocky 3” (1982) var allas vår favorit-wrestler sugen på mer. Problemet var dock att Hulk inte var så bra på att spela något annat än just en wrestlare. Actionsatsningen gick sisådär även om underhållningsvärdet i filmer som ”Santa with Muscles” (1996), ”Tre ninjas och tivoli-attentatet” (1998) och ”The Ultimate Weapon” (1998) är skyhögt. Trots få filmroller har Hulk lyckats med bedriften att få med tre av sina rullar på Imdbs ”Bottom 100”. 

Nostalgibonus: "Thunder in Paradise"! Någon mer som kommer ihåg denna 90-talspärla till serie?