Filmåret 2023 är till ända och det har blivit dags att blicka framåt. Även om det finns mycket spännande att se fram emot under året så finns det även många farhågor som hotar i horisonten. Av det gångna året att döma finns det flera både existerande och kommande trender som vi gärna vill röra oss bort från. Här är fem filmfenomen vi helst slipper under 2024.
Den fortsatta superhjältepsykosen
Lika tröttsamt som själva genren är det också att klaga på överkonsumtionen av superhjälterelaterade projekt. Nu är jag ändå en person som konsumerar, och till ganska stor del också gillar, serietidningsadaptioner. Kanske är det därför talande att även undertecknad börjar känna sig rätt mätt på superhjälteäventyr.
Dock verkar också branschen insett att publiken börjar tröttna. Både DC och Marvel såg flera av sina filmer floppa under 2023, så till den grad att man börjat skala ner på produktionstakten. Så 2024 ser redan nu ut att bli uttunnad på superhjälteprojekt jämfört med de senaste åren, men för den kollektiva sinnesfriden skulle det nog göra gott att ha ett (eller några) helt superfria år.
Den uppdelade uppföljaren
Under 2023 såg vi filmer som “Spider-Man: Across the Spider-Verse", “Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One” och “Fast X” som alla spenderade runt två timmar var på att berätta första delen i en längre story. Det här är såklart inget nytt fenomen – vi minns alla den populära trenden med att dela upp den sista installationen av en franchise i en tvådelad final, som Harry Potter, Twilight och Hunger Games.
Men helt plötsligt har vi fått ett nytt uppsving av denna cliffhanger-trend, och det är ärligt talat rätt frustrerande. Nu ligger jag inte direkt sömnlös av oro för hur det egentligen gått för Dominic Toretto och gänget, men när man gång på gång möts av en blockbuster med ett fortsättning följer-slut får man snarare lust att lämna franchisen för gott. Vissa av filmerna klarar sig bättre än andra att stå på egna ben, men hur bra filmerna än är (“Across the Sipder-Verse" gör till exempel många rätt) så lämnas man ändå med känslan att de berättar en halv story.
Ska man dessutom göra en så pass tydlig första och andra akt som de här filmerna gjort, så bör man ändå ha den goda smaken att släppa dem hyfsat nära varandra. En som hade det var Zack Snyder, vars tvådelade “Rebel Moon”-projekt släpps några månader emellan. Först tidigast 2025 väntas uppföljarna till ovan nämnda filmer, så under 2024 slipper vi helst några nya första delar.
Den påtvingade Barbenheimer-effekten
Med tanke på vilken enorm succé som “Barbie” och “Oppenheimer” kollektivt upplevde under 2023 känns det oundvikligt vid det här laget, men jag är villig att offra minst ett finger för att slippa se diverse filmstudios forcera fram en liknande dubbelmacka.
Framgången i fenomenet Barbenheimer var att det föddes organiskt (får man ju tro i alla fall). Från ett enkelt meme till följd av att filmerna hade premiär på samma dag till ett globalt fenomen som till och med letade sig in på SAOL:s nyordslista – Barbenheimer föddes och frodades av fansen. Att försöka få det att hända igen kommer döda all form av kreativitet, så snälla alla filmstudios – låt bli.
De ökade biobiljettpriserna
Såklart en svår grej att lösa i och med världsläget med ökad inflation och allt, men biljettpriserna tycks rusa för varje år och snart känns det som att biobesöket som vardagsföreteelse spelat ut sin roll. Att biograferna överlevde nedgången under pandemin tackar vi såklart gudarna för, men om den ska fortsätta bibehålla sin roll i samhället måste det börja ske förändringar.
Att gå på bio ska vara ett lättillgängligt nöjesuttryck för alla, men snarare känns det som att vi graviterar mot en tillvaro där besöken blir allt mer utspridda och man unnar sig någon enstaka visning då och då. Nog kommer det inte ske några drastiska förändringar under 2024, men låt oss hoppas att biografmarknaden nu återhämtat sig tillräckligt för att kunna börja erbjuda en mer ekonomiskt gångbar marknad.
De allt för långa speltiderna
En annan het gubb-take är att filmerna blivit allt för långa. Att dagens filmvisningar klockar in på två och en halv timme har blivit mer standard än undantag, något som i en biostol känns inte bara psykiskt utan även fysiskt. Stjärtmusklerna har fått jobba hårt under 2023 och nu hoppas vi att de kanske kan få börja vila lite.
Visst finns det många filmer som gör sig värda av sin långa speltid och utnyttjar den till fullo, men det är också en stor andel som sträcker ut sig mer än nödvändigt. Nu ska jag passa mig så jag inte svär för högt i filmkyrkan, men även mästaren Martin Scorsese kan tåla lite kritik. Även om “Killers of the Flower Moon” är fantastiskt på många sätt och vis så kan man inte sticka under stol med att tre timmar och 26 minuter är lite i överkant. Det finns en styrka i att kunna berätta en story i ett kortare format, något som fler borde ta till sig under 2024.
Vilka av följande, eller andra, filmtrender hoppas ni se mindre av under 2024? Kommentera nedan!
