5 maxade saker jag måste få se i ”House of the Dragon” säsong 2

HBO:s nya flaggskeppserie ”House of the Dragon” har precis klappat igen den första säsongen, och i kölvattnet av det ambitiösa Westeros-eposet finner vi skyhöga IMBD-poäng, uppeldade fans, en nöjd George R.R. Martin och en enorm potential för fortsättning. Och det är just fortsättningen vi ska spåna i här.

 

Här är 5 maxade saker jag måste få se i ”House of the Dragon” säsong 2.

 

 

 

När en ung och utstött Aemond i ren idioti och desperation klättrar upp på Vhagars rygg, den största levande draken i Westeros, och rider ut i natthimlen med livet som insats, så upplever vi som publik ett visuellt evenemang som heter duga och vad jag tror är en väldigt viktig scen för den fortsatta berättelsen.

 

Aemond sammanfattar händelsen på ett bra sätt när han säger ”I may have lost an eye, but I gained a dragon”. Aemond tappade ett öga och ett hat för ”The Blacks” föddes. Han samlade också på sig en oerhörd resurs, alltså Vhagar, åt ”The Greens" till det annalkande inbördeskriget. Just hur stor resurs Vhagar är när det kommer till krig fick vi smakprov på i episod 10 – en fullkomligt episk scen som gav mig blodad tand; jag måste få ser mer av denna bjässe in action.

Jag vill se den enorma draken i stridens hetta med Aemond på ryggen mot andra motståndare. Jag vill veta hur mycket starkare Vhagar är än andra drakar som är lite större än Lukes Arrax. Hur ställer sig Vhagar mot Daemons Caraxes som är ungefär hälften så stor? Har Daemond så pass mycket bättre pli på sin drake att han kan utmanövrera Vhagar? Eller är Vhagar så överväldigande stark att hon örfilar alla andra drakar till en säker död? Ni förstår min nyfikenhet. Jag bara måste få se mer Vhagar in action. Gärna väldigt snart.

 

 

 

I ”Game of Thrones” var kampen mellan bröderna Sandor ”The Hound” Clegane och Gregor ”The Mountain” Clegane så pass hajpad att en fanteori med hashtaggen #Cleganebowl började spridas i sociala medier redan efter första säsongen. Teorin gick helt enkelt ut på förhoppningen att de två brödernas hat för varandra en dag skulle resultera i en fajt de två sinsemellan. Slutligen fick fansen sitt Clegane bowl i säsong 8, och jag tror jag talar för de flesta när jag säger att konfrontationen mellan bröderna inte levde upp till hajpen.

Men Clegane bowl är historia. Nu finner vi nytt hopp i Daemon-Aemond-Bowl (ett begrepp jag tror att jag precis hittade på). Daemon är en karaktär vars moral sätter vår egen på prov; han är grymt duktig med svärdet, fåordig, opålitlig men samtidigt lojal i en oförutsägbar mix. Aemond är tystlåten, full av hat och ambition och genomgående mystisk.

 

 

Jag tror att dessa två Targaryens onekligen kommer att drabba samman längre fram i berättelsen. Jag tänker lite på det klassiska citatet ”when an unstoppable force meets an immovable object” när jag föreställer mig de här två krigarna gå svärd mot svärd, eller ännu bättre, drake mot drake.

 

Kanske är det för tidigt att hoppas på att denna fajt skulle äga rum redan i säsong 2, eller så är det fullt rimligt för vi vet ju faktiskt inte hur många säsonger som planeras. Hur som vill jag åtminstone se hur stämningen trissas upp mellan Daemon och Aemond.

 

 

 

Säsong 1 var en enda lång tryckkokare där ord, svek och viskningar gradvis hettade upp stämningen mellan The Greens och The Blacks episod för episod. Som åskådare har jag hela tiden suttit med en exalterande klump i magen som sagt att en rejäl sammandrabbning förr eller senare är oundviklig. Och nu i och med avslutet på episod 10, då Vhagar käkar upp lille Luke, så blev krigsförklaringen officiell; när vi i de avslutande sekunderna stirrar in i Rhaenyras ögon framför den öppna elden så ser vi ett tydligt beslut — drakarnas dans är i gång.

Om än säsong 1 präglades av ett eftertänksamt och noggrant tempo, så både hoppas och tror jag att säsong 2 bjuder på minst ett rejält krig. Vi fick ett smakprov på gamla hederliga Westeros-krig när Daemon i avsnitt tre ”Second of his name” går bärsärkargång i The Stepstones. Men jag vill ha mer. Jag vill ha de där utbroderade krigsepisoderna som tar upp hela avsnitt. Det är dem jag törstar efter.

I anslutning till denna önskan bör sägas att den exekutiva producenten och avsnittsregissören Miguel Sapochnik kliver av efter den första säsongen av ”House of the Dragon”. Miguel Sapochnik har historiskt varit en viktig pjäs i skapandet av Westeros. Med sin sinnessjuka talang för tempo, koreografi och komposition har han gestaltat några av de mest älskade krigsepisoderna från ”Game of Thrones”: ”Hardhome”, ”Battle of the Bastards” och ”The Long Night” för att nämna ett par. I ”House of the Dragon” regisserade han avsnittet ”The Heirs of the Dragon”, ”The Princess and the Queen” och den personliga favoriten ”Driftmark”.

Dessvärre kommer han alltså inte fortsätta sin resa i Westeros. Detta är dåliga nyheter för serien i sin helhet, inte minst för eventuella krigsepisoder. Vi kan bara hoppas att man konsulterar Sapochnik och lär sig av hans tidigare bedrifter när det är dags för krig.

 

 

 

Medan ”Game of Thrones” tog oss långt bortom The Narrow Sea, norr om muren och till små avlägsna byar strödda över Westeros, så har ”House of the Dragon” mestadels utspelat sig i King’s Landing, Dragonstone och Driftmark. Detta beror givetvis på att berättelsen i ”House of the Dragon” med nödvändighet är mer geografiskt centrerad än den i ”Game of Thrones”, men jag hade ändå velat se lite mer av världen. Jag vill se lite nya platser.

Dessa platser behöver inte nödvändigtvis vara unika och outforskade, även om det hade varit fett. I stället kan det vara platser vi känner igen, exempelvis Muren eller Winterfell, fast med karaktärerna i ”House of the Dragon”. På något sätt hade detta berikat berättelsen och givit prequelen ytterligare djup. Till och med något så simpelt som att få spendera lite mer tid i Flea Bottom, vilket är den labyrintartade delen av King’s landing som de vanliga medborgarna bor i, hade försett serien med mer nyans.

 

Jag hade velat gå bortom viskningarna i King’s Landings överklassområde och utforska lite annat. Hur ser resten av Westeros ut så här 200 år innan händelserna i "Game of Thrones”? Är allting sig likt?

I det sista avsnittet nämns också House Stark i förbifarten när Rhaenyra står och dividerar över potentiella bundsförvanter. ”There has never lived a stark who forgot an oath” säger någon till prinsessan och en nostalgivåg sköljde över mig. När inbördeskriget knackar på dörren hoppas jag att House Stark håller sig till sin ed och ansluter vid Rhaenyras sida. Även om berättelsen handlar om Targaryens så hoppas jag att få se några färgstarka karaktärer från House Stark träda in i berättelsen.

 

 

 

Vid flertalet tillfällen har ”The Doom of Valyria” refererats till i den första säsongen. The Doom of Valyria är den enorma katastrof som tvingade Targaryen och Velaryon släkterna på flykt från Valyria till Westeros. Vi vet dock inte så mycket om denna katastrof eller vad som orsakade den. Vi vet att drakar dog som flugor, att fastlandet klövs itu till flera öar och att himlen fylldes med aska och eld, men inte mycket mer än så.

Det är förmodligen en naiv förhoppning från min sida att vi skulle få veta eller se mer om vad som faktiskt hände den där dagen i fornstora Valyria. Framför allt för att både ”Game of Thrones” och ”House of the Dragon” är sparsamma med flashbacks. Istället tenderar berättandet att vara strikt linjärt. Men tänk om…

 

 

Hur coolt hade det inte varit att få se The Doom of Valyria porträtteras med HBO:s maxade budget i ryggen? Jag håller tummarna. Det är trots allt bara 200 år innan ”House of the Dragon” drar igång som denna apokalyps ägde rum, så jag tänker att karaktärerna, om inte annat historieböckerna, borde ha berättelsen ganska färskt i minnet? Kanske kan vi få en liten glimt tillbaka eller bara lite info…?