Äntligen har den så haft premiär, "Warcraft: The Beginning", alltså, men mottagandet blev nog inte riktigt så varmt som stackars Duncan Jones hade hoppats på. Filmen har toksågats i princip överallt och ligger i nuläget på miserabla 37/100 på sajten Metacritic. Jag själv gav filmen en 4:a i betyg, och med det verkar jag vara nästan ensam om att gilla filmen i hela Sverige. Attans.
Chanserna att någonsin få se en uppföljare sjönk såklart som en väldigt, väldigt tung sten i och med all kritik, men det behöver inte hindra oss från att drömma lite! Jag har därför tagit fram en lista på 5 saker jag gärna hade sett i en uppföljare.
Kolla in!
Historien om prins Arthas som blev ond
Warcraft-världen är fylld av diverse historier om ont och gott, och en av de allra bästa handlar om den unge prins Arthas Menethil. Han växte upp i skuggan av det förödande Första Kriget (född fyra år innan händelserna i "Warcraft: The Beginning"). Som ung krigare blev han anförtrodd att ta reda på bakgrunden till varför en mystisk pest härjade i norr, men redan när han anledde till staden, Stratholme, insåg han att det var för sent. Invånarna var redan smittade, och skulle snart dö för att vakna upp som blodtörstiga odöda, så Arthas tog det enda beslutet han kunde och beordrade en "rening" av staden, vilket innebar att döda alla civila och bränna liken.
Men något gick sönder i Arthas den dagen och han började långsamt förlora sitt förstånd. Svag och allt mer galen mördade han sedan sin egen far, kung Terenas, för att därefter ta sig titeln Lich King. Det var först när han äntligen låg besegrad på sin dödsbädd, efter att i åratal ha terroriserat världen, som han fick se sin far igen, men nu som vålnad. Han frågade ömkligt om det äntligen var över, varpå hans döde far svarade: "At long last. No king rules forever, my son".
Troll och Taurens
Taz'dingo, mon! För de som är lite oinsatta i Warcraft och redan tycker att orcherna ser underliga ut, vänta bara tills trollen eller ännu hellre taurens gör entré. Sistnämnda är enorma kor på två ben som lever i harmoni med naturen, och förstnämna är långa, slanka, dansande skogsvarelser som bryter kraftigt på jamaicanska. Joråsåatte.
The Old Gods
Efter den något rudimentära konflikten i "Warcraft: The Beginning" hade det varit kul att få se lite riktig ondska i nästa film. Och för att hitta riktig ondska räcker det att titta på de gamla gudarna. Onämnbara, parasiterande, och mer än lovligt H.P. Lovecraft-inspirerade ligger de gamla gudarna i dvala. Få vet om att de ens existerar, men de bidar bara sin tid långt ner under jorden...
Draken Deathwing
Deathwing i hans mänskliga form.
Klart nästa film ska ha drakar i sig! De finns nämligen överallt i Warcraft-världen. En av de största och mest fruktade är Deathwing, eller Neltharion som han en gång hette. Han var från början satt att beskydda världen men drevs till galenskap av de ovan nämnda gamla gudarna, varpå han tog mänsklig form under det Andra Kriget för att försöka förstöra Alliansen från insidan.
Historien om Illidan Förrädaren och hans folk
En annan medryckande historia är den om Illidan, och hur han förrådde sitt folk. I sin strävan efter mer makt, och i frustration över olycklig kärlek, utförde Illidan otänkbara handlingar och fick i slutändan betala med att få sina egna ögon utbrända. Här hade vi också kunnat få ett ypperligt tillfälle att se mer av Nattalvernas tragiska men spännande historia.
Vad skulle du vilja se i en eventuell "Warcraft"-uppföljare? Kommentera gärna nedan!
