6 klyschiga sätt att dö på film (som är bullshit)

I artikelserien ”Saker som funkar på vita duken men inte i verkliga livet” har vi nu kommit till del fyra; ”filmiska sätt att dö på”. Här snackar vi dock inte att stilla somna in efter en längre tids sjukdom eller en kärlkramp till följd av för mycket frukostbacon. Nix… 

Det är dags att bena ut de mer dramatiska och teatrala dödsscenerna som ständigt återkommer, just på grund av sina egenskaper. Om de mot förmodan skulle inträffa i verkliga livet; vad skulle egentligen hända? Inte det som vi matas med på film i alla fall…

Sett i filmer som: ”Volcano” (1997), ”Sagan om Konungens återkomst” (2003). 

Den ultimata filmdöden – att sakta smälta till beståndsdelar i en sjö av lava. Eller likvärdigt flytande material för den delen… Så längde det är varmt och jävligt. I filmer verkar du ha gott om tid att tänka över ditt liv medan du sakta sjunker ner i infernot. Ödesmättat! 

Problemet är att lava, inte alltför otippat, är varmt. Riktigt varmt. Så pass varmt att det håller en temperatur på ca 1000 °C. Samtidigt har det en tröghet som är cirka hundra tusen gånger högre än vatten. Inget du med lätthet plaskar omkring i med andra ord. Skulle du ha den sjukliga oturen att först och främst stöta på lava och därefter ramla ned i denna, kan du åtminstone trösta dig med att du inte sjunker. Istället breakdansar du omkring på ytan några sekunder samtidigt som du snabbt rostas till döds som en stor och köttig kastanjenöt. Lite bättre antar jag?

Sett i filmer som: ”Gökboet” (1975) samt alla andra filmer och serier där någon skall kuddmördas i sin sjukhussäng.

Dunkudden verkar ha magiska egenskaper i Hollywood. Håll en kudde över någons ansikte tio sekunder och döden är ett faktum. Läskiga grejer. Om det stämde med verkligheten skulle Ikea och Jysk ligga pyrt till; varje tillfälle till sömn är en potentiell dödsfälla modell större. 

För det första måste du hålla kudden ohyggligt tätt mot ansiktet på personen du är trött på. Om du mot förmodan lyckas med det tar det en bra stund innan någon inblandad kan förklaras död. Att kroppen på ditt mordoffer blir slapp innebär inte att uppdraget är slutfört; bara att personen tuppat av. Det fiffiga med människokroppen är att den gärna vill överleva och således sätter igång andningen igen. Snopet. 

Väljer du kvävning som modus operandi är det ihärdighet som gäller. Efter en minut helt utan syre börjar det bli jobbigt för hjärnan. Hjärnceller börjar dö vilket rent medicinskt är en kass deal. Ett par minuter till och du har förmodligen orsakat rätt goa hjärnskador. Att faktiskt dödsförklaras efter en kvävningsattack tar dock en bra stund så sätt av gott om tid i kalendern. 

Sett i filmer som: ”Indiana Jones och kristalldödskallens rike” (2008), ”Den oändliga historien” (1984). Inte sett i filmer som: ”Quicksand” (2002). Skumt.

Kvicksand är lurigt som fan; ett snedsteg och du kan förbereda dig på en lika delar långsam som ångestladdad död. Det går inte att fly; den magiska sanden drar dig sakta ner tills hela du är slukad av moder jord. 

På samma sätt som lava, kvicksandens hetare kusin, är den sistnämnda rätt trögflytande. Betydligt mer trög än exempelvis den mänskliga kroppen. Att sugas ner helt och hållet är med andra ord en omöjlighet. En troligare utgång, om du ofta hänger i kvicksandtäta områden och olyckan är framme, är att du sjunker ner en bit. Om du har otur kanske halva kroppen fastnar men sen händer inte så mycket mer än att du får sitta där och se dum ut. Att börja röra på benen i detta läge innebär heller inte instant death; mer troligt är att du efter en stund har åmat dig ur en av filmhistorians minst effektiva dödsfällor. 

Sett i filmer som: ”Casino Royale” (2006), ”Dödligt vapen 2” (1989).

Den dyker upp både här och där, vår kära spikpistol. Med all rätt också; visst är det rätt kaxigt att spika ihjäl sin fiende? På nära håll eller med lite distans spelar ingen roll; spikpistolen gör jobbet utan problem. Fasen, Bond pricksköt en spik i ögat på en hejduk i ”Casino Royale”. På flera meters avstånd… Borde man inte behöva licens för att få använda detta mordvapen?

För all del; sätter du en spikpistol mot pannan på någon och trycker av blir det snabbt dålig stämning. Gör inte det. Det kan sluta illa även om filmer tenderar att överskatta spikpistolens kraft. Distansskytte däremot innebär en del hinder. För de första har i princip alla moderna spikpistoler en spärr som gör att de bara kan avfyras om de trycks mot en hård platt yta. Typ… En planka. Skulle du lyckas tjuvkoppla pistolen skjuts spiken ut med ungefär en tredjedels hastighet jämfört med en vanlig kula. 

Det största problemet är dock att en spik inte direkt är något aerodynamiskt under. En kula är utformad för att flyga i en stadig bana medan en spik är designad för att bete sig som skit. Så fort den lämnar pistolen och får luft under vingarna börjar den flippa runt. Runt, runt tills den utan kraft landar några meter bort.  

Sett i filmer som: ”Double Impact” (1991), ”True Lies” (1994). Steven Seagals samlade verk

Det är farligt att leva; det vet vi alla. Om allt vore som på film skulle mänskligheten dock vara jävligt illa ute. Ta den mänskliga nackmuskulaturen som exempel. Hjälten smyger upp på valfri skurk, grabbar tag om huvudet och med en enkel rörelse är nacken bruten. Knakelibrak; döden är ett faktum. Läskigt vad lite som krävs för att nacken skall gå av egentligen; bäst att passa sig när man lägger sig tillrätta på kudden ikväll. 

Som tur är krävs det en hel del kraft för att knäcka någons nacke. Kraft motsvarande exempelvis en trafikolycka eller det en avrättning genom hängning genererar. Med andra ord kraft som är sjukt svår att få till med bara händerna. Skulle du ändå besitta denna superman-styrka och attackerar någon är det bäst att du ber dem lägga sig ner först. Detta så att du kan fixera och kontrollera kroppen före din nackbrytar-manöver. Vrider du om nacken på ett stående offer följer kroppen automatiskt med rörelsen. Du är alltså mer troligt att du står där med en sur fiende (möjligen med en lite öm nacke) än the perfect kill. 

En sak till; skulle du mot förmodan lyckas med det omöjliga och faktiskt bryta nacken av någon innebär det heller inte en snabb död per definition. Personen blir möjligen förlamad från huvudet och neråt men kommer fortfarande att leva ett tag (beroende på andningen). 

Sett i filmer som: Valfri actionfilm som någonsin har producerats. 

Det här med att bli skjuten på film är lite av ett tveeggat svärd beroende på vilken roll du spelar. Är du hjälte klarar du med lätthet ett par skottskador utan större följdeffekter. En kula i axeln, sidan av magen eller i benet är inga problem. Köttsår utan vävnads- eller organskador is the shit. Vänder vi på steken blir det hela dock ännu värre. Som skurk är du körd om en kula råkar så mycket som snudda vid dig. Var den träffar är mindre intressant; i så gott som alla fall resulterar den ändå i snabb och plötslig död.

Som filmhjälte bör du kolla en gång extra efter ett hafsigt skott mot kroppen på din motståndare; oddsen för att denne fortfarande har chans till ett långt och fruktfullt liv är goda. Enda gången det egentligen är tack och gonatt vid en skottskada är om kulan träffar mitt i hjärnan eller i hjärtat. Med andra ord är en skottskada i övriga delar av kroppen inte lika med omedelbar dör, som vi ofta ser på vita duken. 

I verkliga livet visar det sig att du har uppemot 95 % chans att överleva en skottskada om du kommer under läkarvård inom rimlig tid. Människokroppen är käckt nog designad för att tåla en hel del stryk; så länge du undviker att spränga de mest vitala organen. Men för all del, visst vore det lite segt om alla skurkar efter en shootout överlevde och haltade iväg till närmaste vårdcentral. Känslan försvinner lite...