"Babygirl" som kom upp på biograferna häromveckan handlar om spänningssökande och starka drifter - Nicole Kidman sätter hela sin välordnade VD-tillvaro på spel när hon underkastar sig den betydligt yngre praktikanten Harris Dickinson. Det är som att se SM-lekarna i "Secretary" med James Spader och Maggie Gyllenhaal 20 år senare och ur ett kvinnligt perspektiv. (Kinkens egen superhjälte Spader förekommer givetvis hela två gånger på listan nedan.)
Kinkfilmer är inget nytt fenomen - tvärtom har de alltid varit en del av repertoaren för indieregissörer som John Waters. Men även filmskapare som är betydligt mer kända av allmänheten har satt människors sexuella drifter under lupp. Eller vad sägs om namn som Soderbergh och Kubrick?
Dyk ner i i de kritikerhyllade kinkfilmernas eldorado nedan!
1. Shame (2011) av Steve McQueen
Kink: Nymfomani/ sexmissbruk
I "Nymphomaniac" av danske vildhjärnan Lars von Trier spelar Charlotte Gainsbourg en omättlig nymfoman. "Shame" av creddige Steve McQueen berörde ämnet redan två år tidigare. Michael Fassbender är magnetisk i rollen som Brandon - definitivt en av rollerna som gjorde killen stor i Hollywood.
När vi ändå är inne på ämnet "stor" fick filmen en stor skjuts i sin publicitet på grund av Fassbenders väl tilltagna mandom. I ett filmlandskap svältfött på nakna män fick skådespelarens rejäla kuk spaltmeter efter spaltmeter till utrymme - en något absurd upplevelse för en tysk som ser nakenhet som naturlig.
"Shame" är en unisont kritykerhyllad film som tog emot en hel
Filmen skildrar både det erotiska och det mörka i behovet av ständig sexuell utlevelse - och känslan av att nå den gräns där man tappar kontrollen över sina impulser. En vågad film ur ett sårbart manligt perspektiv som inte ger utrymme för puratinism eller vanliga Hollywoodklychor.
I "Nymphomaniac" av danske vildhjärnan Lars von Trier spelar Charlotte Gainsbourg en omättlig nymfoman. "Shame" av creddige Steve McQueen berörde ämnet redan två år tidigare. Michael Fassbender är magnetisk i rollen som Brandon - definitivt en av rollerna som gjorde killen stor i Hollywood.
När vi ändå är inne på ämnet "stor" fick filmen en stor skjuts i sin publicitet på grund av Fassbenders väl tilltagna mandom. I ett filmlandskap svältfött på nakna män fick skådespelarens rejäla kuk spaltmeter efter spaltmeter till utrymme - en något absurd upplevelse för en tysk som ser nakenhet som naturlig.
"Shame" är en unisont kritykerhyllad film som tog emot en hel
Filmen skildrar både det erotiska och det mörka i behovet av ständig sexuell utlevelse - och känslan av att nå den gräns där man tappar kontrollen över sina impulser. En vågad film ur ett sårbart manligt perspektiv som inte ger utrymme för puratinism eller vanliga Hollywoodklychor.
2. Sex, lögner och videoband (1989) av Steven Soderbergh
Kink: Voyeurism (att titta på när folk har sex) - filmade "sexbekännelser" i filmen
Innan Andie MacDowell blev det tidiga 90-talets romcomdrottning spelade hon i det här kultförklarade erotiska dramat i regi av självaste Steven Soderbergh.
Innan han blev känd för nutida publik från "The Mentalist" var James Spader något av en it-boy. Med sin blonda internatfrippa landade han sexuellt utmanande roller på löpande band - bland annat i denna film, "Crash" längre ner på listan och BDSM-rullen "Secretary" med Maggie Gyllenhaal.
I Soderberghs kultförklarade drama är Spader en till synes ordinär ung man som går igång på att filma kvinnors sexuella bekännelser. Det är en fetish som låter ganska harmlös - tills den orsakar en eskalerande våg av drama och konsekvenser för hans barndomskamrat och hans fru.
Innan Andie MacDowell blev det tidiga 90-talets romcomdrottning spelade hon i det här kultförklarade erotiska dramat i regi av självaste Steven Soderbergh.
Innan han blev känd för nutida publik från "The Mentalist" var James Spader något av en it-boy. Med sin blonda internatfrippa landade han sexuellt utmanande roller på löpande band - bland annat i denna film, "Crash" längre ner på listan och BDSM-rullen "Secretary" med Maggie Gyllenhaal.
I Soderberghs kultförklarade drama är Spader en till synes ordinär ung man som går igång på att filma kvinnors sexuella bekännelser. Det är en fetish som låter ganska harmlös - tills den orsakar en eskalerande våg av drama och konsekvenser för hans barndomskamrat och hans fru.
3. Cruising (1980) av William Friedkin
Kink: Lädergear och sadomasochism
80-talet var en helt annan tid än nu. Att vara bög var fortfarande tabubelagt och riskfyllt och än värre blev det med årtiondets AIDS-epidemi som skördade hundratusentals liv över världen. Årtiondets påfrestningar resulterade i en aktivism och större synlighet i media och på film.
Men att redan 1980 rollsätta Al Pacino och låta honom utreda seriemord på bögar i en explicit läderbarmiljö var ett för tiden (kanske alltför) vågat val av filmens regissör. William Friedkin är annars känd för erkända klassiker som "Exorcisten" och "The French Connection" - filmer med starka uttryck som sätter sig i publikens medvetande. Crusing väckte liksom "Exorcisten" kontrovers - denna gång från gayaktivister som kände att filmen spred negativa stereotyper. Pacino själv har själv medgett att filmen exploaterade lädermiljön i sina memoarer från 2024.
"Cruising" tillhör inte Friedkins bästa ögonblick eftersom filmen håller igen. Det är uppenbart att S/M-miljön och allt lädergear ska tänja på gränserna och provocera. Men filmen vägrar att dyka ner i de frågor den själv väcker om snutens sexualitet och varför just han passar så väl undercover i miljön. Den dyker ner i våld utan att höja på ett ögonbryn, men vägrar att ge fler dimensioner åt den sexualitet den visar upp utifrån."Cruising" är alltså både en historiskt signifikant film och en rätt tråkig variant av en cop out på samma gång.
80-talet var en helt annan tid än nu. Att vara bög var fortfarande tabubelagt och riskfyllt och än värre blev det med årtiondets AIDS-epidemi som skördade hundratusentals liv över världen. Årtiondets påfrestningar resulterade i en aktivism och större synlighet i media och på film.
Men att redan 1980 rollsätta Al Pacino och låta honom utreda seriemord på bögar i en explicit läderbarmiljö var ett för tiden (kanske alltför) vågat val av filmens regissör. William Friedkin är annars känd för erkända klassiker som "Exorcisten" och "The French Connection" - filmer med starka uttryck som sätter sig i publikens medvetande. Crusing väckte liksom "Exorcisten" kontrovers - denna gång från gayaktivister som kände att filmen spred negativa stereotyper. Pacino själv har själv medgett att filmen exploaterade lädermiljön i sina memoarer från 2024.
"Cruising" tillhör inte Friedkins bästa ögonblick eftersom filmen håller igen. Det är uppenbart att S/M-miljön och allt lädergear ska tänja på gränserna och provocera. Men filmen vägrar att dyka ner i de frågor den själv väcker om snutens sexualitet och varför just han passar så väl undercover i miljön. Den dyker ner i våld utan att höja på ett ögonbryn, men vägrar att ge fler dimensioner åt den sexualitet den visar upp utifrån."Cruising" är alltså både en historiskt signifikant film och en rätt tråkig variant av en cop out på samma gång.
4. The Piano Teacher (2001) av Michael Haneke
Kink: Våldsam masochism och maktspel
Ingen som känner till regissören förväntar sig en fridfull film från Michael Haneke - en regissör som djupdyker i mänsklighetens mörkaste sidor med närmast gränslös eufori. "Pianisten", eller "The Piano Teacher" som den är känd på engelska handlar inte om en känd konsertpianist som flyr undan förintelsen.
Istället för en melankolisk Adrien Brody får vi följa en neurotisk Isabelle Huppert som pianoläraren Erika som framstår som alltmer patologisk. Hon inleder ett flörtigt maktspel som med den attraktive unge eleven Benoit Magimel - allt för att locka honom till våldsamma masochistlekar. Hupperts strama persona och utstrålning gör mycket för filmen och karaktären som lätt hade kunnat bli helt motbjudande i andra händer. Men trots att chockvärdet höjs med jämna mellanrum är filmens regi med realistiskt skådespel och finstämt klassiskt soundtrack tveklöst smakfull. Söker man feelgood och good vibes är det bara att vända om - helst så kvickt som möjligt. "Babygirl" would never!
Filmen tillhör Hanekes mest hyllade och vann juryns stora filmpris i Cannes 2001, liksom pris för bästa skådespelerska för Isabelle Huppert och bäste skådespelare för Magimel som hennes kärleksintresse.
Ingen som känner till regissören förväntar sig en fridfull film från Michael Haneke - en regissör som djupdyker i mänsklighetens mörkaste sidor med närmast gränslös eufori. "Pianisten", eller "The Piano Teacher" som den är känd på engelska handlar inte om en känd konsertpianist som flyr undan förintelsen.
Istället för en melankolisk Adrien Brody får vi följa en neurotisk Isabelle Huppert som pianoläraren Erika som framstår som alltmer patologisk. Hon inleder ett flörtigt maktspel som med den attraktive unge eleven Benoit Magimel - allt för att locka honom till våldsamma masochistlekar. Hupperts strama persona och utstrålning gör mycket för filmen och karaktären som lätt hade kunnat bli helt motbjudande i andra händer. Men trots att chockvärdet höjs med jämna mellanrum är filmens regi med realistiskt skådespel och finstämt klassiskt soundtrack tveklöst smakfull. Söker man feelgood och good vibes är det bara att vända om - helst så kvickt som möjligt. "Babygirl" would never!
Filmen tillhör Hanekes mest hyllade och vann juryns stora filmpris i Cannes 2001, liksom pris för bästa skådespelerska för Isabelle Huppert och bäste skådespelare för Magimel som hennes kärleksintresse.
5. Crash (1996) av David Cronenberg
Kink: symphorophilia dvs. att gå igång på olyckor som bilkrascher
Få kan mäta sig med David Cronenberg när det gäller ögonbrynshöjande sängkammaraktiviteter. Nog för att kinks kan få vissa att bita ihop tänderna och tänka på kung och fosterland men här visar man upp bokstavligen urspårad sexualitet. I "Crash" tänder nämligen huvudpersonerna på våldsamma bilkrascher.
I huvudrollen återfinns - föga förvånande kungen av kink, James Spader som flankeras av skönheterna Patricia Arquette, Deborah Kara Unger och självaste Holly Hunter! Sex positivity åsido - Do not try this at home kids.
Filmen fick ett blandat mottagande av kritiker men hyllades av kände filmkritikern Roger Ebert och vann juryns specialpris i Cannes 1996. Den har också ett riktigt fan i Martin Scorsese som har utnämnt den till en av "90-talets bästa filmer."
Få kan mäta sig med David Cronenberg när det gäller ögonbrynshöjande sängkammaraktiviteter. Nog för att kinks kan få vissa att bita ihop tänderna och tänka på kung och fosterland men här visar man upp bokstavligen urspårad sexualitet. I "Crash" tänder nämligen huvudpersonerna på våldsamma bilkrascher.
I huvudrollen återfinns - föga förvånande kungen av kink, James Spader som flankeras av skönheterna Patricia Arquette, Deborah Kara Unger och självaste Holly Hunter! Sex positivity åsido - Do not try this at home kids.
Filmen fick ett blandat mottagande av kritiker men hyllades av kände filmkritikern Roger Ebert och vann juryns specialpris i Cannes 1996. Den har också ett riktigt fan i Martin Scorsese som har utnämnt den till en av "90-talets bästa filmer."
6. Bind mig, älska mig (1989) av Pedro Almodovar
Kink: Bondage - att binda varandra för njutningens skull
Med alla tungsinta draman och thrillers skulle man kunna tro att kinks är det mest deprimerande som finns. Det är så klart fel - inte bara enligt miljontals människor över hela världen utan även på film. Tack Gode Gud har vi spanska mysgubben Pedro Almodovar som räddar oss ur dessa deppiga vibes. Sex är kul för helvete! (Jag kan inte hjälpa att prisbelönade regissörer sällan sysslar med komedier eller feelgood).
Klassiska kombon Almodovar och Antonio Banderas kan få den mest förhärdade att dra på smilbanden. Inte nog med att det servas camp och high comedy - det är faktiskt sexigt! Banderas spelar psykpatientien Ricky som förälskar sig i f.d porrstjärnan Marina (Victoria Abril) bryter sig in i hennes lägenhet. Där blir hon fastbunden med rep, efter att stå emot mot hans närmanden. Det hade så klart kunnat vara riktigt mörkt.
Men eftersom vi snackar Almodovars tidiga era är allt fullständigt over the top med hysteriska karaktärer och dramatiska utbrott. Almodovar använder sig av bondage som ett grepp för sin okonventionella och kryddade love story men nog får repen får Abrils hjärta att pumpa några extra varv för sin stilige kidnappare.
"Bind mig..." eller "Atame" som det heter på spanska var nominerat till hela 15 Goya-priser (men vann tråkigt nog inte en enda) liksom ett pris för bästa regi på Berlins Filmfestival. Men den står sig fortfarande som ett prima exempel på Almodovars vällustiga värld innan svängen mot känslodrama och tunga teman i "Allt om min mamma".
Med alla tungsinta draman och thrillers skulle man kunna tro att kinks är det mest deprimerande som finns. Det är så klart fel - inte bara enligt miljontals människor över hela världen utan även på film. Tack Gode Gud har vi spanska mysgubben Pedro Almodovar som räddar oss ur dessa deppiga vibes. Sex är kul för helvete! (Jag kan inte hjälpa att prisbelönade regissörer sällan sysslar med komedier eller feelgood).
Klassiska kombon Almodovar och Antonio Banderas kan få den mest förhärdade att dra på smilbanden. Inte nog med att det servas camp och high comedy - det är faktiskt sexigt! Banderas spelar psykpatientien Ricky som förälskar sig i f.d porrstjärnan Marina (Victoria Abril) bryter sig in i hennes lägenhet. Där blir hon fastbunden med rep, efter att stå emot mot hans närmanden. Det hade så klart kunnat vara riktigt mörkt.
Men eftersom vi snackar Almodovars tidiga era är allt fullständigt over the top med hysteriska karaktärer och dramatiska utbrott. Almodovar använder sig av bondage som ett grepp för sin okonventionella och kryddade love story men nog får repen får Abrils hjärta att pumpa några extra varv för sin stilige kidnappare.
"Bind mig..." eller "Atame" som det heter på spanska var nominerat till hela 15 Goya-priser (men vann tråkigt nog inte en enda) liksom ett pris för bästa regi på Berlins Filmfestival. Men den står sig fortfarande som ett prima exempel på Almodovars vällustiga värld innan svängen mot känslodrama och tunga teman i "Allt om min mamma".
7. Eyes Wide Shut (1999) av Stanley Kubrick
Kink: Orgier, utklädnader och anonymt sex
Det finns mycket att säga om "Eyes Wide Shut" som blev legendariske Stanley Kubricks sista film - filmlegendaren sägs ha gått ur världen endast några dagar efter att filmen redigerades klart. Släppt sista året innan millennieskiftet och kittlande sensationellt för att huvudrollsinnehavarna Tom Cruise och Nicole Kidman tidigare haft en (världskänd) relation var det tidens watercooler - filmen alla måste se och ha en åsikt om.
Filmen blev väl mottagen av kritikerna och Kubricks kanske mest inkomstbringande film (kombon Cruise och Kidman garanterade i stort sett succé vid denna tid) men lyckades trots det inte nappa åt sig några större priser och fick kalla handen av Oscarjuryn. Istället fick man nöja sig med en Golden Globe nominering för bästa soundtrack och ett kritikerpris på filmfestivalen i Venedig.
Vad filmen inte var däremot är särskilt sexig. Trots alla orgier, extravaganta masker och nakna kroppar har "Eyes Wide Shut" mer släktskap med ett Bergmandrama färgad av en David Lynchlins än erotik. Oavsett hur många kultanhängare Nicole Kidman och hur många lättklädda eskorter Cruise förlustar sig med kvarstår en isande oro. Orgien kan fylla kroppsöppningar - men kan den stilla hungern efter det förhållande man inte har?
Det finns mycket att säga om "Eyes Wide Shut" som blev legendariske Stanley Kubricks sista film - filmlegendaren sägs ha gått ur världen endast några dagar efter att filmen redigerades klart. Släppt sista året innan millennieskiftet och kittlande sensationellt för att huvudrollsinnehavarna Tom Cruise och Nicole Kidman tidigare haft en (världskänd) relation var det tidens watercooler - filmen alla måste se och ha en åsikt om.
Filmen blev väl mottagen av kritikerna och Kubricks kanske mest inkomstbringande film (kombon Cruise och Kidman garanterade i stort sett succé vid denna tid) men lyckades trots det inte nappa åt sig några större priser och fick kalla handen av Oscarjuryn. Istället fick man nöja sig med en Golden Globe nominering för bästa soundtrack och ett kritikerpris på filmfestivalen i Venedig.
Vad filmen inte var däremot är särskilt sexig. Trots alla orgier, extravaganta masker och nakna kroppar har "Eyes Wide Shut" mer släktskap med ett Bergmandrama färgad av en David Lynchlins än erotik. Oavsett hur många kultanhängare Nicole Kidman och hur många lättklädda eskorter Cruise förlustar sig med kvarstår en isande oro. Orgien kan fylla kroppsöppningar - men kan den stilla hungern efter det förhållande man inte har?
