7 önskemål inför den sista säsongen av “Stranger Things”

Efter en lång, spänd väntan på nästan tre år, har vi under denna vår och sommar äntligen fått ta del av nya avsnitt av “Stranger Things”, som nu har blivit mer storslagen och ambitiös än någonsin. Under fredagsmorgonen släpptes avslutningen på den fjärde säsongen, bestående av två riktigt långa avsnitt, och jag gissar att jag inte var den enda som kastade mig över play-knappen så fort det var möjligt.

 

Nästan fyra omtumlande timmar senare, när eftertexterna började rulla, fanns det mycket att bearbeta. Att smälta denna intensiva säsong kommer kanske ta en stund, men samtidigt är det svårt att inte börja blicka framåt. För det är ju ändå bekräftat att vi får en säsong 5 – som också blir seriens allra sista – och allt tyder på att den kommer bli mer episk och känslosam än något av det vi hittills fått se.

 

Nya avsnitt lär med stor sannolikhet inte anlända tidigare än 2024, så nog finns det gott om tid att formulera teorier och bygga förväntningar. Vi sätter igång lite redan nu, med sju saker vi hoppas på att få se i den femte, avslutande “Stranger Things”-säsongen.

 

 

 

 

Förutom att vara säsongen med betydligt längst speltid, var säsong 4 också den mest innehållsrika sett till både karaktärer och miljöer. Våra huvudpersoner var splittrade och utplacerade på olika platser, i sällskap med ett antal nya ansikten. Även om vi blev introducerade till flera trevliga och intressanta personligheter, bidrog det också till att alla karaktärer inte riktigt fick det utrymme de egentligen förtjänar. Och samtidigt som vi fick se flera nya, underhållande grupperingar, är det svårt att till exempel inte sakna det centrala killgänget tillsammans. 

 

Under epilogen i det sista avsnittet fick vi till slut se kärn-ensemblen återförenad i Hawkins, genom flera rörande scener. Även om den sista säsongen kommer ställa våra karaktärer inför sina största och farligaste utmaningar någonsin, kan vi hoppas att de får ta sig igenom det vid varandras sida.

 

 

 

En av de nya personerna som vi fick lära känna var hårdrockaren och D&D-nörden Eddie Munson, en karaktär med mycket potential, som snabbt blev en stor fan-favorit. Dock fick vi bara behålla honom i en dryg månad innan vi, tyvärr, förlorade honom alldeles för tidigt. Det råder ingen tvekan om att han förtjänade bättre.

 

Dessvärre får vi nog vara glada om han ens omnämns i nästa säsong, med tanke på att knappt någon i serien, med undantag av Dustin och Wayne Munson, verkar bry sig om hans öde. För nästan alla invånare i Hawkins är han fortfarande en satanistisk kultledare och galen mördare, men om det är något som manusförfattarna egentligen borde göra så är det att inte låta Eddie Munson glömmas bort, åtminstone inte innan han fått någon form av rättvisa. 

 

 

 

Om det är någon karaktär från den här serien som jag vill ge en extra stor kram är det Will Byers. När han inte spenderat sin tid i serien försvunnen i The Upside Down, har vi nästan bara sett honom sorgsen, plågad eller nedtyngd av något annat – på sistone allra mest av sin egen identitet, och sina uppenbara känslor för Mike. Scenen i det näst sista avsnittet, där han pratar om att känna sig som ett misstag bara för att man är annorlunda, träffade som en kniv rakt in i hjärtat.

 

Att Will är gay har det redan gått att läsa mellan raderna ett tag, och även om det återstår för serien att officiellt bekräfta det, borde ingen tittare längre försöka förneka det. I fortsättningen önskar jag att han får chansen att vara öppen inte bara för publiken, utan även för de runt om honom, så att Jonathan (som redan har gjort sitt stöd tydligt) och hans andra närstående får försäkra honom om att han är accepterad och älskad.

 

 

 

Under denna säsong var det få karaktärer som inte hade en nära-döden-upplevelse, men Max kan nog räknas till en av dem som hade det allra tuffast. Två gånger var hon ögonblick från att mista livet under Vecnas förbannelse, och just nu, efter att i sista stund ha räddats av Eleven, är det osäkert vilket skick hon egentligen kommer vara i nästa gång vi ser henne.

 

Medan vi under en kort stund fick tro att Vecna kanske var besegrad, förstår vi nu som att han inte alls är klar med att att skörda offer. Givetvis önskar vi att han kunde lämna alla ensamma, men det är ju en helt orimlig tankebana, så vi kan åtminstone börja med att hoppas att Max – om hon ens lyckas bli i närheten av återställd – inte ska behöva ha honom närvarande i sitt huvud under en hel säsong till.

 

 

 

Romantiska relationer är verkligen inte allt här i livet, men något som många av karaktärerna i "Stranger Things" ändå förtjänar, efter allt elände, är att få känna den typen av trygghet i någon annan. Att ha ett kärleksliv medan världen nästan håller på att gå under är kanske inte så lätt, men samtidigt är det på tiden att inte minst Joyce och Hopper får till den där dejten som har varit planerad så länge.

 

Därtill hoppas vi bland annat också att Robin lyckas bjuda ut Vickie, och att Steve, seriens andra hopplösa romantiker, till slut får hitta kärleken. Om bröderna Duffer faktiskt planerar att återförena honom med Nancy, vilket nog kommer få några fans att jubla, och andra att bli mer besvikna, återstår att se.

 

 

 

För varje säsong som går blir det svårare att förställa sig vad för monster och övernaturliga ting som kommer att presenteras härnäst. Men de nya avsnitten lyckades överträffa det vi tidigare sett, med seriens klart intressantaste skurk hittills, där den allt mörkare tonen och de psykologiska inslagen var en av säsongens främsta styrkor.

 

Och än har vi som sagt inte blivit av med Vecna (slash Henry, slash 001, eller vad en nu vill kalla honom). Alltså kan vi nog förvänta oss en del nya skrämmande scener, där fler personer tvingas gå sina mörkaste tankar och hemligheter till mötes.

 

 

 

“Stranger Things” må se till att regelbundet ge oss roliga, lättsamma och hjärtevärmande stunder, men likaså har vi också fått bevittna en och annan tragedi under seriens gång. Den senaste säsongen var definitivt den mörkaste och mest brutala hittills, och det är inte svårt att förutspå att vi kommer fortsätta på samma spår.

 

Våra rollfigurer har redan hunnit vara flera vändor till helvetet och tillbaka, men fler kommer det dessvärre att bli, när Hawkins står på gränsen till en hel Apokalyps. Redan nu förstår vi också att alla våra favoriter, sorgligt nog, inte lär klara sig med livet i behåll. Ändå är det kanske inte fel att leva i lite förnekelse och hålla optimismen uppe, och hoppas att ljuset är så starkt som det bara kan bli slutet av tunneln.