8 gånger då "Jurassic Park" hade fel

Dinosaurierna i ”Jurassic Park” var och är imponerande när man ser dem på den stora duken, imponerande specialeffekter i ett äventyr som leker med fantasin och får oss att undra om parken kan bli på riktigt. Det drömde i alla fall jag om när jag var liten, att i verkligheten kunna se dessa vidunderliga varelser som en gång levde där vi lever. Men vi får antagligen nöja oss med den nya ”Jurassic World”, och hoppas att den är lika imponerande som föregångaren var 1993. För felen är många i ”Jurassic Park”. 

Det här med att hitta dinosaurieblod i myggor, det har kritiserats lika många gånger som Jeff Goldblum har lett finurligt. Bärnsten inkapslar insekter, det är sant. Man har kunnat extrahera DNA från bärnstens-gravar för blodsugare men det är snarare från myggorna själva. Oavsett så har filmen fel, den säger att myggorna hittades i Dominikanska republiken, där fossiler av den åldern inte har hittats. De som hittats där är miljoner år yngre.

Att slänga in gener från grodor för att fixa luckorna om nu DNA från dinosaurier skulle hittas är en korkad idé. Visst liknar grodor dinosaurier lite, om vi är snälla, men faktum är att det finns mer genetiska likheter mellan människor och dinosaurier än dinosaurier och grodor. Fåglar hade varit mycket bättre, i alla fall mer trovärdigt. Det stora problemet med fåglar? De byter inte kön som grodor och alla som har sett filmen vet att manusförfattarna då hade fått jobba hårdare för att förklara kaoset på ön som vetenskapen glömde. 

T-Rexen hade inte överlevt länge om den hade dånat och dunsat lika mycket som i ”Jurassic Park”, den hade helt enkelt svultit ihjäl eftersom den hade alarmerat allt den jagade på mils avstånd. Och det här med att stå stilla för att den inte ska upptäcka dig, det rekommenderas endast om du verkligen vill bli ”fast food” då det inte finns mycket som pekar mot att dinosauriekungens seende skulle vara avhängigt på rörelse. Och även om det skulle vara det så skulle det få vara en jävligt förkyld T-Rex för att du skulle överleva, annars hade den lätt kunnat lukta dig och dina antagligen rätt avföringsfyllda underkläder. 

På tal om avföring så finns det inte en chans att en triceratops skulle kunna bajsa högar nästan lika stora som den själv. Ni vet dem man kan se i filmen när Laura Derns doktor Ellie Sattler, ett fint exempel på bra porträtt av forskare i film, hjälper en sjuk dinosaurie. Om inte Godzilla eller kanske varelserna i ”Pacific Rim” varit och smygbajsat i närheten av triceratopsen precis innan våra hjältar anlände så är det alldeles för mycket skit i denna scen, bokstavligen då, som helhet är sekvensen annars fin och underhållande. 

Att Newman från "Seinfeld", eller Nedry som han heter i filmen, fick lite besk medicin sprutad i ansiktet av en ilsken dilophosaurus går det att hurra åt. Men det finns inget som talar för att dinosaurien ifråga sprutade gift eller hade en påfågelliknande krage, som den kunde fälla upp när den kände sig lika kaxig och tillfredsställd som Newman efter att ha lånat Jerrys toalett utan tillåtelse.

Velociraptorerna hade antagligen inte kunnat öppna dörrar, men det är bara ett av felen som finns om arten i ”Jurassic Park”. Man kan inte annat än att applådera filmen för att ta några c-kändis-dinosaurier och göra dem till stjärnor över en natt, men särskilt trovärdigt är det inte. I verkligheten var de ungefär lika stora som en kanadagås och hade antagligen inte varit farligare för människor än den nutida parkvarelsen.  Att de skulle vara smartare än en femteklassare, för att inte tala om filmens i flera fall högutbildade rollfigurer, finns det heller inga belägg för. 

Prosit är inget ni skulle säga till verkliga Brachiosaurer, de skulle inte nysa som i filmen. Varför inte? Sådant håller endast däggdjur på med. De skulle också kollapsa som Jackass-gängets skelett när de blir gamla om de, som i filmen, hade försökt ställa sig på bakbenen. Och de skulle inte heller må så bra av att snaska loss på löv från eukalyptusbesläktade träd, som om det vore en förhistorisk variant av tacobuffé en fredagskväll i Flen

Och på tal om löv, hur lyckades forskarna i ”Jurassic Park” få fram allt förhistoriskt växtliv? Hittade de det också i magiskt myggblod eller kom det tillbaka så fort dinosauriernas avföring träffade marken? 

Ja, med den frågan, lika svår att besvara som om hönan eller ägget kom först, så avslutar jag denna utforskning av fel i ”Jurassic Park”. Den kanske fick er att le eller skratta lite men kom ihåg att njuta lika mycket nästa gång ni ser de filmens majestätiska dinosaurier, inga ”fel” i världen kan hindra dig, eller mig, från att hänföras av den spektakulära underhållning som går att hitta i ”Jurassic Park”.