För några dagar sedan såg jag Stanley Kubricks "The Shining" - en film som jag har sett ohälsosamt många gånger - för att bygga upp lite skön Halloween-stämning. Jag har älskat den passionerat i många år, men igår slog det mig tydligare än innan att det förmodligen är den absolut bästa skräckfilmen som någonsin har producerats. Den är inget mindre än ett fullfjädrat mästerverk (förlåt mig, Stephen) som ingen har lyckats toppa på över 35 år.
Varje bildruta stämmer, varje ögonblick är så vackert kalibrerat att man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Skådespeleriet (Jack Nicholson gör sin tveklöst vassaste prestation) ner i minsta biroll är vattentätt, de öppna ytorna är paradoxalt klaustrofobiska på bästa sätt, det symmetriska bildspråket höjer kusligheten och den intima skalan gör att tematiken slår extra hårt. Utanför lilla familjen Torrance har händelserna i "The Shining" nästan obefintliga konsekvenser, vilket gör den så mycket läskigare än valfri modern skräckfilm där en stor grupp människor mördas en efter en. Den innehåller några riktigt blodiga scener, men främst fokuserar den på intelligent psykologisk skräck.
Men vad är det egentligen som är så psykologiskt otäckt i "The Shining", vad är det som pågår mellan raderna och hur lyckades Kubrick snickra ihop en så oändligt rik skräckfilm? Michael från Youtube-kanalen Lessons from the Screenplay tar i sin senaste videoanalys en titt på Kubricks och Diane Johnsons manus och försöker svara på de frågorna:
"The most powerful kind of fear doesn't come from a monster on the screen, but from within our own imagination".
Den meningen skulle man nog kunna applicera på de flesta filmer som tillhör det bästa i genren, men ingen enskild film inkapslar den typen av skräck bättre än "The Shining" enligt mig. Kubrick letar sig sakta men säkert ner till våra djupaste rädslor och obehag, sen kör han in en kniv och vrider om när vi minst anar det.
Tyck till! Är "The Shining" tidernas bästa skräckfilm eller finns det någon värdig utmanare?
