Att leva i bröderna Coens bisarra universum: Topp 10 karaktärer

Joel och Ethan Coen, eller bröderna Coen som de lite mer snitsigt brukar kallas, är ständigt aktuella. I mer än tre decennier har de varit några av de mest respekterade namnen inom filmbranschen och charmat såväl kritiker som publik. Minnesotaduon har under årens gång utvecklat en egen stil, då de använder sig av flera återkommande element. Framför allt går det ofta att peka ut en Coen-film endast utifrån karaktärerna. Sällan handlar filmerna om karaktärerna i sig, utan snarare om deras förståelse av världen. Häri finner bröderna både sitt intellektuella stoff och sin egensinniga humor. 

Den första trailern till deras hett efterlängtade ”Hail, Caesar!” landade häromdagen och filmen verkar, baserat på den intressanta rollistan, bjuda på ett ganska unikt karaktärsgalleri. Eller vad sägs om Scarlett Johansson, Channing Tatum, George Clooney, Tilda Swinton, Jonah Hill, Josh Brolin, Frances McDormand, Clancy Brown och Dolph Lundgren?

Men vilka är egentligen brödernas bästa karaktärer hittills? Med sexton långfilmer och en uppsjö av spännande karaktärer i bagaget är det en inte helt lätt uppgift att avgöra. Men här är resultatet: Coenbrödernas tio mest lyckade och mest minnesvärda karaktärer.

Varning för eventuella spoilers!

Vem är Loren Visser? Loren Visser är en privatdetektiv som anlitas av en rik barägare i Texas för att döda hans otrogna fru och hennes älskare. Det ena missförståndet leder till det andra, och frasen ”saker och ting går inte riktigt som planerat” har nog aldrig varit mer passande.

Motivering: I och med denna neo-noir-doftande långfilmsdebut gjorde bröderna en storstilad entré på den amerikanska filmscenen. Och faktum är att Loren Visser är den karaktär som yttrar de allra första orden i Coens långfilmskarriär. Hans ekande voice-over (”The world is full of complainers…”), sätter an en ton och tematik som skulle komma att löpa som en röd tråd genom hela brödernas filmografi.

I grund och botten är Visser såklart en djupt obehaglig och osympatisk karaktär. Rasism, egoism och voyeurism är tre –ismer som känns passande, och det går säkerligen att applicera ett dussintal andra. Lägg därtill en obefintlig moralisk kompass. Men samtidigt finns det något oemotståndligt över karaktären. Den breda Texasdialekten, det sliriga tonfallet och det fullständigt bisarra skrattet gör att han framstår som hotfull och fånig på samma gång. Nämnde jag den beigea cowboy-utstyrseln och den turkosa ringen? Det är alltså en minst sagt minnesvärd karaktär. Ungefär som en hybrid mellan teatraliska Roy Batty och Anton Chigurhs skoningslösa, övermänskliga ondska – kryddat med lite mycket Coen-esque excentricitet.

Bästa citat: “You know a friend of mine broke his hand a while back. Put in a cast. Very next day he takes a fall, protects his bad hand, falls on his good one, breaks that too. So now he's got two busted flippers and I say to him "Creighton, I hope your wife loves you. 'Cause for the next five weeks you cannot wipe your own goddamn ass." That's the test, ain't it? Test of true love.”

 

Rollen skrevs specifikt för M. Emmet Walsh.

Karaktärens namn, Loren Visser, nämns aldrig i filmen. 

Vilka är Carl Showalter och Gaear Grimsrud? Showalter och Grimsrud är två kriminella, med okänd bakgrund, som anlitas av Jerry Lundegaard (William H. Macy) för att kidnappa hans fru.

Motivering: Okej, kanske lite fusk. Carl och Gaear är ju uppenbarligen två karaktärer. MEN, eftersom deras karaktärer till hundra procent bygger på (det bristande) samspelet mellan varandra, kan de knappast betraktas som separata karaktärer. 

Att bröderna inspirerades av radarparet Jules Winnfield och Vincent Vega från ”Pulp Fiction” två år tidigare, är nog inte ett allt för djärvt antagande. Showalter och Grimsruds relation bygger dock på större kontraster än Tarantinos ikoniska duo, mer i stil med förra årets bilåkande, dysfunktionella par i ”True Detective” (den första säsongen, obviously). De går varandra på nerverna från början till slut. Och på tal om slutet; vem minns inte Stormares osmakliga trolleritrick där Buscemi reduceras till en ynka fot? En grotesk handling som känns helt i linje med Stormares djuriska karaktär. Ytterst bisarrt, men våldsamt roligt. Buscemi står också för en av sin karriärs främsta prestationer. Efter ett gäng småroller i ”Miller’s Crossing”, ”Barton Fink” och ”The Hudsucker Proxy”, specialskrev bröderna rollen för honom i ”Fargo”. Kanske visade Mr. Pink och Tarantino vägen även här. 

Bästa citat: 

Carl: “Would it... kill you to say something?” 

Gaer: “No.” 

Carl: “That's the first thing you've said in the last four hours. That's a... that's fountain of conversation, man. That's a geyser. I mean, whoa daddy! Stand back, man.” 

Stormare har 18 repliker I filmen, jämfört med Buscemis dryga 150.

Enligt Coen-bröderna själva är Walters återkommande ”Shut up Donny!” i ”The Big Lebowski” en blinkning till Buscemis ständigt pladdrande karaktär i ”Fargo”. 

Vem är Tom Reagan? Gabriel Byrne spelar rollen som rådgivare till gangsterbossen Leo O´Bannon (Albert Finney) under förbudseran. När en rivaliserande gangsterliga börjar utgöra ett allt större hot, försöker Reagan hålla fred mellan de olika gängen.

Motivering: Tom Reagan är förmodligen duons minst excentriska protagonist någonsin. Han är nedtonad, rationell och eftertänksam. Söker svaren hos sig själv och ingen annan (”Nobody knows anybody. Not that well.”). Det är en karaktär man kan luta sig mot; sättet han stilla betraktar de övriga karaktärerna och väger sina ord väl skapar en känsla av trygghet, även om man anar en mer diabolisk sida. På så vis påminner han i högre grad om Michael Corleone än Tony Montana, men är ändå något helt annat. 

Det är en fröjd att skåda Gabriel Byrne, en alltjämt underskattad skådespelare. Hans respektingivande persona är som klippt och skuren för Tom Reagans måttfulla, intelligenta gangster. Dessutom är dialogen i ”Miller´s Crossing” något av den bästa Coen-bröderna har skrivit, och Reagan tilldelas flera av de bästa replikerna. Men viktigast av allt sportar han den absolut snyggaste hatten i hela Coen-universumet (och då talar vi om ett universum med MÅNGA hattar). Den svarta, stilrena fedoran är en lika integrerad del av karaktären som Indys bruna motsvarighet. 

Bästa citat: “Nothing more foolish than a man chasin’ his hat.”

Bröderna drabbades av skrivkramp under manusarbetet till filmen. De tog tre veckors paus och skrev ”Barton Fink”, som i själva verket handlar om en manusförfattare med skrivkramp. Den uppmärksamma tittaren noterar säkert att Tom Reagans hemvist heter ”The Barton Arms”. 

Det var Gabriel Byrne som rekommenderade ”Limerick´s Lamentation”, den traditionella irländska folkballaden som Carter Burwell byggde sitt ljuvliga score kring.

Vem är Charlie Meadows? Berättelsen kretsar kring dramatikern Barton Fink (John Turturro), som efter en hyllad Broadwaypjäs anlitas av ett filmbolag i Hollywood för att skriva ett filmmanus. Barton checkar in på Hotel Earle för att skriva men störs av sin högljudda granne Charlie Meadows, en försäkringsförsäljare som vägrar lämna Barton ifred.

Motivering: Joel och Ethan Coen har en förkärlek till vissa skådespelare, och kanske framför allt till John Goodman. Dessutom har de en märklig förkärlek till korpulenta högljudda karaktärer. Logiskt nog spelar John Goodman en korpulent högljudd karaktär i ”Barton Fink”, och han gör det med smittsam glöd. Charlie Meadows är en sådan där härlig karaktär som säger allt som faller honom in. Det finns liksom inget filter. 

Det är dock inte så förutsägbart och putslustigt som det låter. Tvärtom, är filmen brödernas kanske mest mystiska hittills. Likaså Charlie Meadows. Vem är han egentligen? Vad ska han symbolisera? Djävulen? Bartons alter ego? En personifiering av ”the common man”? Ett uttryck för Bartons oförmåga att skilja på dikt och verklighet? Helt klart är att filmen lämnar många frågor obesvarade. Men oavsett hur man än väljer att se på Charlie bjuds man på stor underhållning.  

Bästa citat: “I could tell you stories to curl your hair, but it looks like you've already heard 'em”

 Charlie Meadows är John Goodmans personliga favoritkaraktär. 

Vem är Larry Gopnik? Larry Gopnik är en judisk-amerikansk fysikprofessor som lever ett stilla liv i en förort till Minneapolis 1967. När hans fru plötsligt vill skilja sig, och en rad andra olyckor drabbar honom, söker Larry frenetiskt efter svar.

Motivering: ”A Serious Man” utspelar sig alltså 1967 i Minnesota, samma plats och samma tid som Joel och Ethan växte upp, och är brödernas (som i likhet med Larry är av judisk bakgrund) mest personliga film. Symptomatiskt är det också den film som tydligast ringar in deras världssyn. Filmen inleds med citatet ”Receive with simplicity everything that happens to you”, från den medeltida franska rabbinen Rashi. En lärdom som vissa Coen-karaktärer uppenbart har hajat, men inte stackars Larry Gopnik. Han klamrar sig tappert fast vid sin tro på kausalitet och ordning (”Always! Actions always have consequences!”). När så den ena olyckliga händelsen efter andra drabbar honom, till synes utan anledning, raseras hela hans världsuppfattning. 

Det är inte utan att man ömmar för Larry, den seriösa mannen. Vi möter honom mitt i en exceptionell krissituation, och Michael Stuhlbarg lyckas förmedla den accelererande förvirringen på ett självklart men samtidigt subtilt sätt, genom sitt tafatta kroppspråk och sina paniksprängda ögon. Ytterligare ett starkt bevis på brödernas fingertoppskänsla när det gäller rollbesättning. 

Bästa citat: “The Uncertainty Principle. It proves we can't ever really know... what's going on. So it shouldn't bother you. Not being able to figure anything out. Although you will be responsible for this on the mid-term.”

Michael Stuhlbarg är själv uppväxt I en judisk familj. 

Vem är Chad Feldheimer? Chad Feldheimer är en energisk gyminstruktör som kommer över en f.d. CIA-agents (John Malkovich) memoarer. I tron av att det är topphemlig information planerar Chad tillsammans med sin arbetskollega Linda (Frances McDormand) att sälja informationen till ryssarna, för att kunna betala Lindas planerade skönhetsoperationer. 

Motivering: Om man ska beskriva Chad Feldheimer med ett ord, är fåntratt en stark kandidat. Brad Pitt har spelat en rad kufiska karaktärer tidigare (”Twelve Monkeys”, ”Snatch”, ”Fight Club”), men han har aldrig släppt loss som här. Han hänger sig fullständigt åt karaktärens gränslösa naivitet och oavbrutna extas. Men trots att det är en extremt vriden karaktär blir han aldrig jobbig att titta eller lyssna på, till skillnad från vissa andra überexcentriska Coen-karaktärer (host, host, Tom Hanks). 

”Burn After Reading” hade premiär mellan “No Country for Old Men” och “A Serious Man”. Och trots att Chad uppenbart saknar de djupare bottnar som finns att hämta i de filmernas karaktärsgalleri, är det inte heller syftet. Chad Feldheimer är en enda lång skrattfest från början till slut, bokstavligt talat. Utpressningsscenen i bilen mellan Chad och Osbourne Cox (John Malkovich) har jag sett olagligt många gånger, och den blir aldrig tråkig. Jag kan inte bestämma mig för vad som är roligast: Hur Chad anländer till scenen på cykel med en fladdrig kostym och grön cykelhjälm och varsamt låser fast cykeln vid en ensam stolpe, hur han presenterar sig som ”Mr. Black”, eller hur han vaskar fram sitt allra mest konspirationsthriller-kompatibla röstläge och gåtfulla blick. Simpel, men otroligt effektiv humor.

Bästa citat: “Appearances can be…deceptive.”

Enligt kostymdesignern Mary Zophres såg även billiga kostymer bra ut på Brad Pitt. För scenen där Chad bär en billig kostym, tvingades hon därför att skräddarsy en kostym med en medvetet dåligt och opassande snitt, och en gräslig ullslips.

Vem är The Dude? Jeffrey Lebowski (Jeff Bridges), eller The Dude som han vill bli kallad – alternativt His Dudeness, Duder eller El Duderino – är en arbetslös dagdrivare som fyller sin tid med bowling, White Russians och soffhäng. Efter ett grovt missförstånd där han förväxlas med en annan Jeffrey Lebowski, blir han insyltad i ett virrvarr av absurditeter och förvecklingar.

Motivering: Det är svårt att säga något nytt om kultförklarade ”The Big Lebowski”. Karaktärerna är populärkulturella fenomen som saknar motstycke. The Dude har skakat liv i en närmast utdöd drink, blivit en citatskatt för en hel generation – och som om det inte vore nog – gett upphov till en alldeles egen religion. 

Precis som filmen själv är El Duderino full av överraskningar och egensinnigheter, vilket står klart redan efter den allra första scenen där han betalar ett mjölkpaket med en check. Han är jäkligt soft med andra ord, något som inte minst avspeglar sig i klädstilen (som Jeff Bridges knaprade ihop från sin egen garderob). De surrealistiska drömmarna ger karaktären ytterligare en knorr, och hans dräpande one-liners, om allt från stulna mattor till golfare, haglar tätt. Men det finns även mer subtila detaljer; exempelvis hur han ibland snubblar på sina egna ord och istället upprepar meningar som han har snappat upp av andra (”This will not stand, ya know, this aggression will not stand, man”, är en Dude-ish parafrasering av Bush’s uttalande i filmens början). Vill man gräva ännu djupare finns det en historisk kontext bakom The Dude som endast insinueras, både genom dialog och musik, och som gör karaktären intressant på ett annat plan.  

Bästa citat: “Yeah, well, you know, that’s just, like, your opinion, man.”

The Dude är med i samtliga scener i filmen, vilket är en tradition från klassisk film-noir, där protagonisten ofta antog rollen som tittarens guide genom filmen. 

Man får i själva verket aldrig se The Dude bowla.

Vem är Marge Gunderson? Frances McDormand spelar en gravid polischef som utreder ett antal märkliga mord i vinterkalla Minnesota. 

Motivering: Äntligen framme vid prispallen! Och i ärlighetens namn skulle ordningsföljden kunna se ut på vilket sätt som helst mellan dessa tre karaktärer, då alla är små mästerverk i sig. Just idag får dock allas vår favorit-Marge (med all respekt Matt Groening) faktiskt nöja sig med en bronspeng, men om jag känner henne rätt är hon nöjd ändå. Det finns ju så mycket mer i livet att njuta av.

Skämt åsido, Marge Gunderson utgör på många sätt navet i Coens knepiga karaktärshjul. Bara namnet i sig självt – Marge Gunderson – har något avväpnande över sig. I synnerhet om man uttalar det med en vässad Minnesota-dialekt. Hennes lustiga framtoning lurar tittaren inledningsvis att tro att hon är lite, i brist på bättre ord, enfaldig, men efterhand står det klart att hon är väldigt slipad. Den varma personligheten blir en välkommen källa av mänsklighet i det annars kyliga landskapet, besudlat av lögner, girighet och bestialiska mord. Dessutom: insikten att Marge dyker upp först 35 minuter in i filmen, gör mig lika förvånad varje gång. Ändå lämnar hon det största avtrycket. 

Bästa citat: “I'm not sure I agree with you a hundred percent on your police work, there, Lou.”

Frances McDormand har medverkat i sex av bröderna Coens filmer, och är sedan 1984 gift med Joel Coen.

Vem är Anton Chigurh? Efter att en knarkuppgörelse gått snett, hittar jägaren Llewyn Moss (Josh Brolin) drygt två miljoner dollar. I syfte att återerövra pengarna anlitas yrkesmördaren Anton Chigurh, som inte skyr några medel för att nå sitt mål. 

Motivering: När en karaktär blir större än sin film är det en lyckad karaktär. Det kan nog alla skriva under på. När en karaktär blir större än sin Oscarsvinnande film, ja, då måste det vara en sensationellt lyckad karaktär. För så är faktiskt fallet med ”No Country for Old Men”; trots att det är en högklassig film på alla sätt och vis, är det Anton Chigurhs bottenlösa mörker som etsar sig fast på hornhinnan.

“I don't want to push my chips forward and go out and meet something I don't understand”, säger Tommy Lee Jones’ sheriff inledningsvis i filmen. Häri ligger styrkan i Chigurh. Han spelar efter sina egna regler, snickrar ihop en egen livssyn som ter sig lika delar kaotisk och kalkylerad. Han är med andra ord väldigt svår att förstå sig på. Vilket såklart är meningen, då han personifierar något övermänskligt. En urkraft som aldrig viker sig. Inte ens frisyren (som förvisso hade kunnat vara lite smågullig om den prydde en någorlunda sympatisk människa) förstår man sig på. Myntfetischen och bultpistolen gör å andra sidan att coolhetsmätaren stiger i taket. Att Javier Bardem plockade hem Oscarn var förstås lika välförtjänt som givet. Akademin vågade väl inget annat. Det hade inte jag heller gjort.

Bästa citat: “What's the most you ever lost on a coin toss?”

Filmen är baserad på Cormac McCarthys roman från 2005 med samma titel.

Chigurhs bakgrund och nationalitet avslöjas aldrig, varken i filmen eller i romanen. 

Vem är Walter Sobchak? Walter Sobchak är en Vietnamveteran som gillar att spela bowling tillsammans med sina udda vapendragare Donny (Steve Buscemi) och Jeffrey ”The Dude” Lebowski (Jeff Bridges). 

Motivering: Javisst, av Coens många fantastiska karaktärer är det i slutändan Walter Sobchak som tar priset! För trots att The Dude är den mer ikoniska av de båda, är det Walter som lyser allra starkast. Som överspänd Vietnamveteran härleder han i princip allting till kriget, och påstår dessutom att han är nykonverterad jude. Hans livssyn står i stark kontrast till The Dude’s minst sagt avslappnade stil – och i ännu större kontrast till Kraftwerk-nihilisterna (med Stormare i spetsen), som inte tror på någonting alls. I denna kontext är Walter en hysteriskt rolig karaktär, och Goodmans komiska tajming är svårslagen. Otroligt svårslagen. När han väl trampar igång (och det gör han sannerligen) är det omöjligt att värja sig. Exempelvis när bowlingkonkurrenten Smokey begår övertramp, och Walter vansinnigt skriker ”OVER THE LINE!”, varpå han lugnt förklarar som om det vore världens mest självklara grej: ”Smokey, this is not ’Nam. This is bowling. There are rules”. 

Bästa citat: ”Nihilists! Fuck me. I mean, say what you want about the tenets of National Socialism, Dude, at least it's an ethos.”

Walter Sobchak är delvis baserad på den legendariska manusförfattaren John Milius (bl.a manusförfattare till ”Apocalypse Now”), som är ökänd för sin förkärlek till militären och vapen.

I den klippta TV-versionen av filmen ändrades Walter’s replik “This is what happens when you fuck a stranger in the ass!” till “This is what happens when you find a stranger in the Alps!”

Bubblare: Llewyn Davis (“Inside Llewyn Davis”), Jerry Lundegaard (“Fargo”), Maude Lebowski (“The Big Lebowski”), Mattie Ross (“True Grit”), H.I. McDunnough (“Raising Arizona”)

Håller du med? Vilka karaktärer saknar du? Hur ser din prispall ut? Kommentera nedan!