Eftersnack: Blandade känslor kring ”Vikings” säsongsfinal

Det som fungerar väldigt bra är ju självfallet slutstriden mellan team Ivar och team Lagertha - i alla fall ur ett tekniskt och visuellt perspektivt. Allt är extremt snyggt gjort med läckert foto, kanonbra musik och effektiv klippning. Det fanns en tagning som verkligen gav mig gåshud, och det var när man filmade striden ur fågelperspektiv. Man kunde verkligen känna av den riktigt episka skalan, och det var riktigt välfångat. Brutaliteten gör sig till känna i varje bildruta, och det är riktigt smutsigt och skitigt - även om det inte är lika våldsamt som väntat.

Av alla avsnitt i säsong 5A, så är nog ”Moments of Vision” bland de mer originella och experimentella avsnitten. Här leks en del med tidshopp och visioner, och det ska skaparen Michael Hirst ha cred för, då han försöker att göra något nytt med denna strid istället för att göra något som man hade väntat sig.

 

Jag älskar att Hirst väljer att fokusera på en karaktär i taget under striden, då man får se de före striden och får ta del av deras tankar under stridens gång. Exempelvis Harald och Halfdan som sjunger tillsammans innan striden, vilket var riktigt fint och bland mina favoritögonblick. Jag älskade även när man fick se Björn och Princess Snaefrid omfamna varandra en sista gång innan striden. Det var enormt vackert och ömt skildrat, och jag älskar att de filmade skådespelarna i närbild. Så det var några riktigt kraftfulla scener innan striden, och det fanns mäktiga stunder under själva striden - samt att det sköts med briljans rent tekniskt.

 

 

Som väntat så väljer Michael Hirst att ta död på en del karaktärer, här kommer däremot en del som fungerar mindre bra med avsnittet. Jag har inget emot att Hirst väljer att dräpa karaktärerna, utan det har mer att göra med på sättet som han gör det på. Det har framför allt att göra med när Halfdan dräps av Harald. De kommer face-to-face under stridens hetta, och Halfdan verkar befinna sig i ett alternativt sinnestillstånd där han inte är riktigt närvarande under striden, utan han befinner sig i öknen. Harald säger till Halfdan att han inte vill döda honom bara för att direkt efter hugga ihjäl honom. Det som hade kunnat bli riktigt mäktigt blir istället ”meh” och väldigt abrupt.

Detsamma gäller när det kommer till Astrids död - alldeles för abrupt och lite konstigt också. Astrid blev ju dessvärre gängvåldtagen när hon skulle leverera ett meddelande till Kattegatt, och blev senare gravid, och Harald tror att det är hans barn. Astrid vill då dö för att hon vill inte föda barnet. Istället för att försöka komma fram till andra lösningar så går Lagertha med på att hugga ihjäl Astrid och fostret. Konstigt var väl kanske fel ord att använda, men oerhört abrupt och utan någon känslomässig kraft.

Sedan så har vi ju det där med Rollos enormt korta cameo sekunderna innan avsnittet tar slut. Det var ju självfallet jätteroligt att se Clive Standen som Rollo då han äger rollen fullständigt och är fantastisk, fast det väcker en del frågetecken kring Rollos medverkan i striden. Varför väljer han att skicka sina trupper till Ivar, Hvitserk och Harald? Han känner har ju knappt Hvitserk och Ivar, och har kämpat med/mot Björn vid åtskilliga strider, så det hade ju varit mer vettigt om han hade skickat trupperna till team Lagertha. Istället så sitter man mest och kliar sig i skallen, och blir mest förvirrad. Förhoppningsvis så får det en förklaring när nästa halva drar igång.

 

 

Samtidigt måste jag även ifrågasätta beslutet att kämpa på ett öppet slagfält när Björn, Lagertha och Ubbe hade med fördel kunnat använda sig av Kattegatts murar för att försvara sig. I och med att de förlorar slaget så blir de tvungna att fly med svansarna mellan benen nu när Ivar och Harald har tagit över staden. Det var inget som jag tänkte på först, men nu när jag har sett de sista avsnitten ett par gånger så blir det mer och mer störande.

Sammanfattningsvis så var det en del som var bra med ”Moments of Vision”. Det var ett riktigt snyggt och våldsamt avsnitt med ett flertal mäktiga ögonblick och unika sätt att skildra striden. Däremot så fanns det även en del som inte funkade så bra vilket inkluderar för hastiga dödsscener och slarvigt skrivande i vissa scener. Däremot så måste jag säga att ”Vikings” säsong 5A var riktigt vasst för det mesta, bara synd att finalen lämnade lite att önska. Nu ser jag med spänning fram emot säsong 5B.