Det är ett tag sedan senaste rapporten och det är inte på grund av att jag har legat på stranden med en pina colada, om det vore så väl ändå. Nej, lite tråkigare saker har dessvärre hänt.
Igår fick jag åka ambulans till Cannes sjukhus, men nej det var ingen hjärntumör som skulle avlägsnas med hjälp av diverse hemverktyg, utan helt enkelt ett fall av lågt blodsocker, alldeles för lågt. 0.23 låg första blodprovet på och alla kan säkert räkna ut vad som hade hänt om det hade gått ner till noll. Precis, då hade någon annan krake fått sköta MovieZine. Men tack vare franska sjukvården och framför allt två personer som befann sig på hotellet så klarade jag skivan. Ett stort tack till dem, ni vet själva vilka ni är. Så mina planer blev radikalt förändrade kan man säga. Planen var att åka till hotellet för att jobba med MovieZine, men ödet hade andra planer. Men nog om detta, nu går vi tillbaka till som är intressant, nämligen Cannes Filmfestival.
Jag skrev ju i senaste rapporten att planen var att se bröderna Dardennes "A Kid With a Bike" och visst gjorde vi det. Det är helt klart den bästa filmen hittills på festivalen och det är bara att hoppas på att den hittar till Sverige under året. Dessutom hade jag några intervjuer på tapeten och en av dem blev inte av och framförflyttad medan den andra fick Andreas ta hand om. Trist, när jag själv ville så gärna ta den intervjun, men så är det.
I måndags morse blev det då äntligen dags för "Tree of Life"! Oh boy, vad jag var taggad. Speciellt med tanke på att jag gillar Malicks säregna regissörsstil som gör att han påminner mer om en artist än en regissör. Ganska snart blev vi alla varse om storyn var simplare än vad man hade trott av trailers och bilder. Malick gör aldrig dåliga filmer, men denna var en ytterst märklig film. Det kändes hela tiden som han var på ruta ett hela tiden och tog aldrig steget vidare, tyvärr. Det är bara att inse att det går inte att göra underverk på manus som är halvfärdiga, konstnärer som Malick kan som han gjorde här göra vad han kan, men det är inte tillräckligt. Det är i vilket fall som helst en riktigt svår film som kommer dela in folk i läger, så mitt råd är, se filmen och se just vad du tycker. Men ett ovärderligt tips är att hålla nere förväntningarna, gör du det så har du allt att vinna.
Igår tisdag skippade jag av förklarliga skäl morgonfilmen "Le Havre", men Andreas såg den. Däremot såg jag filmen efteråt "The Beaver" och den hade goda rapporter med sig i bagaget och den var också riktigt bra. Den lyckades hålla ett sådant allvarligt ämne som en psykos påtaglig utan att göra den löjlig. Mel Gibson gör troligtvis en av hans bättre roller de senaste tio åren. Ja, jag är en av dem som inte bryr om hans åtalshandlingar och lägger mitt fokus på deras skådespeleri. Det är det enda som intresserar mig.
Efter filmen var det dags för presskonferens för "The Beaver" där Mel Gibson saknades, men enligt Foster hade han åtaganden i Los Angeles att slutföra innan han kunde komma hit. På kvällen nalkas det gala för "The Beaver" där Mel Gibson skullle dyka upp och så skulle även Andreas göra, då han och en kompis hade lyckats fixa galabiljetter. Mer om det i nästa rapport. Men tillbaka till presskonferensen. Jag har träffat många filmpersonligheter, men just Jodie Foster kändes lite speciellt och att få sitta i samma rum som henne var nästan lite sanslöst. Hon var lätt att ha och göra med, inget snack om det. En del journalister frågade henne förstås om Mel Gibson och försvarade fortfarande honom. Hon sa även att hon kunde däremot inte ta ansvar för hans gärningar/handlingar, men sa också att de har varit vänner väldigt länge och det ville hon inte förstöra.
Imorgon är det vår sista hela dag och den kommer ägnas stor del åt "Melancholia" och gänget bakom. Ska bli spännande att se vad von Trier har kokat ihop. Jag lyckades förhandla mig till ett fripass till presskonferensen imorgon av den brittiska pr-byrån, så jag vet med största sannolikhet att jag blir insläppt där imorgon. Det blir första gången jag träffar von Trier, det ska bli både kul och intressant att se vad den människan hittar på imorgon. Han är skönt oberäknelig. Sist han var i Cannes för att visa upp "Antichrist" utropade han sig själv till världens bästa regissör. Vad som händer imorgon återstår att se.
