De 6 läskigaste tv-spelskaraktärerna någonsin

Jag älskar skräck! Det vill säga tills när jag faktiskt utsätts för det. Det är alltid med skräckblandad förtjusning (ursäkta ordvitsen) som jag sätter mig ner framför ett spel eller en film jag vet kommer skrämma mig. I de flesta fall är det endast ett första shockmoment som jag snart kommer över. Men ibland stannar upplevelserna kvar med mig.

 

Så är fallet med dessa 6 läskigaste spelkaraktärer som tvingats på mig.

 

 

 

Necromorphs är muterade människolik som blivit förvridna, vrålande monster som jagar dig i "Dead Space"-spelen. Till skillnad från varje fiende någonsin i spel med vapen, där utgångspunkten är att skjuta dem i huvudet för att få ner dem, så spelar Necromorphs med egna regler. Deras huvuden, om bortblåsta, rör inte varelsen i det minsta. Istället måste du med en diverse rymdvapen skära av dem deras lemmar. Det är en fiendedesign som aldrig slutar vara skräckinjagande.

 

 

 

"Super Mario 64" är ett spel för barn. Jag var ett barn när jag först spelade det. Jag litade på det! Och vad får jag då i gengäld? Mardrömmar och en evig rädsla för flyglar. För i "Super Mario 64" finns det, som det så ofta gör i Mario-spel, en spökhusbana. Det är ingenting överdrivet skrämmande, de marshmallowliknande spökena "Boos" som flyter runt är designade för att inte sätta skräcken i dig. Men på denna bana finns det ett rum som endast innehåller en pall stationerad framför en flygel. Dum som mitt unga jag var gick jag fram till flygeln och hoppade på den, för att bli mött av min barndoms kanske största trauma. Den har tänder och börjar jaga Mario genom rummet till ljudet av någon som slår på dess strängar med en hammare.

 

 

 

Regenerators är det kanske enda riktiga skräckinslaget i "Resident Evil 4". Efter att genom fyra, av fem, kapitel nästan uteslutet skjutit på parasitinfesterade spanjorer med levande, pikiga tentakler som inälvor stöter en på någonting nytt. Någonting som till en början inte verkar gå att döda. Regenerators är högresta människoliknande varelser som andas som en flåsande hund med rosslande hosta. Bara ljudet av dem, som är det först du stöter på, hinner göra dig obekväm på vad som komma skall. För hur mycket du än pumpar dessa gummifigurer från helvetet så växer deras lämmar tillbaka medan de sakta tar sig närmare dig. Det är inte förrän du hittar ett värmesikte till ditt krypskyttegevär som du kan se dess dolda parasiter du måste skjuta på. Och även då är det inte en enkel uppgift att fullfölja.

 

 

 

Pyramidhead är kanske den mest ikoniska skräckkaraktären från spelvärlden någonsin. Han är en central del i "Silent Hill 2", såväl som den första filmen baserad på spelserien, och skräcken är nog grundad i hur lite en faktiskt vet om varelsen. Denna långa man, med en stor triangelformad låda på huvudet driver runt i staden och orsakar skada. Bakom sig drar han ett enormt rostigt svärd, och när du tvingas kämpa mot honom handlar det mer om att hålla ut och ta sig därifrån än det gör att på något sätt döda och besegra honom. Det känns aldrig riktigt som att han försvinner, bara som att du kommer undan för stunden.

 

 

 

"Left 4 Dead" och dess uppföljare är inte direkt skräckspel. Du spelar som en av fyra överlevare i en zombieapokalyps och måste ta dig genom ett gäng banor där du stöter på horder av "infekterade", samt då och då några slags superzombier som spelar mer taktiskt mot dig. Sedan finns det även witches, kvinnliga zombier som sitter ihopkurade och snyftgråter. Det är dock en dum idé att försöka trösta dem, om en går för nära eller gör för mycket ljud vaknar de till liv och vrålar som besatta bergslejon medan de rusar efter den som stört dem. Kommer hon ifatt dig hamnar din karaktär direkt på marken och måste återupplivas av en kompis. I ett spel som handlar om samarbete och överlevnad kan en witch helt förstöra din dag. Och en kommer aldrig riktigt över det obehagliga skriket de ger ifrån sig.

 

 

 

Skräcken ligger i det okända, det är vad vi inte kan se eller förklara som vi fruktar mest. Detta är något som svenska utvecklarna Frictional Games verkligen förstår. I deras spel "Amnesia: The Dark Descent" som gång på gång benämns som det läskigaste spelen någonsin är det svårt att riktigt hinna greppa och förstå de monster som jagar dig. Men absolut värst, i detta horribelt ruggiga spel, är Kaernk. En varelse som är osynlig för det nakna ögat. Du stöter på detta vidunder i en översvämmad källare. När du befinner dig i vattnet kan du se, och höra, fotsteg i det - utan att se själva varelsen. Du behöver därför röra dig mellan lådor och annat bråte som finns i rummet då du är säker så länge du befinner dig utanför vattnet. Det är svårt att förklara för den som inte upplevt det, men lättnaden när just detta segmentet var över var enorm. 

 

Om du är mer sugen på skräck kan du spana in min åsikter kring "The Evil Within 2" som släpptes förra veckan.