Du känner dig aldrig säker i "The Evil Within 2"

"The Evil Within 2" är ett spel med eld i baken. Dels är det en uppföljare på ett spel med den legendariske Shinji Mikami ("Resident Evil", "Dino Crisis") i ryggen. Dels börjar spelet bokstavligt talat med eld och lågor.

 

I en flashback ser vi huvudkaraktären Sebastian Castellanos hus i full fyr medan han springer in för att rädda sin dotter Lily. Någonting han länge trott varit slutet på sin dotters liv visar sig snart vara lögn, då det illasinta företaget Mobius egentligen kidnappat henne och använt henne som en central "kärna" till sitt nya försök att etablera STEM. En sorts virtuell värld där människor kan ta del av andras minnen, tankar och mardrömmar. 

 

Likt det första spelet har även det nya STEM-systemet havererat. Tidigare var misstaget att använda en psykopat som kärna (därav spelets japanska namn "Psycho Break"), men under den andra vändan har Mobius satsat på att använda ett oskyldigt barn som processorkraft istället för någon vars huvudsakliga driv verkar vara att se människors innandömen. Som pliktbunden fader är det ditt uppdrag att koppla upp dig mot detta mini-Matrix och rädda din dotter,

 

 

 

Handlingsmässigt är det bara för dig att svälja pillret. Det är precis lika skruvat som det låter! Men om du accepterar det ganska orimliga upplägget hittar du snart en värld som är lika fascinerande som den är skrämmande. 

 

Företaget Mobius ser sig ju självklart inte som onda, de är ute efter ett sätt att interagera med det mänskliga psyket för forskning såväl som psykologiska framsteg. Inuti STEM har de skapat en liten sterotypisk amerikansk stad kallad Union som till en början sett ut att vara en mindre utopi. Men, då detta är ett skräckspel, har saker självfallet gått helt utom kontroll. En ny psykopat har tagit sig in i världen och förvridit dess invånare till groteska monster.

 

"The Evil Within 2" bjuder på relativt öppna områden att utforska med en radiosändare som fungerar lite som en radar. Du plockar upp diverse radiosignaler som du följer för att hitta allt från viktiga handlingspunkter till sidospår och ny utrustning. De öppna områdena känns till en början gigantiska, då förvridna och onsdskefulla varelser lurar kring varje hörn. Men efter varje vända runt vardera område växer såväl din säkerhet som kännedom av din omgivning.

 

 

 

Skräcken i spelet kommer och går i varje aspekt av produkten. Till en början är det läskigt med de stora öppna ytorna du måste ta dig fram igenom, för att efter ett tag bli som insidan av din ficka. Samtidigt är varje ny fiende du stöter på ett nytt skräckmoment - tills du lär dig hur de fungerar och de blir mer av vardagsmat.

 

Kanske läskigast, när du kommit en bit in i spelet, är att lista ut om du har resurserna att klara av ett visst problem. För "The Evil Within 2" lyckas, likt sin spirituella föregångare "Resident Evil", med att knappt ge dig vad du behöver. Dina vapen är aldrig fyllda med ammunition, utan varje skott räknas. Det är, speciellt till en början, inte säkert att du kan hantera varje situation du hamnar i. Speciellt inte när du tar dig an sidouppdrag som ibland erbjuder mer måltavlor än utrustning och kan sluta med en förlust av utrustning.

 

Men sidouppdragen är fortfarande någonting du vill ta dig an, om du frågar mig. Det är i alla fall här som jag funnit mest glädje (eller kanske snarare rädsla). Vid ett tillfälle följde jag en radiosignal i jakten på mer ammunition, vilket slutade med ett sidospår där jag blev jagad av ett skrikande kvinnligt spöke medan jag behövde leta en utgång genom att kolla efter ledtrådar i en spegel. Detta samtidigt som spökets skrik dånade ut obehagligt nära via min Playstation 4-kontrollers inbyggda högtalare.

 

 

 

"The Evil Within 2" är ett skräckspel som aldrig får dig att känna dig riktigt trygg. Detta utan att kontrollen ifrån dig som spelare. Du har alltid möjligheten att kämpa tillbaka, även om valet att fly en jobbig situation ofta är den mest givande lösningen. Trots att många moment som varit skrämmande till en början tynar bort erbjuder det tillräckligt mycket nytt för att alltid sitta lagom spänd framför din TV. Och när inte monstren längre gör dig obekväm så gör dina tomma vapenmagasin jobbet för att aldrig låta dig känna hundra procent trygg.