KRÖNIKA

Skribent

Gäst

15 januari 2022 | 21:00

Deepfake - Ett fantastiskt verktyg eller hot mot demokratin?

I kortfilmen "Stulen dröm" får en ung skådespelerska sitt utseende stulet av ett filmbolag. Regissören Johan Bodell reflekterar över deepfake-teknologins framtid.
Om några år kan vi blicka tillbaka och minnas 2021 som året då vi äntligen började att se ljuset efter pandemin. Året då vi äntligen kunde börja gå på bio igen och långsamt började världen formas till ett normaltillstånd utan restriktioner. Det kommer även att vara ett år vi som vi minns då det fortfarande gjordes film på ett traditionellt sätt. Blev en replik fel så tog man en ny tagning. Om en skådespelares schema inte matchade försökte man pussla för att få till en annan inspelningsdag eller bytte ut denna helt. Man kommer minnas ett år då Deepfake var något man sett användas några klipp Youtube, utan att det har påverkat ens vardag.

I TV-serien "30 Rock" så kommer NBC-chefen Jack Donaghy (Alec Baldwin) på att de äger rättigheterna till "Seinfeld". Och eftersom att de har så pass mycket bra material på honom så kan de klippa in Jerry Seinfeld i allt från Law&Order, reklam till reality som Milf Island. Seinfeld var i serien helt ovetande om vad de använt honom till. Avsnittet är från 2007, cirka 10 år innan termen Deepfake började florera, och jag tror inte manusförfattarna då visste hur rätt ute det var.
 
Johan Bodell har regisserat kortfilmen "Stulen dröm"
 
I kortfilmen "Stulen dröm" ser vi en ung skådespelerska få sitt utseende stulet av ett filmbolag. Eller kanske inte stulet eftersom att hon hade godkänt det genom det avtal hon skrev under. Filmbolaget hade kunnat anlita henne, men valde istället att använda Deepfake-teknologin för att skanna av henne och skapa en egen digital skådespelerska för att spara både tid och pengar.

Det är alltid svårt att sia om framtiden, om det här är en väg som filmbolag kan komma att ta eller inte. Om något bolag skulle skapa sig en egen “digitalt” stall av utseenden som de kan använda i alla sina produktioner så har de dock mycket att vinna på det. Skådespelare kostar mycket, så där har vi den första anledningen till varför filmbolaget skulle vilja gå den vägen. Att ha sina egna ”skådespelare” som de kan bygga ett kändisskap kring, som uttalar sig rätt vid de väl valda tillfällen bolaget väljer att hen ska synas. Som kan uttala sig precis som bolaget vill i sociala medier och promota produkter likt vilken influencer som helst, men all profit går direkt ner i bolagets fickor, som alltid finns tillgänglig för dem.

Fantasin springer iväg när man börjar fundera i dessa banor. Så klart kommer det i ett första steg fortfarande att krävas en inspelning, men då med en stand-in som agerar, sedan kan de applicera deras ”skådespelare” på. AI:n kommer utvecklas. Ta 80% Maryl Streep och blanda in 20% Liam Neeson i den här scenen. Regin kommer att ske i efterhand vid klippbordet där man kan testa olika varianter, intensitet och uttryck. Det första klippet som jag minns att jag reagerade på och förknippar med Deepfake var på Barack Obama när han står och säger en massa nonsens. Lite då och då dyker det upp klipp i ens flöden som är skapade med hjälp av Deepfake. Ofta med Nicolas Cage, Jim Carrey eller Tom Cruise vars ansikten har placerats på andra skådespelares, och för varje år så blir det mer och mer övertygande.
 
Star Wars-filmen "Rogue One" återupplivade Carrie Fisher
 
Samma teknologi har på senare år också dels använts för att återskapa avlidna personer i nya filmer (Prinsessan Leia i "Rogue One") och för att föryngra skådespelare (Robert DeNiro i "The Irishman") med varierande resultat. Det är varken klockrent eller enkelt, men det utvecklingen går med stormsteg framåt. Någon gång ibland dyker det även upp nyheter om att deepfake-teknologin används till att placera kända skådespelerskors ansikten på porrstjärnor. Tänk snacket kring kaffemaskinen om någon har sett en kollega på din arbetsplats dyka upp i en porrfilm (innan personen i fråga har haft möjlighet att förneka eller få ner klippet kan skadan redan vara skedd och ryktesspridningen vara i full gång). Eller den dagen då ni ser en politiker säga eller göra något uppseendeväckande. Klippet får snabb spridning över hela internet, kravaller uppstår och innan någon har hunnit att komma med en dementi eller motbevis så är skadan redan skedd.

Om man drar det till sin spets kan den här tekniken vara ett hot mot demokratin. Vad kan man egentligen tro på? Kan man tro på någonting man inte ser med ens egna ögon? I en värld där förtroendet för politiker överlag är lågt, hur påverkar en sådan här ingrediens vår verklighet?

Utveckligen går med en rasande fart och det finns ingenting som kan stoppa den. Facebook, Youtube med flera håller just nu på att utveckla metoder för att upptäcka Deepfake-klipp. Men varje dag blir också klippen bättre och svårare att upptäcka.

Det är en utveckling som inte går att stoppa. Det som går att göra är att informera att den finns, och att vi alla har ett skeptiskt öga med oss när vi ser på filmer och klipp. Framförallt om det är något uppseendeväckande. Då kan det vara värt att gå emot den instinktiva impulsen att dela vidare och fördöma. Ha is i magen innan det är bekräftat att det är sant.

Precis som i kortfilmen "Stulen dröm" så kommer människors drömmar bli krossade av att ofrivilligt få sina ansikten och röster applicerade i sammanhang som de inte har ställt upp på.
 
 
Johan Bodell
Regissör, "Stulen dröm"
| 15 januari 2022 21:00 |