Nosferatu (1922)
Egentligen var “Nosferatu” inte först. En obskyr sovjetisk stumfilm och ungerska"Draculas death" (Drakula halála) hann båda före. Men tyske F.W. Murnaus "Nosferatu" från 1922 räknas ändå som den första klassikern. Filmskaparna lyckades inte knipa rättigheterna till Bram Stokers story utan tog till fulknepet att döpa om alla viktiga karaktärer. Dracula heter här Count Orlok och spelas av legendaren Max Schreck. Ordet "swagger" har ingen riktig motsvarighet i svenskan, men om någon har swagger är det helt klart Max Schreck.
Dracula (1931)
Den största klassikern av dem alla och filmen som kickstartade vågen av 1930-tals skräckisar som "The Mummy" och "Frankenstein". Ursprungligen var det tänkt att stumfilmsstjärnan Lon Chaney skulle spela huvudrollen men när han dog av strupcancer fick ungraren Bela Lugosi chansen. Att han tog den är minst sagt en underdrift. Lugosi, som ironiskt nog föddes i Transylvanien, blev synonym med rollen och världens kanske största skräckfilmsstjärna. Lugosi själv blev med tiden allt mer bitter att han aldrig fick spela något annat än ondskefulla roller och försvann allt djupare ner i ett morfinmissbruk. Till sist slutade The King of Horror sina dagar i Ed Woods b-filmsproduktioner.
Horror of Dracula (1958)
Brittiska skräckfilmsbolaget Hammer Films signade Christopher Lee som Dracula och Peter Cushing som Van Helsing och släppte klassikern "Horror of Dracula" år 1958. Det blev en omedelbar succé både hos kritiker och publik och Hammer Films skulle komma att göra ytterligare sju filmer med Lee som greve Dracula.
Billy the Kid vs Dracula (1966)
En av genrens mer bisarra bidrag är b-filmen "Billy the Kid vs Dracula" som spelades in på hela 8 (!) dagar och släpptes tillsammans med "Jesse James meets Frankensteins daughter". Här spelar John Carradine vampyren som försöker sno Billy the Kids flickvän för att göra till sin odödliga fru men istället får smaka på några nävar amerikanskt bly. I scenen nedan avslöjas en ny vampyrisk svaghet, helt i klass med vigvatten och påle genom hjärtat: även den mäktigaste vampyrfurste tål inte en kastad pistol.
Blacula (1972)
Marknadsförd med taglinen "Draculas Soul Brother - Blacula!" gjorde blaxplotationversionen av Dracula succé när den släpptes 1972 - trots risiga recensioner. Här är William Marshal den afrikanske 1800-talsprinsen Mamuwalde som blir förvandlad till en vampyr av Dracula själv. Två hundra år senare dyker han upp i Los Angeles för att dricka vackra unga kvinnors blod och svänga sin kappa till tonerna av svängig funk. Blacula är faktiskt en av de bättre blaxplotationfilmerna, undvik dock urusla kopian "Blackenstein".
Count Von Count, Sesame Street (1972)
En underskattad uttolkare av Draculamyten är mupparna, vars version av Dracula är Count Von Count - greven som älskar att… räkna. I klippet nedan får vi se en diabolisk vampyrgreve lustfullt räkna beundrarbrev till sig själv.
Blood for Dracula (1974)
Åh, Andy Warhol, din tok. Inte nog med att ha begåvat världen med filmer som "Empire" (åtta timmar och fem minuter av slow motion-film av Empire State Building) eller "Sleep" (barmhärtiga 3 timmar av en sovande man) - nej, Warhol producerade också den här godbiten. Den engelska titeln gör inte filmens excentriskhet rättvisa, lyssna istället på den italienska originaltiteln: "Dracula cerca sangue di vergine e...mori di sete!!!". Fritt översatt: "Dracula söker efter oskulders blod och... Han dör av törst!!!". Udo Kier är här den blodtörstige och sexuellt depraverade Dracula som reser till Italien för att festa på traktens ungmöer. En mycket bisarr historia. Roman Polanski dyker upp i en kort cameo.
Love at First Bite (1979)
Inte en av de bättre Draculatolkningarna, men Stan Dragotis komedi är värd att nämnas i sammanhanget för att se George Hamiltons vampyr discodansa med Susan Saint James. 1979 var för övrigt året då hela fem filmer om Dracula släpptes. Ett svårslaget rekord.
Bram Stoker's Dracula (1992)
Ingen vampyrlista värd sitt namn kan hoppa över Francis Ford Coppolas färgstarka version från 90-talets början. Som Draculafilm har den det mesta: en briljant Gary Oldman i titelrollen, färgstarka biroller (Tom Waits som Reinfeld!), eleganta frisyrer och vacker scenografi. Tyvärr har den också torrbollen Keanu Reeves i den andra huvudrollen. Men man kan inte få allt.
Dracula - död men lycklig (1995)
Mel Brooks sista film som regissör är halvmesyren “Dracula - död men lycklig” med Leslie Nielsen i huvudrollen. Kritikerna var inte nådiga men Nielsen hade en viss komisk flärd som Dracula. I klippet nedan möter han Van Helsing (Brooks själv) för första gången och när de båda inser att de pratar gammalmoldaviska börjar en smålustig duell.
Dracula 2000 (2000)
Här försökte man i alla fall. Christopher Plummer spelar Van Helsing och hunken Gerard Butler axlar vampyrkappan i en actionfilm som utspelar sig i nutidens New Orleans. Filmen blev något av en kulthit och det gjorde två lättglömda uppföljare som ingen såg. Här nedan träffar Butler-Dracula Lucy för första gången och bjuder på klassisk pastischdialog i form av: “I don’t drink… Coffe”. Knappast en ny Bela Lugosi.
Dracula 3000 (2004)
Nej, den har inget alls att göra med "Dracula 2000", filmmakarna snodde helt enkelt bara namnuppslaget. Filmen som stoltserar med ett genomsnittsbetyg på hela 1.9 på IMDb är kanske listans mest praktfulla kalkon. Här finns allt: Casper Von Dien som rymdkapten Van Helsing, Erika Eleniak (Baywatch) som vicekapten Aurora och inte minst Udo Kier (igen!). Det här, om ni nu har missat det, är alltså Dracula i rymden - och det är precis lika uselt som det låter. Eller som en kritiker skrev: “Dracula 3000 is a monumental achievement in cinematic stupidity”.
Dracula (TV-serie, 2013)
Det här sena tillskottet är faktiskt riktigt underhållande, även om det är väldigt fjärran från Bram Stokers original. Jonathan Rhys Meyers är både stilig och bra som Dracula i den här hyfsat påkostade serien som gjordes för NBC. Tyvärr blev det inte mer än en säsong då TV-bolaget tog fram den stora pålen och krossade hjärtat på alla vampyr-Meyers fans i somras.
Vilken Dracula-skildring är din favorit? Kommentera nedan.
