Eftersnack: Den sanna skurken i "Westworld"

”Westworld” är en serie som alltid går framåt, som inte fastnar, utan bara fortsätter utveckla karaktärer och som lyckas överraska en precis när man tror att man har det mesta klart för sig. 

I det sjunde avsnittet presenteras en ny värd, som också råkar vara en karaktär som varit med från början. Ond bråd död för en annan karaktär följer direkt på detta avslöjande.

I förra avsnittet fick Maeve en intelligens-uppgradering av Felix och Sylvester, hennes något ovilliga hjälpredor i labbet. Hon verkar medveten om sina egna loopade konversationer och rynkar frustrerat på pannan när hon hamnar i samma gamla konversation med Clementine, en av hennes ”flickor”. När alla värdar plötsligt stannar upp, eftersom tekniker behöver komma in för att hämta en värd, låtsas Maeve bara stanna till, redo att försvara sig med en kniv om det är henne de är ute efter. Det visar sig dock att de har kommit för att hämta Clementine.

Det visar sig att Clementines programmering mycket riktigt är problematisk. Hon misshandlas i labbet av en annan värd. Sedan ”återställs” hennes minne och hon börjar om från början med blod rinnandes från sin näsa. Men den här gången börjar hon spöa skiten ur den värd som misshandlat henne ögonblick tidigare. När Ashley Stubbs, säkerhetschefen, försöker få henne att stanna genom att ge henne verbala order, slutar hon inte, vilket slutar med att han får skjuta henne.

Maeve ser till att ”dö”, så att hon kan komma tillbaka till labbet. Hon må vara en värd, men hon värdesätter fortfarande sin vänskap till Clementine. Hon får Felix att föra henne till Clementine, lagom för att se Sylvester lobotomera Clementine. Sylvester försöker sedan försvara sig med att han var tvungen att göra det, eftersom han skulle bli påkommen om han inte gjorde det. Maeve fattar beslutet att fly, vilket inte är så svårt att förstå under omständigheterna. Sylvester påpekar att det skulle vara ett självmordsuppdrag. Men för Maeve är döden bara ytterligare en loop; döden skrämmer henne inte. Hon gör det lätt för Sylvester genom att hota att döda honom om han inte hjälper henne.

Williams, Dolores’ och Lawrences tågresa tar dem snart in i ett farligt område, kontrollerat av den fruktade Ghost Nation, en vild och mordisk indianstam. William och Dolores har uppenbarligen känslor för varandra. William är dock först ovillig att ge efter för dessa känslor, eftersom han har en fästmö som väntar på honom hemma. Snart inser han dock att parken visat honom hans djupaste jag, en man som inte behöver låtsas längre, en man som verkligen lever för första gången i sitt liv. Denna insikt gör att han slutligen kan ge efter för sina känslor för Dolores, vilket leder till en öm kärleksscen. 

Som vanligt bjuds vi på lite spänning och våld. Confederados har lyckats komma ikapp vår trio hjältar och blockerar spåret och ligger i bakhåll, bland annat med en tidsenlig kulspruta av samma variant som vi såg i ett tidigare avsnitt, då använd av Teddy. Våra hjältar sitter visserligen i ett bepansrat tåg, men det ser ju inte bra ut. Så de skickar ut en man på häst med en vit flagga. De krigshungrande Confederados hade förväntat sig lite mer av en strid och blir besvikna. Deras besvikelse varar dock inte länge, då mannen på hästen visar sig vara den döda Slim, som alltså är fullproppad med nitroglycerin. När Lawrence skjuter liket blir det en jävla smäll och jakten är igång. Det ser ut som att det kommer att sluta illa när Dolores faller av sin häst. Men just som det ser ut som att vår hjältetrio kommer få det hett om öronen, dyker Ghost Nation upp och konfronterar Confederados, vilket gör att våra hjältar kommer undan.

Det är nästan lite av en besvikelse när William och Dolores väljer att skiljas åt från Lawrence. Men det var ju kul så länge det varade. Det sista vi får se av dem i avsnittet är när de blickar ner över en vacker grön dal, som är samma dal som Dolores har målat, baserad på sina drömmar. Att hon ”drömt” om platsen, tyder på att hon har minnen från platsen. Frågan är vad vi kan vänta oss att finna i dalen.

I förra avsnittet presenterades vi för Charlotte Hale, en representant för styrelsen som bestämmer över parken. Hon avslöjar sina motiv för Theresa Cullen. Anledningen till att hon är i parken är för att göra något åt Ford; värdarnas felande programmering kräver ett blodsoffer. Vi får även veta att parken i sig är ett sidoprojekt. Det är koden som är mest intressant för ägarna. Och Ford har alltid sett till att koden bara finns i parken.  Hale visar sig vara en hänsynslös person, som utnyttjar en av värdarna för sexuell njutning och sedan sparkar Bernhard utan att blinka, eftersom hon skyller värdarnas felande programmering på honom.

Bernhard ser sitt avsked för vad det är; en del av Cullens och Hales plan att få bort Ford. Han vill visa något för Cullen, som följer efter honom in i parken. De hittar ett litet labb i ett hus. En värd håller på att stöpas där. Cullen tar upp en ritning som hon visar för Bernhard. Han yttrar då samma ord som värdar säger när de ser bilder från ”den verkliga världen”: ”Doesn’t look like anything to me.”

Och där har vi det. Bernhard är en värd, skapad av Ford. Detta är genialt, eftersom den mjuka och sympatiska Bernhard är Fords motsats. Folk ser inte Bernhard som ett hot, utan snarare som någon de kan vända sig till när de behöver vara diskreta med något.

Man vet aldrig vart man har Ford. I ena stunden verkar han ha absolut makt i parken. Andra stunder verkar han vara någon som inte är medveten om när han inte längre är relevant. Här bevisar han en gång för alla att han aldrig kommer att sluta vara relevant så länge han lever. Han oroar sig inte det minsta för styrelsen. Han är alldeles för värdefull för att sparka eller försöka utmanövrera. Han medger dock att en konflikt har uppstått. Och denna konflikt kan, mycket riktigt, bara lösas genom ett blodsoffer. Han bevisar hur långt han är villig att gå för sin skapelse när han låter Bernhard döda Cullen.

Vi kan nog räkna med att få se Theresa Cullen igen. En ny värd höll ju på att stöpas i det lilla hemliga labbet, som ni minns. Fast den nya Cullen kommer nog att vara en smula mer välvilligt inställd till Ford.