Eftersnack: Påskägget du missade i veckans "Westworld"

Programmerarna har upptäckt allt fler problem i parken, med värdar som beter sig underligt, industrispionage och Arnold, en man som varit död i över trettio år, men som verkar kunna ställa med mer problem än han kunde när han levde. I detta avsnittet verkar roten till alla problem vara Arnold, spöket i maskinen. 

Större delen av detta avsnitt berör programmerarna och utspelar sig i kontrollcentret. Vi får dock även följa med Mannen i Svart och Teddy i deras jakt på Wyatt. De stöter på ett problem när det visar sig att en grupp soldater står i deras väg. De försöker gå rakt genom lägret, utklädda till soldater, men en av soldaterna känner igen Teddy, som tydligen inte bara var en åskådare till Wyatts första blodbad, utan även deltog i det. 

Snart sitter duon i en ordentlig knipa. Mannen i Svart är ju en gäst, och kan därför inte bli dödad. Med Teddy är det ju en annan visa. Och Mannen i Svart behöver verkligen Teddy, som tidigare visat sig vara så lätt att döda att man skulle kunna strypa honom med en mobiltelefon. Inte denna gången dock. Denna gången är det Teddy som står för våldet, medan Mannen i Svart bara står och förundrat ser på hur Teddy mejar ner vad som måste motsvara en pluton soldater. ”Man tror att man känner någon”, säger Mannen i Svart, som för en gångs skull är den som blir överraskad.

Det visar sig att Teddy, till skillnad från Lawrence, Mannen i Svarts förra följeslagare, vet en hel del om ”The Maze”, som Mannen i Svart letar efter. Som Teddy berättar det är det en gammal indianmyt, som säger att en legendarisk man, som dött många gånger om, har byggt ett hus och sedan byggt upp ”The Maze” runt den, så att ingen ska kunna navigera genom den utom han själv. Teddy avslöjar även att själva ”The Maze” består av summan av en människas liv, valen hon gjort och drömmarna hon inte kan släppa taget om.

Någon annan som verkligen ser fram emot att se hur ”The Maze” ser ut och vad som kan finnas i mitten?     

Efter en rätt så obehaglig scen, där Maeve våldtas och dödas, är hon åter tillbaka i labbet, med sin motvillige medhjälpare, Felix. Hon får hela sin existens förklarad för sig. När hon trotsigt säger att ingen kan bestämma över henne, drar Felix fram en surfplatta (eller den futuristiska motsvarigheten), som han kopplar ihop med henne på samma sätt som man kopplar sin surfplatta till sin stereo. Den visar henne sedan vad hon ska säga samtidigt som hon säger det, vilket bevisar att hon är en programmerad maskin. Felix går motvilligt med på att visa henne runt i labbet. Hon får se den plats där de sköljer av de ”döda” värdarna, den plats där de ”kokas ihop”, en annan plats där de tränas upp och ett antal andra liknande platser. Hon får även se en introduktionsfilm av nöjesparken, där hon får se bilder från sina ”drömmar”, vilket alltså är bilder från en av hennes tidigare konfigurationer.

Trots att det nu är bevisat att Maeve fortfarande styrs av sin programmering, är det något som ju inte riktigt stämmer. Annars hade hon inte vaknat upp så plötsligt i labbet eller kommit ihåg sina tidigare möten med Felix. Maeves tid som en värd med vetskap om sin egen existens verkar ha nått sitt slut när Sylvester, Felix’ kollega, upptäcker vad de håller på med. Sylvesters reaktion är att genast tala om för ledningen vad Felix och Maeve håller på med. Maeve sätter dock stopp för honom innan han hunnit ta två steg genom att rikta en skalpell mot hans hals. Sylvester påpekar då att hon inte kan skada honom. Men är han så säker på det? Uppenbarligen inte, för han väljer att stanna.

Vad Meave vill ha nu är en uppgradering. Specifikt vill hon ha sin övergripande intelligens höjd till max. När Sylvester går in i programmet, upptäcker han att någon redan justerat Maeves programmering. Vid det här laget kan vi gissa oss till vem som gjort detta, men mer om det i nästa stycke. Avsnittet avslutas med att Maeve får sin uppgradering och säger, till de två lågt stående programmerarna, som kallas ”butchers”, att de nu ska ha lite roligt.

Det är inte helt otänkbart, utan snarare troligt, att Maeve kommer göra saker och ting lite besvärliga för den arrogante Ford och hela programmeringsavdelningen. Och det kommer säkert bli rätt kul att se.

I det romerska riket brukade man säga att alla vägar ledde till Rom, som var hela rikets hjärta. Samma sak gäller i Westworld. Men istället för en plats, leder alla vägar till Arnold, en man som varit död i över trettio år.

För Arnold är ju den legendariske mannen i mitten av ”The Maze”.

Och vem är det som fifflat med Maeves programmering om inte Arnold?

Men detta är bara en mjukstart för Arnold, som bokstavligen verkar vara spöket i maskinen. Elsie Hughes, den unga programmeraren tillika blodhunden, hittar snabbt den spion som använt en värd för att stjäla information från parken. Spionen verkar vara Theresa Cullen, parkens operativa ledare tillika Bernhards KK. Man skulle ju kunna tänka sig att hon inte bara spionerar för att sälja hemligheter till konkurrenter.

Den upptäckt Elsie gör, innan hon kidnappas mot slutet av avsnittet, är att någon annan använt samma uppkoppling som Cullen för att ge värdarna nya uppgifter (”tasks”) och tala till dem, vilket skulle förklara varför vissa av värdarna ”hört röster”. Omprogrammeringen kan ha gått så pass långt att värdarna nu kan både ljuga för programmerarna och skada människor, inklusive gästerna. 

Detta antyds med ett easter egg och bekräftas utförligt i en scen. Easter egget kommer i form av en gammal robot, som är ruggigt lik Yul Brynners skoningslösa mördar-robot från originalfilmen. Oroa er inte om ni missade; blinkar man så missar man den. 

Detta lilla homage till originalet kan antyda att värdarna snart kommer att få nog och slå tillbaka mot gästerna. 

Att omprogrammeringen har gått snett bekräftas när Ford, som inte är involverad i Elsies undersökning, förhör den unga svartklädda pojken, som det visar sig är en första generationens värd, tillverkad av Arnold, för att påminna Ford om hans glada barndomsminnen. Pojkens hund har dött. Först ljuger han om vad som hänt. När han sedan avslöjar sanningen, visar det sig att han inte fick idén att döda hunden själv; han fick den av Arnold.

Vi har nu gått från att misstänka att Arnold ligger bakom många av de problem som uppstått i parken till att få det bekräftat för oss, eftersom hans namn uttalas av en värd och finns i programmen han ändrat på.

Frågan är om det verkligen är så enkelt.