Eftersnack: Extra blodigt i veckans "Lovecraft Country"

När veckans avsnitt öppnar tillbaka i Chicago är jag helt stensäker på att detta skulle visa sig vara ett flashback-avsnitt. Inte kunde vi rimligtvis redan vara tillbaka där resan börjande när det första avsnittet så noggrant visade upp den långa och svåra resan till Ardham-huset? Jo, tydligen. Tic, Leti och Montrose befinner sig redan hemma och försöker återigen anpassa sig till vardagen medans de lever under lögnen att George blivit mördad av de rasistiska poliserna från avsnitt 1. Det är förvånande att allt rör sig så snabbt, men jag gillar det.

Hur som haver behöver man ha ett hem om vardagen verkligen ska upplevas som den vanliga bilden av normal. Därför har Leti passat på att köpa ett. Att det sedan framkommer att huset är hemsökt visar sig tyvärr vara det senaste i den följd av otrolig otur våra huvudkaraktärer har haft på sistone.

 

 

Under en halv sekund av min första titt på det här avsnittet ifrågasätter jag lite halvt kritiserande hur många olika otroligt dåliga saker som egentligen kan ske våra huvudkaraktärer innan det blir löjligt. Vad är oddsen på att samma grupp som nyss blivit utsatta för gråa klumpmonster och ariska trollkarlar nu även råkar köpa in sig i ett hemsökt hus? Antagligen någorlunda låga. Ganska snabbt insåg jag dock det uppenbara, att det faktiskt är det som är poängen. Den afroamerikanska medborgaren i dåtidens (och i viss mån tyvärr även nutidens) Amerika kunde aldrig slappna av eftersom fruktansvärda saker kunde ske runt varje gatuhörn om man inte var försiktig nog. Som bra sci-fi gör tar ”Lovecraft Country” detta till sin spets genom att addera metaforiska övernaturliga element.

Av de tre avsnitt som släppts hittills är detta senaste, ”Holy Ghost”, utan tvekan mitt favoritavsnitt. Att varje avsnitt av den här serien utforskar nya skräcktroper är något jag verkligen uppskattar och den här gången var det dags för en av mina favoriter, det hemsökta huset. Vem gillar inte liksom inte berättelser om hemsökta hus? Att Leti dessutom får ta fokus med Atticus lämnad i bakgrunden ger mig känslan av att det är en mer intressant dynamik än det vi sett tidigare. Oavsett hur bra Jonathan Majors är så är Tic inte ens i närheten lika karismatisk som Jurnee Smolletts Leti.

Redan efter första avsnittet kände jag att Leti var min favoritkaraktär med hennes ansträngningslöst balla karisma. De två efterföljande avsnitten har inte heller gjort något att ändra den tankegången. Hon är utan tvekan min favorit. Hennes vredesfulla och ofantligt coola massakrering av rasisternas bilar utanför huset är en av de bästa scenerna serien gjort hittills. Jämfört så är Atticus en helt okej karaktär men rätt tråkig i kontrast. Ett avsnitt med min favorit i fokus blir därför rätt svårt att misslyckas med.

 

 

Det visar sig i alla fall att klanen och familjen Braithwhite, trots att de tillsynes besegrades förra veckan, fortfarande ligger bakom och manipulerar varje ny övernaturlig händelse som sker. Att Leti köper in sig i just detta hus var alltså ingen slump.

I boken så besegras tydligen spöket som hemsöker huset via en schackvinst à la Bergman snarare än genom den mycket mer emotionella exorcismen där våra hjältar räddas med hjälp av förfäder vars orättvisa behöver hämnas. Personligen tycker jag att sättet serien hanterar det på låter mycket mer intressant. Det här är det ”Rise of Skywalker” försökte göra fast ni vet… framgångsrikt. Att låta spöken från det förflutna komma tillbaka och hjälpa en hjälte i nöd är inte en dålig idé och här ser vi verkligen hur väl det kunde fungerat om det hanterats väl.

Uppskattar ni ”Lovecraft Countrys” utforskning av olika skräcktroper, vilken skulle ni vilja se härnäst och vad tyckte ni egentligen om det tredje avsnittet? Kommentera gärna nedan!

Nya avsnitt av "Lovecraft Country" kommer varje måndag på HBO Nordic.