Den andra säsongens åttonde avsnitt inleds med en överraskning: Mrs. Waterford är ett Motown-fan! Försiktigt byter Serena sida på Commodores självbetitlade, femte album och sänker ner nålen på sin makes LP-spelare. Lionel Richies själfulla röst framför låten ”Easy” medan Serena och June fortsätter sitt arbete i anförare Waterfords arbetsrum. En styggelse i Gilead.
Sju avsnitt efter att ”This Woman's Work” av Kate Bush spelats i öppningsavsnittets skräckinjagande skenavrättningsscen införlivas låttiteln i detta avsnittets namn: ”Women's Work”.
Äntligen kan June och Serena mötas, för nu är de i roller som åtminstone liknar vilka de egentligen är. ”Jag avskyr stickning”, avslöjar Mrs. Waterford.
”I ett annat liv kanske vi kunde ha varit kollegor”, resonerar June. ”I detta är vi kättare.”
Beskedet ”han kommer hem imorgon” blir ett dystert snipp, snapp, slut för systerskapssagan.
”Easy” och ”This Woman's Work” är två av många poplåtar, de flesta av kvinnliga artister, som har hörts i serien.
Maggie Phillips heter kvinnan som är music supervisor för ”The Handmaid's Tale”.
”Likt berättarrösten ger musiken oss en förståelse för June, en inblick i hennes liv före Gilead, före Offred”, har Phillips sagt.
”Jag frågar ofta mig själv vad Offred skulle lyssna på om hon kunde trycka på play i en scen. Det hjälper tittarna att relatera till henne och påminner oss om att hon kommer från våran värld, men det hjälper också till att illustrera det inte så avlägsna förflutna under tillbakablickarna, och förstärker frihetskänslan i tiden före Gilead.”
”Någon sa en gång: 'Män är rädda för att kvinnor ska skratta åt dem, kvinnor är rädda att män ska döda dem.”, säger Junes berättarröst i avsnitt 8 efter att Serena har straffats med ett läderbälte för det arbete hon i smyg har bedrivit medan hennes make legat på sjukhus. ”Vi borde vetat bättre.”
Soundtracket till ”The Handmaid's Tale” är fullt av låtar med en feministisk ton. Sorgliga och finstämda som ”When I Was A Boy” av Dar Williams. Arga och upproriska som ”Rebel Girl” av Bikini Kill och ”Boys Who Rape (Should All Be Destroyed)” av The Raveonettes. Feel good-igt breaking free-iga som Gloria Gaynors ”I Will Survive” och Gwen Stefanis ”Hollaback Girl”.
Många i andra, mer dystra, versioner än sina original. Som Malia J:s take på Buffalo Springfields ”For What It's Worth” och ”Heart of Glass” av Blondie och Philip Glass – som många nog minns från protestscenen i säsong 1.
Jag har samlat låtarna ovan och mer musik från ”The Handmaid's Tale” i en spellista på Spotify – som kommer att fyllas på medan säsongen fortlöper. Där hittar ni också andra temaspellistor från Moviezine.
I slutet av avsnitt 8 får vi se Janine sitta med sin dotter i famnen, efter att Serena och June ordnat så att hon fått träffa barnet hon burit och fött fram. Efter att ha varit kritiskt sjuk tycks den lilla bebisen ha piggnat till i sin moders famn. Den mirakulösa scenen ramas fint in av Dusty Springfields ”I Only Want to Be With You”, som Janine sjunger med mild stämma, ut över eftertexterna.
Vad tycker du om musiken i ”The Handmaid's Tale”? Finns det några låtar du tycker har gjort sig särskilt bra? Kommentera gärna nedan!
