Wes Anderson är snart tillbaka med det animerade äventyret ”Isle of Dogs”. Filmen är tonsatt av Alexandre Desplat, som också gjorde originalmusiken till ”The Grand Budapest Hotel” (2014), och innehåller utöver hans musik också låtar som tidigare hörts i Akira Kurosawas filmer ”Den berusade ängeln” (1948) och ”De sju samurajerna” (1954). Ett lite annorlunda val för filmmakaren som tidigare ofta letat i rockhistoriens LP-backar för att hitta musiken sina filmer.
Tillsammans med sin music supervisor Randall Poster, som han har arbetat med sedan sin andra film, vet Anderson hur man lyfter en scen genom att para ihop den med rätt låt. Med såväl listhits som indiepärlor har de tillsammans skapat en rad speciella filmscener. Här är 10 av dem.
Musiken har vi samlat i en spellista, tillsammans med fler låtar från Wes Andersons filmer.
”Alone Again Or?” av Love - ur ”Bottle Rocket” (1996)
Den sitter inte lika bra som Simon and Garfunkels ”Sound of Silence” i ”Mandomsprovet” (1967), men Loves ”Alone Again Or?” gör Luke Wilsons karaktär fint sällskap när han rusar mot sin kärlek i Wes Andersons debutfilm ”Bottle Rocket – (O)organiserad kriminalitet”.
”Street Fighting Man” av The Rolling Stones - ur ”Den fantastiska räven” (2009)
Det råder ingen tvekan om att Wes Anderson älskar Rolling Stones. Filmmakaren har använt sig av såväl några av deras mest populära dängor, som mindre välkända pärlor, i sina filmer. I filmatiseringen av Roald Dahls ”Den fantastiska räven” (2009) ljuder riviga ”Street Fighting Man” medan bulldozers river ner skogen i jakt på en särskilt slug räv.
”A Quick One While He's Away” av The Who - ur ”Rushmore” (1998)
Payback-scenen i Andersons andra film ”Rushmore” är precist upplagd så att den ska matcha The Whos miniopera ”A Quick One While He's Away”. Så pass att Jason Schwartzman klockades när han klev ut ur hissen, så att materialet – när det senare spelades i slow motion – perfekt skulle matcha låtens ”cello cello cello”-bit.
”I am Waiting” av The Rolling Stones - ur ”Rushmore” (1998)
”I am Waiting” passar perfekt in på Novembers stämningsläge i ”Rushmore”. Huvudkaraktären Max Fischer väntar, han också, på att läget ska vända till det bättre. Deppig lunkar han omkring i det trista höstvädret medan Mick Jagger retas: ”You can't hold out, you cant hold out...”
”Search and Destroy” av The Stooges - ur ”Life Aquatic” (2004)
När the raw power of Steve Zissou släpps fram i ”Life Aquatic” är det passande nog Iggy Pop och The Stooges som spelas. ”Search and Destroy” kickar igång actionadrenalinet när Steve tar bryter sig loss från sina fängslande rep och får fatt i en pistol för att rädda sin älskade båt Belafonte från filippinska pirater.
”This Time Tomorrow” av The Kinks - ur ”Darjeeling Limited” (2007)
Anderson använder sig av tre olika Kinks-låtar i ”Darjeeling Limited”: ”Powerman”, ”Strangers” och ”This Time Tomorrow” – alla från 1970 års album ”Lola versus Powerman and the Moneygoround, Part One”. Den sistnämnda, som Ray Davies skrev om att vara ”i evig rörelse” gör sig särskilt bra i ett av filmens slow motion-montage om de resande bröderna Whitman.
”She Smiled Sweetly” av The Rolling Stones - ur ”The Royal Tenenbaums” (2001)
Rolling Stones ”She Smiled Sweetly” har aldrig låtit så melankolisk som när redan genomdeppiga Margot Tenenbaum lägger nålen på den, innan hennes styvbror Richie erkänner att han har känslor för henne och att det är därför som har nyligen har försökt att ta livet av sig. I slutet av scenen, när Margot beslutar att de får vara kära i varandra i hemlighet, övergår låten i ”Ruby Tuesday”, trots att låtarna i verkligheten inte följer varandra på någon av Rolling Stones skivor.
”Needle in the Hay” av Elliot Smith - ur ”The Royal Tenenbaums” (2001)
I den mörkaste scenen ur Andersons filmkatalog tonsätter Elliot Smith, som själv tog livet av sig, Richies brutalt skildrade försök att göra det samma. Badrumsljuset matchar den blå stämningen i ”Needle in the Hay”.
”Judy is a Punk” av Ramones - ur ”The Royal Tenenbaums” (2001)
Montaget som blickar tillbaka på Margots upproriska och kringflackande liv i ”The Royal Tenenbaums” får attityd och tempo från Ramones ”Judy is a Punk”. A punk in minkpäls, that is.
”Me and Julio Down by the Schoolyard” av Simon and Garfunkel - ur ”The Royal Tenenbaums” (2001)
Paul Simons ”Me and Julio Down by the Schoolyard” är en munter hyllning till upprorisk ungdomskriminalitet och passar med andra ord utmärkt till ”The Royal Tenenbaums”-montaget där Royal Tenenbaum himself hittar på hyss tillsammans med sina två barnbarn – kastar vattenballonger på taxibilar, snattar juice och smygliftar med sopbilen.
Vi har samlat fler låtar från Wes Andersons filmer i en låtlista på Spotify.
Vilka är dina favoriter? Kommentera nedan!
