Eftersnack: Lögner och förtal i veckans "House of the Dragon"

Vare sig det är demokratin i Sverige eller monarkin i Storbritannien som skakas om är en sak säker - inget politiskt kaos gör sig så bra som i Westeros. I “House of the Dragon” står vi ännu inte riktigt inför ett maktskifte, men elden glöder friskt som att den bara väntar på att få spraka loss.

 

Efter förra veckans stora seger måste väl allt vara frid och fröjd? Ja, men som vi känner igen från “Game of Thrones” - lycka kan vara kortvarig. En segerrusig Daemon kan ställa till det, Rhaenyra måste ta viktiga beslut gällande sin framtid, och kanske har Otto Hightower satt sin allra sista potatis.

 

 

 

 

1. Som tidigare nämnt så går det på ett ungefär att avläsa var i tiden vi befinner oss genom att titta på den långa men vackra introvinjetten. Nu fortsätter Alicent och Viserys blod/tidslinje ännu längre vilket indikerar att hon har fött sitt barn (inte särskilt konstigt efter hon var rejält panggravid i förra avsnittet!).

 

2. Snacket om Rhaenyras stundande giftermål fortsätter även i detta avsnitt. Trots att Rhaenyra inte alls är särskilt sugen på att giftas bort finner hon sig i någon slags speed-dating som hennes far satt upp. Det kan tyckas smickrande att kavaljererna står på rad, men om jag tänker mig in i hennes situation så känns det kanske inte särskilt kul att de där för hennes titel och makt, snarare än för hennes skull?

 

3. Den lilla pojken med högtravande repliker (“Great, another child”) påminner mig om vad “Game of Thrones” med bland annat Arya och Lyanna Mormont alltid påpekade - underskatta inte någon bara för att denne är liten eller ung.

 

4. Titeln på avsnittet får sin förklaring, Daemon med träpinne-kronan i högsta hugg är redo att utses till “King of the Narrow Sea”. Vilken teater han för - han har alltså hemmasnickrat en krona bara för att dramatiskt ta den av sig vad han kallar “sin Kung”. Vi får därmed äntligen en hjärtlig återförening mellan de två bångstyriga bröderna; det är fint gjort av Daemon, men han har definitivt en räv bakom örat.

 

 

5. Förra veckan undrade jag över vad Alicent egentligen känner och tänker. Det var på tiden att vi äntligen fick en liten kvalitetsstund tjejerna emellan, men tyvärr blev det också uppenbart under det vänskapliga samtalet hur reducerad Alicents frihet har blivit. Dock så uppskattade jag att det var just en lite mognare Rhaenyra som erkände Alicents trängda situation (och bad om ursäkt för att dra upp det!).

 

6. Vilken återförening tror ni bryts först, de två tjejerna eller de två bröderna? Mina pengar är på de två bröderna, jag tror ändå att den där räven kommer att dyka upp som gubben i lådan.

 

7. High valyrian, eller valyriska, kan vara ett av världens vackraste språk. Nu har jag ju ingen aning hur bra deras uttal egentligen är - men satan vad mäktigt och elegant det låter när de talar.

 

8. Orden “För män är giftermål ett politiskt arrangemang, men för en kvinna är det en dödsstraff” som Rhaenyra yttrar svider. Speciellt efter att ha sett in i Alicents stora deppiga ögon - inte så konstigt att Rhaenyra klöser på liv och död för att undvika att förminskas till en bebisfabrik.

 

9. Då gör hon som varje tonåring säkert har gjort - rymmer! Daemons brev och hemliga lönndörr öppnar en Pandoras ask av stadens alla nöjen. Teaterpjäsen han bjuder in henne till får mig att dra paralleller till den teaterpjäs som Arya såg i Braavos om dåtidens monarki. Teatern som de två drakarna får se är dock betydligt smutsigare, känns billigare, och de känns som att de vittnar om en värld där djuriska instinkter trumfar strategisk avhållsamhet.

 

 

10. Det är välkänt att de första säsongerna av “Game of Thrones” blev vida omtalade för att de många nakna karaktärerna och explicita scenerna. Nu drar vi upp det ytterligare en nivå med en lång, dimmig, scen som bara skriker dödssynden lust. Vi är inte längre i Littlefingers dagsljusa brothel, det kan vi vara säkra på.

 

11. Det är så enkelt visat, men det är så obehagligt att titta på. Det räckte alltså inte med att vi fick förklarat hur Alicents mådde, vi tvingas också att se henne “ställa upp”. Det vände sig lite i magen åtminstone hos mig.

 

12. Under avsnitten som hittills har flugit förbi så har vi fått iaktta någon slags elektrisk stämning mellan Rhaenyra (hennes farbror) Daemon. Det här med incest är ju inte det trevligaste (eller mest lagliga) men i den här världen så tja, här förekommer det. Här exploderar alltså den här spänningen de två släktingarna haft sinsemellan och det känns som att det bara är början på något riktigt kaotiskt.

 

13. På tal om laddad stämning, så har ju Rhaenyra också tytt sig till ser Criston Cole, hennes alldeles egna riddare och beskyddare. Officiellt sätt kan det ju tyvärr aldrig bli något mellan de två, men minst en spännande natt tillsammans tycker jag att de mer än förtjänar.

 

14. Ja, gör du något dumt så vet vi ju att det alltid är någon som tittar - fråga Jaime och Cersei Lannister om vad som egentligen hände i det där tornet. Att Daemon och Rhaenyra syndar ihop måste ju vara för Otto Hightower som att det är julafton, födelsedag, och kryss i alla bingorutor på en och samma gång. Det här är ju hans chans - äntligen kan han framställa Rhaenyra som en opassande regent och istället pusha fram sin egen agenda.

 

 

15. Ärligt talat tycker jag inte det är särskilt märkligt att ha Rhaenyra övervakad, det är ju trots allt för hennes egen säkerhet. Att Viserys blir så påtagligt upprörd över just övervakningen känns lite felriktat, i min värld är ålderskillnaden och släktbanden betydligt värre. Men så är ju som sagt incest vardagsmat för den här familjen.

 

16. Så det var Alicents och Rhaenyras vänskap som vacklade allra först. Alicents ilska överraskar mig - det känns som att det är henens egna instängda frustration som spiller över på Rhaenyras frikostiga och ansvarslösa äventyr. Det är tragiskt att de säkert hade kunnat vara hundra procent ärliga mot varandra ifall deras liv inte hade varit så ofantligt förutbestämda.

 

17. Där tjejerna snackar, så blir stället killarna fysiska. Efter en lätt brottningsmatch så återstår ändå frågan, vill Daemon ha Rhaenyra för att den som hon är, eller vill han ha henne för att kunna nå tronen? Om jag får tro så bettar jag att det är en kombination av båda, men att i hans ögon så glittrar ändå tronen allra mest. Men Viserys är som tur är inte helt bakom flötet, jag tror att den "vanlig" regent säkert hade accepterat Daemons förslag (som är baserat på en lögn) men som tur är känner Viserys sin bror och genomskådar baktankarna.

 

18. Så skönt (för oss), då kan vi stänga giftaskapitlet och kora Laenor Velaryon till vinnaren till att bli Rhaenyras framtida partner. Lite besviken är jag att det inte blev den lilla killen från i början av avsnittet, han visade ju upp riktigt bra envishet.

 

19. Hoppsan, ja det gick ju inte så bra för Otto. Igen, hur mycket jag än har ogillat Otto Hightower tycker jag inte just den här situationen är avgörande - jag menar, i förra avsnittet försökte han gifta bort en bebis till sin halvsyster. 

 

20. Slutscenen. Är det här den sista spiken i kistan för förtroendet mellan Viserys och Rhaenyra? 

 

 

 

Trots titeln så var det här avsnittet dedikerat till våra unga tjejer. Jag nämnde förra veckan att jag undrade vad Alicent egentligen tyckte om allt som försiggick. Att bli utnyttjad av den som står henne närmst, utstött av sin bästa vän, och att snabbspola fram livet för att bli hustru, mamma och ansvarsfull. Det blev istället påtagligt hur mycket hon inte trivs med det liv som har fallit i hennes händer. “Game of Thrones” storhet i all ära, men ibland så gjorde den inte helt rättvisa åt en kvinnas lidande utan bakade in övergrepp i någon slags underhållningskategori. Alicents scen med Viserys är mer än jobbig att titta på, och det blir blir självklart att detta inte är det liv hon själv hade valt.

 

Den andra personen som avsnittet lyfter fram är Rhaenyra. Att vara ung och dum kan vi säga är mänskligt, vare sig du är född på gatan eller med silversked i mun. Det är förståeligt att Viserys känner sig splittrat mellan att vara en strategiskt regent men också över vanlig pappa-oro - han har ju bara en arvtagare. Men samtidigt som att han är medveten om Rhaenyras genetik och personlighet (“hon är rastlös”) så fortsätter han att underskatta henne. När han dessutom gjort sig av med sin närmsta man - om än en man med sina egna motiv - så kanske han snart står där alldeles själv, täckt av sin otäcka utslag.

 

Avsnitt fyra är inget högaction-avsnitt, men alla behöver heller inte vara det. Vi gräver istället oss ner i hur våra karaktärer beter sig, och reagerar, i pressande situationer och inser att vissa hanterar lögner galant (Rhaenyra), en annan faller ihop totalt (Otto), och en tredje ljuger för för att skapa kaos (Daemon). Men som vi märkte i det här avsnittet så kan lögner komma tillbaka och användas emot dig - speciellt när vi har så här pass smarta motspelare att göra med.