Välkommen till säsongens tråkigaste avsnitt: ”Postpartum”.
Offred är åter igen tillbaka hos paret Waterford och baby blues råder i huset. Den biologiska mamman pumpar sig tom på de få droppar mjölk hon lyckas producera. Adoptivmamman försöker desperat att trösta den gråtande bebisen.
Detta, att få hålla ett barn i sin famn, har Serena väntat så länge på. Ändå tycks lyckan inte infinna sig. Den gör ju så sällan det i Gilead.
Stämningen väger tungt över alla. Den lättas knappast när Nicks unga fru Eden rymmer med sin älskare, och döms till döden för sin synd.
Emily – som vanligt fint spelad av Alexis Bledel – är en svårplacerad tjänarinna efter att hon i första säsongen hade en affär med en Martha och körde över en vakt. Efter att ha gjort en runda i straffkolonierna skickas hon till mannen som enligt sin fru är arkitekten bakom de fruktansvärda platserna.
Man hinner inte riktigt få kläm på anförare Lawrence under avsnittet. Är han en sadistisk galning eller en systemkritisk kuf? Hans hem – jargongen, stämningen, konsten på väggarna – skiljer sig hur som helst rejält från paret Waterfords. Kanske kommer vi få bekanta oss mer med honom under säsong 3? Nästa vecka har det ju redan blivit dags att avsluta den andra säsongen.
Nick och June fantiserar åter om att fly tillsammans, men det känns inte som att någon av dem tror på planerna. Det rör sig snarare om tröstande dagdrömmar. De pratar om en strand på Hawaii, men det känns som att de båda saknar energi just nu för att ta sig an ett nytt rymningsförsök. Men vem vet? Säsongsavslutningar brukar ju bjuda på överraskningar.
Det enda vi egentligen kan vänta oss inför det 13:e och sista avsnittet är ett nytt parti Alfapet mellan Offred och anförare Waterford. Ibland känns det som att handlingen i ”The Handmaid's Tale” rör sig i cirklar.
Hur tror du att Emily kommer att få det hos anförare Lawrence? Vad tror du kommer att hända i nästa avsnitt? Kommer Nick och June försöka fly igen? Kommentera gärna!
