Samma vecka som USA:s Donald Trump går till twitterattack mot Kanadas Justin Trudeau – efter att precis nyligen ha sagt att deras relation var ”tio på en tiogradig skala” – står förhållandet mellan de två länderna i centrum för det senaste avsnittet av ”The Handmaid's Tale”, ”Smart Power”.
Kanadensarna tror att kvinnorna i den nya nordamerikanska regimen är förtryckta, förklarar anförare Waterford för sin fru – som i förra avsnittet piskades med ett läderbälte av honom.
”Jag vill att du visar dem hur en stark Gilead-hustru ser ut”, kräver han, medan hon i sin tur vädjar om att få slippa följa med på det första officiella statsbesöket i grannlandet, till vilket the Waterfords har valts ut att vara representanter.
”Besökets syfte har inte offentliggjorts”, säger de kanadensiska nyheterna inför resan.
”Ekonomin kommer säkert att diskuteras”, fortsätter man. ”Ekonomin lider ännu av förlusten av f.d. USA som handelspartner.”
Nio avsnitt in i den andra säsongen vet vi fortfarande rätt så lite om hur omvärlden ser på, och har tagit ställning till, maktövertagandet i USA och framväxten av det nya landet Gilead.
I den första säsongen fick vi se hur representanter från ett annat grannland, Mexiko, besökte Gilead och lät sig förtjusas av propaganda som målade upp regimen som en fertil utopi. De slöt handelsavtal med varandra, medan vi har förstått att Kanada har infört sanktioner. Men resten av världen då? EU?
Resan till Kanada är ”en lovande början” på en bättre relation mellan länderna – den är uppenbart ansträngd, men diplomatiskt trevlig, när paret Waterford anländer – berättar nyheterna när Moira och Junes make Luke får se Waterford på tv-skärmen.
”Ni måste arrestera honom, han är en jävla krigsförbrytare”, kräver Moira förgäves av en representant från USA:s exilregering, som är förpassad till Anchorage i Alaska. Den kritiserar besöket, och kallar det för en del av normaliseringen av den totalitära regimen.
Finns det planer från omvärlden på att gå in fysiskt i Gilead och störta makthavarna? Hur mycket vet man egentligen om de övergrepp som pågår inne i landet, och hur mycket bryr man sig? Med tanke på de starka reaktioner breven som Nick smugglar med sig till Luke väcker tycks det som om grannländerna ändå vet relativt lite om missförhållandena i Gilead.
Visst verkar det pågå något slags normalisering, men de personliga berättelserna om lidande verkar halta den rejält. Kanada tar ställning mot Gilead, eventuella förhandlingar avbryts.
Men liknande historier måste väl ha framförts av flyktingar tidigare? Kanada borde väl vara fullt av exilamerikaner? Och flera av dem måste väl ha befunnit sig en tid i regimen innan de lyckades ta sig över gränsen?
Hur många amerikaner är fast i Gilead? Hur många har dött? Hur många har flytt, och vart? (Vi har ju fått veta att det finns något som kallas Little America i Kanada.) Det är några av frågorna jag gärna skulle vilja ha svar på framöver i ”The Handmaid's Tale”.
Det är fortfarande rätt så luddigt hur Gilead styrs och organiseras. Även om kvinnornas historier onekligen är styrkan med serien, hade det också varit intressant att få lite mer inblick i maktmännens korridorer.
Hur tycker du att grannländernas relationer till Gilead har beskrivits i serien? Hur tror du att resten av världen resonerar kring maktkuppen i USA? Tror du att det kommer sättas hårdare tryck på regimen framöver eller kommer normaliseringsprocessen ha sin gång? Kommentera gärna nedan!
