Eftersnack: Veckans ”Fargo” låter en del av storyn vila

Säsong två av ”Fargo” överträffar mångas förväntningar. Att leva upp till den hype som första säsongen skapade var inte lätt. Nu är vi sju avsnitt in i årets upplaga och veckans avsnitt ”Did You Do This? No, You Did It!” är precis som tidigare sex väldigt bra och av hög tv-kvalitet. Detta trots att det saknar någonting viktigt. Här är några tankar efter avsnitt sju av ”Fargo”:

…even “Fargo” had a montage! Javisst, veckans avsnitt inleds med ett mäktigt montage som visar upp gängkrigets fulla utsträckning. Även om jag, som jag skrev förra veckan, önskat att veckans avsnitt skulle ta vid där vi slutade förra veckan är det svårt att vara missnöjd  med den här inledningen.

Montage kan ibland kännas som ett nödvändigt ont. Min känsla är att ”Breaking Bad” på sin tid verkligen satte ribban för montage i tv och visade att det går att använda för att förhöja vad som annars kunnat bli platt exposition. Kanske har ”Fargo” tagit inspiration därifrån. Eller kanske från ”Team America”? Jag kanske är ensam om det men varje gång jag ser ett montage börjar jag nynna på den låten, det kan inte hjälpas.

Måste tilläggas att Jethro Tulls ”Locomotive Breath” gav en extremt härlig 70-tals feeling till mord-montaget.

Familjen har varit ett av säsongens övergripande teman. Gerhardts, Solverson och Blomquists. Dynamiken i familjerna utforskas på olika sätt. I Solversons fall genom Lous frånvaro i Bettys svåra kamp med cancern. I familjen Blomquist visas ett par som drar åt helt olika håll och när det gäller Gerhardt-familjen är kaoset nu totalt.

Just Gerhardts är den storyline som fick utrymme i det sjunde avsnittet. Redan i ”Erstwhile on Fargo” som inledde avsnittet gavs en tillbakablick till när Charlie bad om att få vara den som mördar Ed – han ville att en familjemedlem skulle hämnas Rye. Den stoltheten som genomsyrar familjen kanske är vad Bear också tagit fasta på när han i veckans kanske mest känslosamma scen avrättar sin egen brorsdotter.

 

Att Simone, som blivit så plågad av sin far Dodd inte överlever honom känns lite bittert. Det fanns något spännande i hennes revolt och hämndlystnad som nu går förlorat. Att Simone tidigare i avsnittet sagt ”This family deserves the ground” visar hur kaoset i familjen är fullt utblommat. Inbackade i ett hörn där ingen litar på den andre längre.

Jag har varit inne på det i tidigare eftersnack men i veckans avsnitt blev det extra tydligt, därför är det värt att upprepa: Det får inte bli för lite Blomquists!

Vad är ”Fargo”? Det går säkerligen att debattera länge. Det är olika för alla tittare, det går inte att bara avgränsa till en sak och så vidare och så vidare. Men för min del är det ganska klart vad jag tycker är kärnan av ”Fargo” – det är historier om vanliga människor som är ute på för djupt vatten och som inser att det för sent för att vända om och istället fortsätter utåt. I filmen från 1996 är det Jerry Lundegaard (William H. Macy) och i säsong ett är det Lester Nygaard (Martin Freeman).

Det är den resan jag allra helst vill följa. Att det finns storylines på sidan av är viktigt, vi behöver en Lou, Molly eller en Marge som i slutändan kan sätta stopp för galenskaperna. Men det är människans förfall som är det riktigt intressanta. Att vi får sätta oss in i den nedåtgående spiral som en människa vi kan relatera till befinner sig i.

Den här säsongen är det paret Blomquist. Ed och Peggy är minst sagt ute på för djupt vatten. Den här veckan lades dock deras story helt åt sidan för att fokusera på gängkriget och för mig blev det tydligt att serien tappade något viktigt då. Jag inser att vi kommer få mer Blomquist nästa vecka och jag är egentligen inte orolig men för min del blev det tydligt att veckans avsnitt haltade lite. För även om det var ett bra avsnitt var det inte ett avsnitt som utstrålade ”Fargo” för mig. 

Igår blev det klart att det blir en tredje installation av ”Fargo”.  UNDERBART! FX har beställt en ny säsong och det står klart att skaparen Noah Hawley återvänder tillsammans med exekutiva producenterna Warren Littlefield, John Cameron och bröderna Coen. Ingen information om story har släppts ännu. Dåtid? Nutid? Framtid? Vad hoppas ni på?

Säsongens sämsta storyline. Jag har svårt att se vilken berättarmässig funktion det fyllde att behålla Otto så länge för att sedan göra sig av med honom helt plötsligt. Hade inte storyn fungerat lika väl om han dött redan i första avsnittet?

Det låter som en wrestling-match. Det var veckans coolaste scen. Ingen trodde väl att Mike skulle lägga sig platt och låta någon annan ta över. Bokeem Woodbine fortsätter vara den mest positiva överraskningen den här säsongen.

Nick Offermans karaktär Karl Weathers har fått mycket spelrum senaste två avsnitten. Jag är en sucker för Offermans komik och den här veckan lyckas han blanda upp det med ett riktigt rörande ögonblick med Betty. Karl och Sonny är ett riktigt radarpar och lyser upp varje scen.

- What’s wrong with you’re back?

- It hurts when I sleep on the floor

Är veckans roligaste.

Vad tyckte du om veckans avsnitt? Vad vill vi se i säsong tre?  Diskutera gärna i kommentarsfältet!