Andra säsongens 90-minuter långa sista avsnitt avslöjade många av de mysterier vi kämpat så med att försöka lösa, men la även ut nya komplexa trådar att följa upp i tredje säsongen av ”Westworld”. Utan att gå in på för många detaljer den här gången, rundar vi av med ett par av de oväntade vändningarna berättelsen tog;
Efter parallellerna till skapelseberättelsen, får äntligen androiderna efter sina mardrömslika ”jorde-år” i parken komma till Paradiset. Det är alltså hit Ghost Nation-indianerna leder dem under den långa Exodus-liknande vandringen genom öknen.
Paradiset är en grön, vacker plats i The Forge, vars ingång ser ut som en spricka till en ny dimension. Bara adroiderna kan se den, inte människorna. När de tar klivet in, faller deras kroppar utför ett stup medan android-själarna får evigt liv (ja, så länge datanätverket inte förstörs, vill säga).
Här kan vi i alla fall dra en lättnadens suck när vår käre Akecheta överlever ett skott i ryggen precis vid ingången. Kroppen faller till marken men själen puffas över gränsen, och här väntar hans älskade Kohana. Även Teddy får slutligen komma till denna fridsamma plats, när Dolores i en oväntat omtänksam gest, laddar upp hans medvetande (kulan hon tagit ur hans huvud och sparat) till nätverket.
Dolores, ja, Dolores... hennes största mål med att nå ”The Valley Beyond” har alltså varit att infiltrera världen utanför. Hon nöjer sig inte med Android-Paradiset i The Forge. Nej, hon läser på om människorna i det gigantiska bibliotek som innehåller besökarnas koder, för att klara sig bättre bland oss. Det konstateras ganska krasst att vi inte är så komplicerade som vi tror oss vara...
Dolores flykt från parken måste väl ändå vara den mest oväntade, chockartade vändningen? Vem hade kunnat gissa att hon skulle vara passageraren som titeln syftar på, och än mindre det sätt hon reser på... Hennes geniala flykt öppnar upp för en ny, spännande säsong när androiderna ska klara sig ute i riktiga världen. Jag skriver androider i plural, eftersom hon för med sig en väska med flera kulor, hjärnorna eller de medvetanden från adroider vi inte vet vilka de är än...
Efter parallellerna till skapelseberättelsen, får äntligen androiderna efter sina mardrömslika ”jorde-år” i parken komma till Paradiset. Det är alltså hit Ghost Nation-indianerna leder dem under den långa Exodus-liknande vandringen genom öknen.
Paradiset är en grön, vacker plats i The Forge, vars ingång ser ut som en spricka till en ny dimension. Bara adroiderna kan se den, inte människorna. När de tar klivet in, faller deras kroppar utför ett stup medan android-själarna får evigt liv (ja, så länge datanätverket inte förstörs, vill säga).
Här kan vi i alla fall dra en lättnadens suck när vår käre Akecheta överlever ett skott i ryggen precis vid ingången. Kroppen faller till marken men själen puffas över gränsen, och här väntar hans älskade Kohana. Även Teddy får slutligen komma till denna fridsamma plats, när Dolores i en oväntat omtänksam gest, laddar upp hans medvetande (kulan hon tagit ur hans huvud och sparat) till nätverket.
Dolores, ja, Dolores... hennes största mål med att nå ”The Valley Beyond” har alltså varit att infiltrera världen utanför. Hon nöjer sig inte med Android-Paradiset i The Forge. Nej, hon läser på om människorna i det gigantiska bibliotek som innehåller besökarnas koder, för att klara sig bättre bland oss. Det konstateras ganska krasst att vi inte är så komplicerade som vi tror oss vara...
Dolores flykt från parken måste väl ändå vara den mest oväntade, chockartade vändningen? Vem hade kunnat gissa att hon skulle vara passageraren som titeln syftar på, och än mindre det sätt hon reser på... Hennes geniala flykt öppnar upp för en ny, spännande säsong när androiderna ska klara sig ute i riktiga världen. Jag skriver androider i plural, eftersom hon för med sig en väska med flera kulor, hjärnorna eller de medvetanden från adroider vi inte vet vilka de är än...
Och slutligen, Mannen i Svart, som tycks ha insett att odödlighetsprojektet var ett misstag. Vi får aldrig se vad som finns inuti hans underarm, men händelseförloppet, och särskilt epilogen, tyder på att han är en android trots allt. Han kan ju inte dö! Men... det eviga livet är en förbannelse, som förtar livet dess mening, och gör oss människor till monster...
”Westworld” erbjuder en dyster framtid, med en moralisk underton att det inte slutar väl när människan leker Gud. Inte för oss själva åtminstone, men mer om det kommer vi säkerligen få se i seriens tredje säsong. Under tiden får vi hoppas att The Forge, det stora datanätverket där androidernas Paradis finns programmerat, aldrig förstörs!
”Westworld” erbjuder en dyster framtid, med en moralisk underton att det inte slutar väl när människan leker Gud. Inte för oss själva åtminstone, men mer om det kommer vi säkerligen få se i seriens tredje säsong. Under tiden får vi hoppas att The Forge, det stora datanätverket där androidernas Paradis finns programmerat, aldrig förstörs!
Vad tyckte ni om säsongsfinalen? Kommentera nedan.
