Men utvecklingen av trilogin "Bara en natt", "Bara en dag" och "Before Midnight" tycks ha varit långt ifrån självklar. MovieZine har grävt fram lite info om filmserien och dess uppkomst.
Idén till den första filmen, "Bara en natt", kom från en verklig händelse. Manusförfattaren och regissören Richard Linklater spenderade en dag tillsammans med en kvinna han mötte i Philadelphia, och de gick omkring i staden och samtalade till sent på kvällen. Till skillnad från paret i filmen så höll de kontakten ett tag, men förlorade den sedan helt och hållet. Det var först många år senare, efter att "Bara en natt" kommit och Linklater blivit en känd regissör, som han fick reda på att kvinnan hade dött i en trafikolycka bara några år efter att de hade träffats. "Before Midnight" är tillägnad henne.
När den första filmen gjordes var det inte alls klart att det skulle bli en filmserie, eller ens att "Bara en natt" skulle få en uppföljare:
- För arton år sedan fanns det ingen tanke på att Ethan Hawke, Julie Delpy och jag skulle stå här arton år senare med en tredje film, det fanns inte alls på kartan. Ingen ville heller ha en andra film, förutom vi tre. Men slutet på den andra filmen väckte frågor som krävde en tredje film, säger Linklater.
Trots känslan av spontanitet och improvisation som filmerna ger, är deras manus väl genomarbetade, och grundlig repetition är nyckeln till att de fungerar. Filmerna har spelats in under väldigt kort tid, den totala inspelningstiden för alla tre filmer är 55 dagar, berättar Linklater. "Bara en dag" tog bara elva dagar att spela in.
- Målet är att få det att se improviserat ut. Men det förvånar mig att folk tror att vi improviserar, för de ger oss så mycket cred för att vi skulle klara av att skapa en lättsam konversation i tagningar som är 13 minuter långa, säger Ethan Hawke i en intervju med amerikanska ABC.
Processen för båda uppföljarna har sett ungefär likadan ut, först händer ingenting på fem eller sex år, sedan börjar någon fundera på vart i livet karaktärerna nu kan befinna sig.
- Det handlar om att upptäcka att man är i en ny fas i livet, och att det finns någonting att uttrycka om det. Jag vet inte om det blir någon mer film, men jag skulle inte bli förvånad om det om fem-sex år kommer någon ny idé från någon av oss. Men vem vet? säger Linklater.
- Det är en intressant process, för varje gång vi gör en av de där filmerna, lär vi oss något om oss själva. Vi gräver så djupt i relationer och känslor, våra egna känslor och relationer och problem, att det triggar något. Det är som intensiv terapi. Skulle jag vilja göra en till? Vi får se, det beror på hur bra den här går, säger Julie Delpy i en intervju med MovieZine.
Återstår bara för oss att vänta i nio år till för att se om det blir en fjärde film.
Vilken av de tre filmerna tycker du är bäst och varför? Kommentera här nedanför!
