FX-serien "Feud: Bette and Joan", som visas på HBO Nordic, handlar om bråken som präglade de efterföljande inspelningarna. Men osämjan mellan Crawford och Davis började långt tidigare än så, och skulle fortsätta längre.
Här är de bakomliggande orsakerna till en av Hollywoodhistoriens mest omtalade fejder.
Crawford får all uppmärksamhet
När Bette Davis började att göra sina första filmroller var Joan Crawford redan en stjärna i Hollywood, och ett återkommande namn i skvallerpressen. Det sades att hon hade legat sin väg till toppen och till och med att hennes äktenskap med skådespelaren Douglas Fairbanks Jr var ett karriärsdrag. Den unga Davis irriterrade sig på att Crawfords kärleksliv fick så stort utrymme i media, och blev särskilt upprörd den gången då skilsmässan mellan Crawford och Fairbanks stal uppmärksamheten från Davis film "Ex-Lady" (1933).
Gemensamma kärleksintressen och svartsjuka
När Crawford hade en affär med skådespelaren Clark Gable i början av 30-talet var Davis, som var intresserad av den samme, svartsjuk. Men det var kring Franchot Tone som verkligt starka känslor uppstod. Davis föll för honom när de spelade in "Tillbaka till livet" (1935) tillsammans, men han hade bara ögon för Crawford. 1935 gifte de sig - till Davis stora sorg och ilska.
Davis blir en större stjärna
Davis fortsatte att stiga i rank i Hollywood. 1936 vann hon sin första Oscar, för just "Tillbaka till livet". Den hyllades bland annat för den starka kemin mellan Davis och Tone. Crawford, som ännu inte hade vunnit någon Oscar, såg på från publiken. 1939 vann Davis sin andra Oscar, för "Skandalen kring Julie" (1938). Crawford var fortfarande utan en guldstatyett, och samma år skiljde hon och Tone sig.
Vid 40-talets början var både David och Crawford anställda av samma filmbolag, Warner Bros. Med sina loger precis bredvid varandra försökte Crawford bli sams med Davis genom att smickra henne med blommor och gåvor, men hennes uppvaktanden avfärdades med hånfulla kommentarer om "lesbiska närmanden". Istället växte rivaliteten dem emellan och att de inte tyckte om varandra blev uppenbart för alla i deras närhet. De drog sig inte från att kläcka ur sig elakheter om varandras utseende, kärleksliv, karriärer - inte ens om varandras barn.
I mitten på 40-talet fick både Davis och Crawford erbjudande om att spela huvudrollen i "Mildred Pierce: En amerikansk kvinna" (1945). Crawford tog rollen, efter att Davis tackat nej till den. Tack vare den belönades hon med sin första Oscar, vilket ska ha fått Davis att ångra sitt beslut.
När Crawford erbjöd Davis huvudrollen i "Vad hände med Baby Jane?" (1962) var Davis, naturligt nog, skeptisk till en början. Men Crawford menade att en film med de båda skulle innebära en storstilad comeback på vita duken. Davis gick med på att ta rollen först efter att hon försäkrat sig om att regissören Robert Aldrich och Crawford aldrig hade haft någon sexuell relation.
Misslyckade försoningsförsök
Vid 40-talets början var både David och Crawford anställda av samma filmbolag, Warner Bros. Med sina loger precis bredvid varandra försökte Crawford bli sams med Davis genom att smickra henne med blommor och gåvor, men hennes uppvaktanden avfärdades med hånfulla kommentarer om "lesbiska närmanden". Istället växte rivaliteten dem emellan och att de inte tyckte om varandra blev uppenbart för alla i deras närhet. De drog sig inte från att kläcka ur sig elakheter om varandras utseende, kärleksliv, karriärer - inte ens om varandras barn.
Crawford skiner i Davis påtänkta roll
I mitten på 40-talet fick både Davis och Crawford erbjudande om att spela huvudrollen i "Mildred Pierce: En amerikansk kvinna" (1945). Crawford tog rollen, efter att Davis tackat nej till den. Tack vare den belönades hon med sin första Oscar, vilket ska ha fått Davis att ångra sitt beslut.
Ett försök att samarbeta
När Crawford erbjöd Davis huvudrollen i "Vad hände med Baby Jane?" (1962) var Davis, naturligt nog, skeptisk till en början. Men Crawford menade att en film med de båda skulle innebära en storstilad comeback på vita duken. Davis gick med på att ta rollen först efter att hon försäkrat sig om att regissören Robert Aldrich och Crawford aldrig hade haft någon sexuell relation.
En konfliktfylld inspelning
Redan inspelningen av "Baby Jane" var igång uppstod konflikter mellan Crawford och Davis, bland annat gällande betalningen. När kamerorna väl hade börjat rulla blev det bara värre. Det har rapporterats om små, diskreta psykningar såväl som vilda slagsmål. Inför en scen, i vilken Davis karaktär skulle släpa Crawfords, ska Crawford ha fyllt sina fickor med tung sten.
Medan Crawford var en klassisk skönhet, som glänst i många traditionella Hollywoodroller, var Davis en mer vågad skådespelerska som hyllades av kritikerna för sin talang. Också efter "Baby Jane" var det hennes insats som rosades mest. När hon nominerades till en Oscar för sin roll, och Crawford inte, tog Crawford kontakt med alla de andra kandidaterna i kategorin Bästa skådespelerska för att erbjuda sig att ta emot statyetten å deras vägnar om de inte kunde delta. I slutändan vann Anne Bancroft, den enda av dem som inte kunde närvara, Oscarn - för sin roll i "Miraklet" (1962). Och Crawford fick gå upp på scenen istället för Davis - som menade att Crawford hade kampanjat mot henne.
Mer Oscarsdramatik
Medan Crawford var en klassisk skönhet, som glänst i många traditionella Hollywoodroller, var Davis en mer vågad skådespelerska som hyllades av kritikerna för sin talang. Också efter "Baby Jane" var det hennes insats som rosades mest. När hon nominerades till en Oscar för sin roll, och Crawford inte, tog Crawford kontakt med alla de andra kandidaterna i kategorin Bästa skådespelerska för att erbjuda sig att ta emot statyetten å deras vägnar om de inte kunde delta. I slutändan vann Anne Bancroft, den enda av dem som inte kunde närvara, Oscarn - för sin roll i "Miraklet" (1962). Och Crawford fick gå upp på scenen istället för Davis - som menade att Crawford hade kampanjat mot henne.
En andra gemensam film
"Vad hände med Baby Jane?" må ha kantats av problem, men filmen blev en succé. Därför dröjde det inte länge innan filmproducenter ville para ihop Davis och Crawford med regissören Aldrich igen. 1964 började inspelningen av "Hysch hysch Charlotte!". Stämningen mellan de två skådespelerskorna blev snabbt infekterad igen. Efter ett tag sjukskrev Crawford sig. Davis var övertygad om att hon fejkade och anlitade en privatdetektiv för att spionera på henne, men Crawford kom inte tillbaka till inspelningarna - och ersattes av Davis vän Olivia de Havilland.
Fejden mellan Davis och Crawford verkar ha hållt i sig till det bittra slutet. När den senare avled 1977, av en hjärtinfarkt, ska Davis ha kommenterat nyheten:
- Man ska aldrig säga dåliga saker om de döda. Bara bra... Joan Crawford är död. Bra.
Fiender in i döden
Fejden mellan Davis och Crawford verkar ha hållt i sig till det bittra slutet. När den senare avled 1977, av en hjärtinfarkt, ska Davis ha kommenterat nyheten:
- Man ska aldrig säga dåliga saker om de döda. Bara bra... Joan Crawford är död. Bra.
