Filmerna som kan bli Sveriges Oscarsbidrag 2016

Ett halvår kvar till Oscarsgalan 2017 men drömmen om guldgubbarna hägrar redan. Inom kort ska en nomineringskommitté enas om vilken film som ska få presentera Sverige i kategorin Bästa icke engelskspråkiga film. 

Det är en stor uppgift. Våra framgångar i den kategorin har inte imponerat på länge. Vi får titta tillbaka till Oscarsgalan 2005 för att hitta en svensk film bland de nominerade: ”Så som i himmelen” (som förlorade mot ”Gråta med ett leende”). 

Sedan dess har filmerna ”Maria Larssons eviga ögonblick” (2009), ”I rymden finns inga känslor” (2011) och ”Turist” (2015) åkt ut vid sista gallringen.

Senast Sverige vann Oscarn i denna kategori var 1984, det tackar vi Bergman och hans ”Fanny och Alexander” för.

Det beror inte nödvändigtvis på att kvalitén på de svenska filmerna har varit låg. Snarare är Oscarsjuryn ett nyckfullt gäng, och man kan aldrig riktigt veta vad de går igång på just i år - och vilken film som har bäst chanser mot konkurrenterna. För konkurrensen är stenhård. Förra året skickades det in filmer från 81 länder. Fem nomineras.

Så vad skickar vi i år? Vilka filmer, som enligt regelboken ska ha haft svensk premiär mellan 1 oktober 2015 och 30 september i år, skulle kunna gå hela vägen? Det handlar inte alltid om att välja bästa filmen, isåfall borde logiskt sett Guldbaggevinnaren få enkelbiljett till Hollywood utan frågor. Nej, det ligger mycket strategi bakom nomineringskommitténs beslut, så låt oss försöka sätta oss in i deras huvuden i år.

Jag ser iallafall fyra solklara kandidater som skulle kunna ta Oscarsjuryn och världen med storm. 

Hannes Holms supersuccé med Rolf Lassgård i huvudrollen som en grinig granne. 1,7 miljoner sålda biljetter har gjort den till 2000-talets mest sedda svenska biofilm.

Vad talar för den: ”En man som heter Ove” är en feelgoodfilm med en stark karaktär. Tillbakablickarna målar upp ett livsöde med både toppar och dalar, och nutidsscenerna talar ärligt om sorg, utanförskap och fördomar. Det är Oscarsmaterial, om än av det lättsammare slaget. För smink och mask står Love Larson och Eva von Bahr, nyss Oscarsnominerade för ”Hundraåringen” - det kan ge ”Ove” ytterligare uppmärksamhet.

Vad talar emot den: Kanske är förortsklyschan med villa, vovve och Volvo (eller Saab, för den delen) lite för svenskt, och många igenkännings-skämt kan därmed gå ”lost in translation” over there. Och är den för ljus? Sett till 2010-talets vinnare av Bästa icke engelskspråkiga film har 5 av 6 Oscars gått till mycket mörkare draman.

Förra årets bästa svenska film, om ni frågar mig. Peter Grönlunds knivskarpa regidebut är en lika mörk som hoppfull skildring av Stockholms hemlösa.

Vad talar för den: ”Tjuvheder” vann fem Guldbaggar i vintras, fler än någon annan film. Den berör teman som få filmer tar upp, och den gör det med en dialog som aldrig klingar falskt och med skådespelare som till stora delar castats just bland hemlösa och missbrukare. Det ger en äkthetsstämpel som borde översättas väl även för en utländsk publik.

Vad talar emot den: Filmen saknar stora namn och känns möjligen för anonym. Även i Sverige, och trots alla Guldbaggar i bagaget, är det få som har upptäckt ”Tjuvheder”. Kanske får den stå åt sidan för en större film.

Förra årets bästa svenska film, om ni frågar Guldbaggejuryn. Dramat ”Efterskalv” vann tre priser inklusive Bästa film. 

Vad talar för den: Premiären i Cannes 2015 satte Magnus von Horns ”Efterskalv” på filmvärldens radar och Ulrik Munther hyllades för sin skådespelardebut. Fotografen Lukasz Zal blev Oscarsnominerad för sitt arbete med ”Ida”. Många i Oscarsjuryn skulle bli nyfikna på att kolla in den här.

Vad talar emot den: ”Efterskalv” är en stark och bra film, men lågmäld och utan direkt tempo. Visst funkade det för ”Ida” och ”Amour”, för att nämna några tidigare vinnare. Men den kan smälta in i tapeten om andra länder har skickat in bidrag med mer spänning eller emotionell punch. Liksom ”Tjuvheder” kan den kännas lite för liten för Oscarsgalan.

Pernilla August nytolkar Hjalmar Söderbergs triangeldrama med Sverrir Gudnason i en av huvudrollerna.

Vad talar för den: De övriga filmerna kom i slutet på 2015 medan ”Den allvarsamma leken” är ny (svensk biopremiär 9 september). Kan det påverka? Vem vet. Kanske vill man ge svensk film, och Pernillas film i synnerhet, en extra push ut i världen genom att nominera just "Den allvarsamma leken". Det skadar inte heller att Hjalmar Söderbergs roman är välkänd och att Pernilla August också är ett namn som Hollywood känner till. Visst känns detta som ett storslaget och ambitiöst kostymdrama som hör hemma på Oscarsgalan. 

Vad talar emot den: Jag kan lika gärna upprepa den sista meningen. ”Visst känns detta som ett storslaget och ambitiöst kostymdrama som hör hemma på Oscarsgalan.” Ett väldigt tryggt och förutsägbart val att skicka till den Bergman-älskande Oscarsakademin. Kan det inte vara spännande att skicka något lite mer... modernt?

2016 års bästa svenska film hittills, om ni frågar mig? Queera tonårs-fantasydramat "Pojkarna" av Alexandra-Therese Keining. Det vore roligt och modigt att skicka in den som kandidat. 

Jag skulle inte heller ha något emot om Lisa Aschans supersnygga och brännande aktuella thriller "Det vita folket" fick representera Sverige.

Svartvita roadmovien "Sophelikoptern" är ett annat kul, om än väldigt otippat, val som visar upp en annan sida av vårt land.