Igår hade tv-serien "Stargirl" premiär på HBO Nordic, som en i raden av superhjälteserier i det så kallade "Arrowverse" (med titlar som "The Flash", "Arrow", "Supergirl" och "Batwoman"). Serien är baserad på serietidningen med samma namn, som dök upp för första gången 1999.
Serien handlar om gymnasietjejen Courtney Whitmore (spelad av Brec Bassinger), som motvilligt flyttar från sin hemstad Los Angeles till den mycket mindre orten Blue Valley i Nebraska tillsammans med sin mor, styvbror och styvfar.
I en tidig återblick får vi veta att hennes pappa var superhjälten Starman (spelad av Joel McHale, känd från tv-serien "Community") i gruppen Justice Society of America, som gick bort när de slogs mot skurken Brainwave och hans kumpaner en natt för tio år sedan. Inte nog med det, så var Courtneys styvfar Pat (Luke Wilson) dessutom hans assistent. Courtney hittar sedan av en händelse sin pappas magiska levande stav och blir indragen i den gamla konflikten mellan superhjältarna och skurkarna.
Det som gör "Stargirl" potentiellt intressant är att den utspelar sig i en pararellvärld till de andra serierna i "Arrowverse", vilket gör att det känns som att den kommer få stå på egna ben utan komplicerade kopplingar till andra hjältar och händelser. Dessutom är Stargirl en relativt okänd superhjälte från DC-universumet, så det finns utrymme för en mer unik berättelse än vad vi sett tidigare.
I pilotavsnittet hinner inte Courtney byta om till sin superhjältedräkt (som påminner väldigt mycket om Captain America), men vi får däremot ett smakprov på vad hon har att komma med när det gäller att försvara sig själv. Det etableras tidigt att Courtney är gymnast, vilket i kombination med den medvetna staven öppnar upp för spektakulära actionsekvenser. Det är även uppfriskande att se en ung tjej i huvudrollen sparka lite rumpa.
Ett problem är att serien inte riktigt har en tydlig tonalitet, vilket gör det en aning svårt att hänga med i svängarna mellan humor och de mer emotionella scenerna ibland. Manuset i "Arrowverse"-serierna är kanske inte kända för att vara några Emmy-vinnare och är ofta ganska pajigt, men här känns tonen lite svårdefinierad. Förhoppningsvis hinner serien hitta sin röst efter några avsnitt, då premissen känns lovande.
Specialeffekterna är även de en aning vacklande. Vissa scener är imponerande och långt mycket snyggare än i till exempel "The Flash" eller "Supergirl", medan andra ser ut att vara tagna från "Harry Potter och de vises sten" från 2001. När Courtney flyger runt på staven som om det vore en kvast ser det knappt bättre ut än under Quidditch-matcherna i den första filmen om Harry Potter, vilket är ett underkänt betyg idag.
"Stargirl" kommer troligtvis inte gå till historien som en tv-klassiker, men mitt första intryck är att det kan bli en skapligt underhållande superhjälteserie att slötitta på. Serien har en härlig retrokänsla, en potentiellt spännande premiss placerad i en småstad och coola actionsekvenser. Förhoppningsvis håller det resten av säsongen.
Har du sett första avsnittet av "Stargirl"? Kommer du fortsätta titta?
