Framtidsvisionerna som var bullshit

2015 borde alltså vara rätt roligt men avsaknaden av hoverboards, flygande bilar och självknytande skosnören är tyvärr ett faktum. Marty McFly är dock inte den enda som fått upp biopublikens förhoppningar om en spännande framtid fylld av innovationer. Utopiska fredssamhällen, kolonisering av rymden, jordens undergång eller sadistiska TV-shower; Hollywoods framtidsvisioner har varit många. År 2015, när den tidigare så avlägsna framtiden faktiskt är nutid, är det läge att se hur träffsäkra profetiorna faktiskt var. 

Den avlägsna framtiden: År 1997

Visionen: Mot slutet av det glada 90-talet har brottsligheten (åtminstone i USA) stigit med 400 procent. Det är jättemycket. Finkorna är så överbefolkade att politikerna bygger om stora delar av New York till ett mega-fängelse. Kul initiativ men tråkigt utfall. Ingen verkar särskilt nöjd med upplägget och än värre blir det när presidentens plan kapas och kraschar på Manhattan. Nyblivne fången Snake Plissken får i uppdrag att rädda presidenten och bryter sig in i framtidens högteknologiska superfängelse. John Carpenters "Flykten från New York" levererar med besked inom området framtidsdystopi men inte lika mycket vad det gäller framtidsteknologi. Hemmasnickrade Hobbex-gevär, mobiltelefoner stora som stockar, kassettband, datorer med Commodore 64-grafik och… spikklubbor. Back to basic; framtiden har aldrig varit mer retro. Tur att Snake själv är av det gamla gardet när hans omvärld är mer dåtid än framtid. Det krävs en gammal hederlig antihjälte med ögonlapp och ormgaddning på magen för att ro hem det hela. 

Bullshit-faktor: Nostradamus hade inte varit nöjd med manusförfattarnas klärvojans-skills . Brottsligheten har inte ökat med 400 procent under 80- och 90-talet, tro det eller ej. I själva verket har den stadigt minskat i det aktuella området. Sådana blessyrer skall dock inte hindra er från att se filmen som är en underbart ostig 80-talspärla i all sin enkelhet. Kurt Russells Snake var reaktionär redan i 1981 års framtid och ännu mer så i uppföljaren "Flykten från L.A." (1996). Den utspelar sig år 2013, ännu ett år vi nu har passerat och filmen förutspådde… Nej, vi lämnar den. Den suger bara.

Bullshit-dom: Fyra av fem spikklubbor i bakhuvudet

Den avlägsna framtiden: År 2004

Visionen: Tidsresor är högst möjligt och missbrukas till den grad att det måste finnas speciella tidspoliser. För er uppmärksamma läsare kan jag bekräfta: det är därifrån filmtiteln kommer. Själva resandet är däremot rätt märkligt. När du reser tillbaka i tiden måste du åka i någon slags skum metallfarkost längs en räls. En räls som för övrigt tar abrupt slut vid en betongvägg. Om du har tur och lyckas försvinna i tidsbubblan innan du mosas mot väggen dyker du upp på en ohyggligt random plats i dåtiden; mitt på en trafikerad motorväg eller plums ner i en sjö. Om vetenskapen nu har knäckt gåtan med tidsresor tycker man att man borde kunna öka precisionen lite. Alternativt ville systemoperatörerna jävlas med van Damme, vad vet jag.  För att resa tillbaka till nutiden däremot, verkar farkosten inte behövas. Alls. Just det, alla bilar ser ut som en Toyota Prius en osedvanligt dålig dag och navigerar själva om föraren så önskar. Framtidsbonus: Alla kök byggs med ett syfte - så att van Damme kan gå ner i spagat mellan köksbänkarna. 

Bullshit-faktor: Jag tror inte att tidsresor var möjligt för elva år sedan men det är samtidigt svårt att motbevisa. Det räcker ju med att någon knäcker gåtan i framtiden, reser tillbaka till 2004 och hävdar att de uppfann tidsresandet det året. Det skulle ge att vi i en alternativ nutid tar för givet att tidsresor uppfanns just då. Själva reseproceduren tippar dock över vågskålen lite åt bullshit-hållet. Självnavigerande bilar tillgängliga för gemene man är inte så långt borta men ändå 10-20 år för sent jämfört med filmen. Svårbedömt till skillnad från filmen i övrigt som är lika bra 1994 som 2004 eller 2015. Vem vet hur bra den är i framtiden?

Bullshit-dom: Tre av fem futuristiska spagat. 

Den avlägsna framtiden: År 2000 (duh)

Visionen: Efter 1975 inträffade en gigantisk ekonomisk kris i USA vilket på något sett ledde till att dödsrace-tävlingar infördes. Lite som Gumball 3000 fast med skillnaden att du plockar poäng genom att köra ihjäl människor längs vägen. Kul för TV-publiken som får ett utlopp för sin frustration efter den finansiella kollapsen, förutom de som blir mosade av bilarna då… Men det är som bekant svårt att göra en omelett utan att knäcka några ägg. Det har även skett en del med New Yorks arkitektur sedan 1975; i framtidens år 2000 är de flesta byggnader välvda, kromade och pampiga. Ett naturligt resultat av tjugofem års finanskris.

Bullshit-faktor: Nja, år 2000 var väl radiobilarna på Liseberg det närmaste vi kom filmens vision. Nu, såhär femton år efter att den skulle utspela sig har vi kommit några steg närmre. Bisarra, osmakliga och människoföraktande TV-shower finns det gott om och när "Paradise Hotel" börjar tappa tittare är väl detta nästa naturliga steg. Finanskriser har vi också haft vår beskärda del av även om resultatet inte blev att Sly och David Carradine plöjde ner fotgängare på bästa sändningstid. Som en cineastisk motsvarighet till Dubbel Dusch är "Death Race 2000" både tveksam framtidsvision och aktuell satir i samma paket. Absolut värd en titt eller varför inte göra en kväll av det hela tillsammans med "Death Race" från 2008. Mindre satir men mer Jason Statham; inte illa det heller. 

Bullshit-dom: Två av fem obefintliga backsensorer 

Den avlägsna framtiden: År 2017, 2019, eller 2022 beroende på vilken tagline man kollar på. "Typ nu" kan vi sammanfatta det som. 

Visionen: Återigen har det ekonomiska systemet rasat samman och allt är allmänt deppigt. I den cyniska framtiden är det populäraste TV-programmet "The Running Man"; en Charles Manson-version av "Gladiatorerna" där deltagarna skall försöka överleva mot alla odds. Hamnar man i finkan får man jobba i stenbrott och förses även med explosiva halsband som detonerar om man strosar iväg för långt. Det bör tilläggas att detta är en second hand-vision, då filmen är väldigt löst baserad på Stephen Kings roman från 1982. 

Bullshit-faktor: På samma sätt som för "Death Race 2000" har vi ännu inte sett denna typ av blodiga dödsmatcher i dagens TV-tablå. Det verkar som att det är den slutgiltiga finansiella kollapsen som krävs för att TV-bolagen skall godkänna sådana format. Vår lilla kris år 2009 räckte inte hela vägen men vem vet vad som väntar runt hörnet? Den stora trovärdighetsfrågan gäller dock om Arnolds one-liners skulle kunna fungera lika bra år 2017? 

Jo, det är klart att de skulle. 

Bullshit-dom: Två av fem Stephen King-pseudonymer.

Den avlägsna framtiden: Kolla Maya-kalendern

Visionen: En massa dåliga saker håller på att hända med jorden. Kärnan hettas upp och jordskorpan blir instabil. Jordbävningar och vulkanutbrott av apokalyptisk magnitud följer när mänskligheten mer eller mindre går under. Det hela började med en misstolkning av Mayafolkets kalender där tideräkningen skulle ta slut den 21:e december 2012. Den enda rimliga slutsatsen var att jorden därför skulle gå under just detta datum. I filmen börjar dock undergången redan på sommaren så att filmteamet slapp snö och slask; saker som kan vara jobbiga när man filmar katastroffilmer.

Bullshit-faktor: Filmmakarna gör det svårt för sig när de spelar in filmen bara tre år före jordens påstådda undergång. Det hade på alla (och jag menar alla) sätt varit roligare om samma film hade gjorts på tidigt 80-tal. Profetian i sig var uppenbarligen inte så träffsäker. Det hände inte ett skit den 21:e december 2012. Jag hade genomlidit en veckas tråkig utbildning på mitt förra jobb och välkomnade jordens undergång. Men icke… Kalenderjäveln sträckte sig visst längre alternativt startade om från början. Det enda vi fick för besväret var en av Roland Emmerich hemska katastroffilmer. 

Bullshit-dom: Fem av fem osynkade Maya-kalendrar

Den avlägsna framtiden: Låt gissningsleken börja. 

Visionen: Människan har börjat kolonisera rymden och hittar en utomjordisk artefakt under månytan. Helt klart värt att undersöka. Vi har också lyckats skapa en hyggligt avancerad artificiell intelligens genom superdatorn HAL 9000. Stort plus. Tyvärr tenderar självmedvetna superdatorer i filmer att spåra ur och vilja ta kål på mänskligheten. Litet minus. Tips till Hollywood: HAL, Skynet och arkitekten från "The Matrix" borde slå sig samman för att en gång för alla visa mänskligheten var skåpet skall stå: "The Matrix Terminator in Space", snart på en bio nära dig. 

Bullshit-faktor: Både hög och låg, lite som kvaliteten i denna artikel. Det närmaste HAL 3000 vi hade år 2001 var väl gemhelvetet i Word. Clippy ni vet… Clippy jobbade inte lika aktivt med mordförsök som HAL men hans terrorregim slutade å andra sidan med betydligt fler självmord utförda av livströtta Wordanvändare. Nära men ändå inte... En hel del aspekter av människans rymdresande har slagit in rätt väl (notera att filmen gjordes 1968, ett år innan månlandningen) även om detaljerna diffar en hel del. 

Bullshit-dom: Tre av fem uträtade Clippy-gem inkörda i pannloben.

Den avlägsna framtiden: År1996 och 2032. 

Visionen: Mot slutet av 90-talet råder mer eller mindre anarki då brottsligheten har nått rekordhöga nivåer. Fängelsesystemet börjar frysa ner sina värsta fångar och en sisådär trettiofem år senare är samhället en brottsfri utopi. Los Angeles, Santa Barbara och San Diego bildar San Angeles, en myspysig idealstat där polismyndigheten inte har sett ett mord sedan 2010. Matutbudet i framtiden är lite begränsat då det bara finns Taco Bell-restauranger (vilket mycket märkligt ändrades till Pizza Hut i filmens europeiska version) och istället för toapapper använder man tre snäckskal. 

Bullshit-faktor: Ding, ding, ding. Bullshit-alarmet ljuder högt. När man förlägger en films handling en bra bit in i framtiden kan man ta ut svängarna rätt rejält. 2032 är fortfarande en bit bort men i "Demolition Man" frös man ner fångar redan år 1996. Filmen menade också att det sista mordet skedde år 2010. Lite kaxigt kan tyckas. Även om vi fortfarande har sjutton år kvar innan resten av filmens visioner kan motbevisas ser det rätt mörkt ut. Troligtvis får vi inte se ett San Angeles helt befriat från brottslighet och (fingers crossed) får vi heller inte se ett Pizza Hut-monopol. För övrigt får en framtid där det bara finns Pizza-Hut restauranger men inget toapapper betraktas som en humanitär dystopi. 

Bullshit-dom: Fem av fem snäckskal på Pizza Bells toalett.