År 2001 - Ett rymdäventyr 1968

Nej, han hade inte rätt. Datorer lever inte sina egna känslomässiga liv, vi bor inte på rymdstationer någon längre tid och mobiltelefoner finns. Men visst hade Kubrick en väldigt häftig vision av 2001 år 1968 som det i år faktiskt är tio år sedan som handlingen skulle ha utspelat sig. Genom att närma sig rymden och framtidens teknikutveckling som en dokumentärfilmare snarare än en filmregissör lyckades Kubrick med konststycket att få filmen att kännas trovärdig, både i utformning och i handling. Med dagens ögon blir det i stället nästan en rymdsaga som Star Wars, det vill säga ett fiktivt verk som utspelar sig i en påhittad värld, än en ren framtidsbild, men ur ett 60-talsperspektiv kanske det kändes mer relevant.

Som många gånger tidigare så gör Kubrick film sina egna villkor. Han delar in handlingen i fyra delar som börjar i Afrika med apliknande människor och slutar i en pyskadelisk skärseld i de yttre regionerna av vår galax och i en av de mest ikoniska filmbilderna i vår tid. Vi följer främst astronauten och doktorn David Bowman som spelas med force av Keir Dullea som tillsammans med några vetenskapsmän på rymdskeppet Discovery one är på väg till Jupiter. Med sig har de också den ikoniska superdatorn HAL som sköter alla skeppets delar och uppdrag. Egentligen ska så lite som möjligt avslöjas av handlingen och egentligen behöver man inte följa med så noga alls. För poängen med "2001 - Ett rymdäventyr" är snarare som att gå in på ett museum. Du tittar gärna nog för att få se de historiska och spännande aspekterna, men du läser kanske inte allt vad som står på montern och det behövs inte.

Kubrick jobbade här precis som vanligt med ett sätt att iaktta sina karaktärer vilket både blir smått obehagligt och lite distanserade. Bowman är en intressant figur, men känns mer som en bricka i spelet som bygger upp "2001 - ett rymdäventyr" till den häftiga filmupplevelsen som den faktiskt är. På många sätt kan man också säga att Kubrick här gjort sin enda David Lynch-film. För även om den är betydligt stramare än Lynchs mest obegripliga drömexperiment känns filmen hela tiden som en hallucination som dock är filmad med en enorm skärpa rent tekniskt.

Och det är just tekniken som faktiskt är det som gör "2001" så bra än i dag, vilket kan låta konstigt med tanke på att det är rätt uppenbart att dagens specialeffekter är väsentligt bättre. I stället är det häftigt att tänka sig hur otroligt coolt det måste ha varit att 1968 kunnat uppleva en film som känns så välgjord som denna. En film som bygger mer på att en upplevelse än en historia. En upplevelse som är helt beroende av att tekniken levererar. Och det gör den. Kubrick blev här först att använda sig av ett speciellt sätt att reflektera bakgrunder vilket gjorde att filmens perspektiv kändes helt makalöst verkligt. Den så kallade Star Gate-sekvensen känns i dag som en kliché, men det var här den syntes först och den håller överraskande bra.

Egentligen borde jag inte gilla det. Att göra film för att visa upp en teknik är tyvärr ett fenomen som vi upplever alltför ofta just nu genom 3D-boomen, men jag vidhåller att det var en annan sak 1968 eftersom filmen då fortfarande var ett ungt fenomen som var under ständig utveckling. Det "2001" gjorde var att bana vägen för filmer som "Total Recall", "Stjärnornas krig" och "Apollo 13". Filmer där man befinner sig på ett verkligt plan, men i en annan värld.

Dessutom är superdatorn HAL något av en ikonisk "karaktär" som dock inte riktigt har blivit verklighet än, trots att det känns som en tidsfråga innan vi har en dator som har möjligheter att ta över världen. Se upp Steve Jobs!

Kubrick har i min bok gjort betydligt bättre filmer än så här, inte minst hur ett känsloperspektiv. Här är det som bekant iskall perfektion på flera plan som står i centrum i stället för det där viktiga som gör att man rent känslomässigt ger sig hän åt en film. Men upplevelsen att befinna sig nära Jupiter i vår galax står sig stark även i dag och trots att vi antagligen gör liknande exkursioner på helt andra sätt känns det aldrig som en Monty Python-parodi. Snarare en vision som inte visade sig bli verklighet, men som hade potential att förundra oss. Precis som Kubricks film då och nu.