Från sågar till spöken - så förändrade James Wan skräckgenren

James Wan är tillbaka med sin elfte långfilm som regissör - ”Malignant”, ännu en film i skräckgenren som han bemästrat genom åren. Snacket går redan om att han ännu en gång lyckas leverera blod, action och twistar för att tillfredsställa fansen. Men allt började redan år 2000 när han för första gången samarbetade med ständiga parhästen Leigh Whannell.

 

 

 

Wan föddes i Malaysia men flyttade redan som sjuåring till Australien där han växte upp. Så småningom började han filmskola där han träffade en annan filmskapare med förkärlek till skräckgenren, Leigh Whannell. Wan gjorde 23 år gammal sin inofficiella filmdebut med indierysaren ”Stygian” där Whannell spelade en biroll som läskig clown.

Men det var med deras nästa projekt som saker å ting började hända på riktigt. Med sina egna mardrömmar och rädslor som inspiration skrev duon 2001 skräckfilmen ”Saw”. Försök att få den gjord i hemlandet misslyckades dock och de uppmuntrades att söka sig till Los Angeles. Där gjorde de en kortfilm från en scen ur manuset för att locka filmbolag vilket till slut gav frukt. De fick grönt ljus och en mindre budget på 1,2 miljoner dollar varpå Wan regisserade filmen på 18 dagar.

 

 

 

Trots blandad kritik så blev ”Saw” en enorm framgång när den släpptes 2004 och drog in över 100 miljoner dollar världen över. I en tid där den ständigt svajiga skräckgenren representerades av remakes och uppföljare så var ”Saw” en ny, fräsch och frisk fläkt. Wan hade tillsammans med Whannell funnit ett sätt att kombinera skräck med den lika trötta seriemördarthrillern. Med låg budget och ett smart manus både underhöll och chockade de publiken med såväl blod och våld som oförutsägbara twistar.

 

Inte oväntat så valde filmbolaget att svara på succén med en rad uppföljare. Wan hade själv aldrig som avsikt att utveckla filmseriens tortyrporr-stil och har beskrivit uppföljarna som ”grafiskt otrevliga”. Det var dock ett smart drag att han stannade kvar som exekutiv producent då filmserien inom sin genre är en av de mest inkomstbringande - i USA är den näst ekonomiskt framgångsrika efter ”Fredagen den 13:e”. Det var också smart på grund av att Wans andra - och tredje - försök som regissör typiskt nog inte kom upp på samma nivå.

 

 

 

Efter succén pressades duon att göra en ny film och resultatet blev den otursföljda ”Dead Silence”. Båda har vittnat om mardrömslika omständigheter med bland annat påtvingade omskrivningar av manus. Filmen planerades att släppas 2006 men på grund av diverse problem släpptes den först året därefter men gick varken hem hos publik eller kritiker.

 

Men Wan hade fortfarande vår uppmärksamhet - här var en skräckfilmsregissör som valde att ändå leverera färskt originalmaterial, även om just denna inte lyckades. Även filmen därpå, hämndthrillern ”Death Sentence”, floppade.

 

 

 

Upplevelsen med ”Dead Silence” ledde till att Wan gjorde sitt nästa skräckprojekt självständigt för att kunna ha fullständig kreativ kontroll utan filmstudios inblandning. Kanske var det en anledning till att ”Insidious” från 2010 blev en nästan lika stora framgång som ”Saw”. Här beslutade sig också Wan för att tona ned våldet - som han trodde avskräckte folk från att jobba med honom - och fokuserade på en traditionell men också nyskapande spökhistoria.

 

Trots konkurrens från andra nystartade franchises inom den populära spökskräcken (främst "Paranormal Activity") så lyckades ”Insidious” stå ut med sina blinkningar till klassiska rysare i kombination med sina färska skrämseltaktiker. Wan hade fått till det igen och etablerade sig ytterligare som en av genrens pålitligaste kreatörer. Tre uppföljare drog också in pengar även om de inte imponerade kritikerna lika mycket. Wan regisserade del 2 men har medgett att han inte var lika involverad och nöjde sig att stanna som producent på de andra två.

 

 

 

Samma år som ”Insidious: Chapter 2” regisserade Wan sin tredje stora - och kanske avgörande - skräckis. Verklighetsbaserade ”The Conjuring”, ännu en spökhistoria, blev en snackis redan vid lyckade testvisningar och fullständigt golvade biograferna. Wan levererade en effektiv samling av klassiska skrämselknep och övertygade med hjälp av talang bakom och framför kameran såväl publik som kritiker.

 

Resultatet blev inte bara flera uppföljare utan ett helt filmuniversum med diverse spinoff-filmer, inklusive ”Annabelle”-serien. Wan regisserade ”The Conjuring 2” men har i övrigt endast producerat och i vissa fall jobbat med manusen. Filmserien är den näst mest framgångsrika inom skräckgenren någonsin.

 

Wan har sedan dess nått framgång även utanför skräckgenren med kioskvältare som ”Furious 7” och ”Aquaman”. Men som skapare av tre ikoniska, omåttligt populära skräckfilmsfranchises så närmar han sig samma liga som Wes Craven, John Carpenter och Tobe Hooper. En nybliven skräckikon som fortsätter att finna nya sätt att skrämma oss på.