Gustaf Skarsgård har på sistone synts i allt större, påkostade projekt som norska äventyrsfilmen "Kon-Tiki" och TV-serien "Vikings". Nu blir det back to basics igen - Mani Maserrats drama "Vi" spelades in på knapp budget, nästan bara i en lägenhet, och med ett fåtal skådespelare i rollistan. Här spelar han Krister, den svartsjuke pojkvännen i ett alltmer destruktivt förhållande.
- "Dogville" var det slutgiltiga beviset på att det räcker med en bra historia och bra skådisar, om inte teatern gjorde det. Jag var inte svårövertalad. "They had me at hello", säger Gustaf till MovieZine.se.
Stämmer det att ni jobbade gratis?
- Det är en sanning med modifikation. Vi gick in med risken att inte få betalt. Men i och med att den nu går upp på bio, har SFI gått in med pengar, så vi har kunnat få betalt. Men jag är också med som samproducent.
Är det något du vill fortsätta med, att producera film?
- Ja, det är det. Jag tycker det är svårt som skådespelare att hela tiden vänta på att bli uppbjuden till dans. Den här hor-aspekten är jobbig. Ju mer jag kan påverka, skriva och producera egna grejer så vill jag göra det.
Du har väl inte svårt att få roller?
- Nej, men det går i perioder och det skrivs inte så mycket bra roller. Det skrivs få bra filmmanus. Problemet med filmbranschen är att eftersom det är så dyrt att göra film, har det blivit så kommersialiserat.
Hur hittar man en sådan karaktär som Krister? Kollade du på andra filmer?
- Nej, jag läste manus och förstod honom. Hur han ser sig själv som ett offer. Jag ville inte spela honom som en psykopat, han är den som känner sig sviken hela tiden. Jag var tvungen att spela honom så. Jag tror de flesta kan känna igen sig, sen behöver det aldrig gå så långt. Men svartsjuka och den där negativa spiralen kan uppstå överallt.
Vilka scener var jobbigast?
- Den jobbigaste scenen var scenen i köket. När han ska prata ut med henne och försöker sedan ha sex med henne, men misslyckas. Den var den tuffaste. Det är alltid svårt när man ska gå emot sin privata empati. Efteråt var jag riktigt själväcklad. Och intressant också, scenen som kommer efter när vi pratar om att skaffa barn, där är han egentligen ännu vidrigare, men jag mår bättre efteråt eftersom han går ur scenen och har vunnit över henne.
Filmade ni i kronologisk ordning?
- Inte helt, ibland var vi tvungna att anpassa oss efter location eller ljuset.
"Kon-Tiki" har blivit mycket omtalad och hade premiär i USA nyligen. Har du fått vara med om något av det, var du på Oscarsgalan?
- Inte på själva galan, men jag var i stan då. Det var kul. Vi har fått förfrågan om att vara med på premiärer i Moskva och annat, men jag har mest jobbat. Det är jättekul att den har gått så bra. Det är väl mest Sverige som den inte gått så bra i. Vi har kanske storebrorskomplexet och har svårt att vara generösa mot norrmännen. Samtidigt kan jag hålla med om en del av kritiken, men lite svalt ändå.
Stämmer det att ni spelade in samma scener både på norska och engelska?
- Ja, den version som har gått upp i USA nu är den engelska versionen. Jag var väldigt skeptisk innan, jag var rädd att hamna i ett läge där båda versioner var kompromisser. Men sen när vi kom in i det kändes det väldigt naturligt faktiskt. Ibland spelade vi in på norska, sedan på engelska, och hittade något i den engelska versionen som var så bra att vi spelade in den på norska igen. Så ibland gav det faktiskt grejer, som någon sorts korsbefruktning.
Kan det vara ett nytt sätt även för svensk film att jobba så?
- Det kan det nog vara. Man sparar in väldigt mycket pengar på remaken. Då kanske det blir lättare att distribuera den, särskilt i USA.
Är det jobbigt se sig själv på bioduken?
- På ett sätt är det skönare att se det med folk, då kan man få lite mer distans. Sitter jag själv så är det lätt att tänka på fel saker, som fy fan vad jag ser tunnhårig ut, eller så.
Vad gör du framöver?
- Jag ska tillbaks till Irland för mera "Vikings". Sen är vi precis klara med två 1,5-timmesfilmer som Johan Renck regisserar. "Ettor och nollor" heter det, och handlar om Göteborgs undre värld. Det ska bli något som vi nog aldrig har sett på SVT: hårt, fult, en äcklig värld med mycket intressanta figurer. Jag tror den kommer i årsskiftet.
Mani Maserrats "Vi" går upp på bio fredagen 10 maj.
