Idag har den nya thrillern "Hanna" premiär på Sveriges biografer. Filmen skildrar berättelsen om 16-åriga Hanna (Saoirse Ronan) som tränats upp till en hänsynslös mördare av hennes pappa (Eric Bana). Samtidigt som Hanna skickas på ett uppdrag i Europa jagas hon av den envisa CIA-agenten Marissa (Cate Blanchett) som hela tiden ligger hack i häl.
Utöver Ronan, Bana och Blanchett gör även Tom Hollander, Olivia Williams och Jason Flemyng mindre roller i filmen. Enligt många kritiker är "Hanna" på flera sätt unik, även om den i vissa avseenden känns som en "vanlig" thiller är den också uppbyggd som en skruvad saga. Manus till filmen är skrivet av de relativt nya författarna Seth Lockhead och David Farr. Dessa herrar och deras manus är det som ligger till grund för filmen, men själva den fysiska filmen står denna gång britten Joe Wright för, en regissör som trots stora hinder lyckats slå sig fram i en stenhård filmbransch.
Joe Wright föddes den 25 augusti år 1972 i London. Hela Wright-familjen var kreativt inriktad, exempelvis startade hans föräldrar en dockteater vid namn The Little Angel Theatre i Islington när Joe var liten. Joe själv sysslade i unga år med måleri och skådespeleri, men tappade ofta motivation på grund av den dyslexi som han lider av. Wright hade ofta tankar på att lägga undan sina drömmar och bli brevbärare, eftersom han kände att han aldrig skulle kunna bli något stort när han hindras av dyslexi. Joe gav dock aldrig upp, han började intressera sig för regi och filmskapande och gjorde små filmer med sin Super 8-kamera som tillslut resulterade i att han kom in på Camberwell College of Arts. Detta var en stor bedrift eftersom Joe inte hade några fullständiga grundskolebetyg att söka in med, istället fick hans tavlor och hans filmer tala för hans förmåga och skicklighet.
Efter ett grundår på Camberwell fortsatte Joe sina studier på Central St. Martins där han senare tog sin examen i Fine Arts med inriktning på film. Under sin skoltid gjorde han den rosade kortfilmen "Crocodile Snap" (1997) som fick en BAFTA-nominering år 1998. Med "Crocodile Snap" sökte han också ett kortfilmsstipendium från BBC och vann det, vilket resulterade i ännu en kortfilm, "The End" (1998). Under denna tid sysslade Wright också med en hel del andra projekt. Bland annat var han delaktig i Oil Factory, ett produktionsbolag med inriktning på musikvideos där Joe exempelvis deltog i flera projekt som casting director.
Tack vare nyfunna kontakter på BBC kunde Wright i slutet på 90-talet ta ett första kliv in den riktiga berättarbranschen. År 1999 fick han nämligen chansen att regissera BBC-miniserien "Nature Boy" som sedan sändes år 2000. Serien handlar om David, en 17-årig kille som tröttnar på det normativa samhället och finner tröst i den vackra naturen. Efter "Nature Boy" fortsatte Wright att imponera i TV-branschen tillsammans med BBC, då han skapade och regisserade miniserierna "Bodily Harm" (2002) och "Charles II: The Power and the Passion" (2003), en kritikerrosad skildring av Charles II (i miniserien spelad av Rufus Sewell) och hans händelserika liv. På 2004 års BAFTA-gala utnämndes "Charles II: The Power and the Passion" till bästa dramaserie, vilket gjorde att Wrights namn tog ett stort språng uppåt på listorna över eftertraktade regissörer.
Efter succén i TV-branschen började Wright få långfilmsmanus skickade till sig, bland annat fick han Deborah Moggachs adaption av Jane Austens klassiska roman "Pride and Prejudice" ("Stolthet och fördom"), en omtyckt och omtalad bok som Joe själv inte läst. Till en början var han osäker på om han ville göra filmen eftersom han inte riktigt kunde se sig själv som kostymfilms-regissör, speciellt när det gällde ett ganska "vanligt" drama utan någon särskild edge. Trots osäkerheten började Joe läsa Jane Austens bok och när bokens sista sida hade konsumerats hade han ändrat sig, han tog jobbet och därmed sin första plats i filmbranschen.
"Pride and Prejudice" utspelar sig på tidigt 1800-tal och kretsar kring familjen Bennet och framförallt en av döttrarna i familjen, Elizabeth. Filmen centreras sedan runt Elizabeths relation med en av hennes "friare", Mr. Darcy. Dessa två roller görs i filmen av de relativt unga Kiera Knightley och Matthew MacFadyen, ett medvetet val av Wright som ville få ner huvudkaraktärernas ålder jämfört med tidigare adaptioner. Han ville också lägga stort fokus på bokens rebelliska känsla, något som han också tyckte hade saknats i exempelvis TV-versionen från 1995. Filmen kom ut år 2005 och blev då en kritikermässig och finansiell succé, samtidigt som den fick fyra Oscarsnomineringar och sex BAFTA-nomineringar. Wright hedrades med priset för bästa nykomling på 59:e upplagan av BAFTA-galan.
Surfande på sin succévåg valde Joe efter "Pride and Prejudice" att göra en ny film baserad på en bok, denna gång en adaption av Ian McEwans bok "Atonement" ("Försoning"). Bokens och filmens handling börjar några år innan andra världskrigets utbrott och spänner sedan över tiotals år. Filmen skildrar hur 13-åriga Briony Tallis (Saoirse Ronan) på grund av avundsjuka och misstänksamhet får Robbie Turner (James McAvoy) dömd för ett brott han inte begått. Robbie hade nämligen inlett en relation med Brionys äldre syster Cecilia, något som skapat friktion systrarna emellan.
"Atonement" hade premiär på Venedig Filmfestival år 2007 som öppningsfilm och Wright blev då den yngste regissören (då 35 år) genom tiderna att öppna festivalen. Precis som "Pride and Prejudice" blev filmen en succé ur alla avseenden, pengarna rullade in, kritikerna gillade den och den fick även en hel del priser och nomineringar. På Oscarsgalan var filmen nominerad för bland annat bästa film, bästa manus (adaption, Christopher Hampton) och bästa kvinnliga biroll (Saoirse Ronan) men tog bara hem priset för bästa musik. Däremot på BAFTA-galan fick "Atonement" priset för bästa film. I filmen finns en omtalad och imponerande sekvens som ger en bra bild av Joe Wrights skicklighet och ambitioner som regissör, en fem minuter lång oklippt tagning som skildrar stranden vid Dunkirk (Frankrike) under andra världskriget, där tusentals soldater inväntade evakuering år 1940. Klippet finns att se nedan.
Efter de på många sätt liknande projekten "Pride and Prejudice" och "Atonement" ville Wright göra något nytt och annorlunda. Efter ett tags letande landade han jobbet som regissör till "The Soloist" ("Solisten") (2009), en film som baseras på den sanna historien om relationen mellan den hemlösa gatumusikanten Nathaniel Ayers och journalisten Steve Lopez. Ayers, som i filmen spelas av Jamie Foxx, var i yngre år en mycket lovande musiktalang och kom in på den prestigefyllda musikskolan Juilliard. Efter ett mentalt sammanbrott hoppade han av skolan och började med tiden utveckla svår schizofreni, vilket resulterade i att han tappade kontrollen över sitt liv, blev hemlös och började dela med sig av sin musik på Los Angeles gator. Av en slump upptäcks Nathaniel av L.A. Times-journalisten Steve Lopez (Robert Downey Jr.) som bestämmer sig för att skriva en artikelserie om honom, samtidigt som deras vänskap växer sig starkare och starkare. Filmen blev inte den succé som Wright hoppades på då den fick väldigt blandade recensioner och enbart drog in halva budgeten på 60 miljoner dollar. Även i "The Soloist" finns en särskilt omtalad sekvens som på många sätt imponerar. Klippet visar hur Ayers upplever Beethovens vackra musik som en visuell explosion av färger och mönster.
Efter ytterligare ett avvikande spår med "Hanna" (dock kritikerrosat denna gång) återvänder Wright till mer bekant mark med sitt kommande projekt, en adaption av Leo Tolstoys världskända klassiker "Anna Karenina" som väntas komma ut någon gång under 2012. Boken utspelar sig i 1800-talets Ryssland och cirkulerar kring en ung kvinna som slits mellan sin äldre man och sin yngre älskare. Wright är i full gång med projektet och har redan samlat ihop en imponerande skara skådisar med stammisen Kiera Knightley i spetsen som titelkaraktären. Jude Law kommer spela hennes äldre make och nykomlingen Aaron Johnson ser vi i rollen som hennes unga älskare. Även Saoirse Ronan, Kelly MacDonald, Olivia Williams och Matthew MacFadyen är klara för filmen. Med denna vattentäta cast och en regissör som förmodligen kan filmatisera litterära storverk i sömnen kan vi inte vänta oss annat än stordåd.
