I december är det äntligen dags att återvända till en tid för länge sedan och en galax långt långt borta för att återigen få träffa våra hjältar, Luke, Han och Leia. Men en fråga som jag dock har funderat på i flera år är: Vilka var de goda i Star Wars, egentligen?
Om vi går tillbaka till 1977 och den första Star Wars-filmen så har vi faktiskt inget annat än rebellernas ord på att Imperiet är de onda. Om vi istället ser på historieförloppet ur Imperiets synvinkel ser vi en galax där lag och ordning råder under ledning av en monark, nämligen Kejsar Palpatine. Diktatur skulle säkert många säga men jag ser inte Palpatines styre som mer diktatoriskt än Aragorns i “Sagan om Ringen” - och vem ser Aragon som en diktator?
Galaxen är under hot från en mindre grupp rebeller leda av “prinsessan” Leia som trots sin titel uppenbarligen hatar monarki, åtminstone monarki där inte hon styr. Trots sitt lilla antal utgör rebellerna ett stort hot mot den rådande freden. Kejsaren tvingas därför förstöra terroristplaneten Alderaan som ett avskräckande exempel med hjälp av sin stridstation Dödsstjärnan. Detta är naturligtvis en fruktansvärd handling. I min bok skiljer sig denna handling dock föga från vad USA gjorde mot Japan 1945 och få skulle idag säga att USA var de onda under andra världskriget. Handlingen visar istället att stora misstag kan göras om man utsetts inför ett stort hot.
I början av “A New Hope” ville till och med Luke Skywalker börja studera vid Imperiets flygakademi för att bli en pilot i armén. Detta tills han övertalas av den gamle republikanen Obi- Wan Kenobi att gå med rebellerna. Under rebellernas inflytande förstör Luke den första dödsstjärnan (och dödar i processen många civila som jobbar och bor där). På grund av sitt mediokra hade rebellerna aldrig klarat detta utan Luke, vilket indikerar att dessa förmodligen inte hade så stort stöd hos planeterna i galaxen. Detta blir ännu mera tydligt när de lurar den stackars urbefolkningen på planeten Endor, Ewokerna, att hjälpa dem i sitt krig. Detta ledde till flera Ewoker miste livet för ett krig som inte påverkat dem eftersom Imperiet, som trots att de byggt en millitärbas på Endor hade valt att fridfullt leva sida vid sida med Ewokerna.
Saker och ting blir inte heller bättre när Luke tränas i kraften av Yoda som också lär honom Jedi-ideologin. I original-trilogin verkar den ljusa sidan av kraften vara den goda sidan gentemot den mörka. Detta kom dock att visa sig sig inte vara helt självklart i prequel-trilogin.
Om vi då blickar tillbaka till prequel-trilogin. Vi har en republik i kaos där korruption och krånglig byråkrati styr galaxen. De mest avlägsna planeterna har lämnas åt sitt öde under kriminella organisationer. Det enda som egentligen håller kvar alla planeter inom republiken är rädslan för republikens “fredsmäklare” Jediriddarna. Senator Palpatine (senare kejsaren) från planeten Naboo ser problemet med både republiken och Jediorden och beslutar att något måste göras. Det blir början till en kedjereaktion som kulminerar i Klonkriget och Jediordens förstörelse. Naturligtvis fick många fick sätta livet till men Palpatine insåg att detta tyvärr var det enda sättet att rädda galaxen. Han valde därför att offra miljoner för att rädda miljarder.
Palpatine hade även stor kunskap inom kraften och visste att Jediorden var en diktatorisk kult . Jediorden tog barn i tidig ålder från deras föräldrar för att indoktrinera dem i sin lära. Allt för att utöka sitt inflytande på barnen och begränsa eventuell påverkan utifrån. Man förbjöd även sina medlemmar att känna känslor som kärlek, rädsla och ilska eftersom det enligt orden ledde en till den mörka sidan. Det Jediorden egentligen gjorde var att förbjuda sina medlemmar att vara individer med rädsla att de genom att lära sig alla sidor av kraften skulle kunna tänka och agera utanför orden. Under filmseriens gång hävdar Jediorden att de kämpar för fred och rättvisa men inte en enda gång diskuterar orden om separatisterna har rätt att bryta sig ur republiken.
Palpatine möter under sin väg till makten flera likasinnade som ex-Jediriddaren Dooku och den unge Jediriddaren Anakin Skywalker. Anakin har tvingats dölja sitt giftermål och blivande faderskap i rädsla för Jediordens vrede. Palpatine visade dock Anakin att att det fanns fler sidor av kraften än den ljusa sidan och att känslor var något positivt. Efter att Palpatine kommit till makten var han även villig att ta emot Luke som lärjunge trots dennes koppling till rebellerna och förstörelsen av Dödsstjärnan.
Om man ser det ur denna synvinkel är Palpatine hjälten i Star Wars-sagan. Skulle man säga att han är sympatisk? Naturligtvis inte, Palpatine var ett arsle på många sätt men han gjorde det som var nödvändigt för att rädda galaxen och då måste man ibland smutsa ner sina händer.
Daniel Ekholm
