“Rogue One”-författaren tror att spel fortfarande är i stumfilms-eran

Gary Whitta, som är en av manusförfattarna bakom “Rogue One: A Star Wars Story” satte sig ner med oss på MovieZine för en liten pratstund. Här pratade vi om allt från Star Wars till den artificiella intelligensens intrång i den kreativa sfären.

 

 

- “Star Wars” är i en klass för sig, det finns verkligen inget annat liknande. Jag växte upp som “Star Wars”-fan, och att jobba med filmerna är verkligen det största privilegiet i mitt liv. Men jag föredrar jag alltid de berättelser som jag skapar själv från grunden, vare sig det är "The Book of Eli", eller “Gundog”. Att arbeta med “Star Wars” är som när du var barn och gick till en kompis hus och lekte med deras leksaker. Man måste vara försiktig, men när du leker med dina egna leksaker kan du göra vad du vill med dem.

 

 

 

- Nej, inte alls, Lucasfilm gav oss en enorm frihet. De uppmuntrade oss att berätta något nytt, eftersom att det var den första fristående filmen. Filmen börjar med Jyn som liten flicka och sedan hoppar den framåt 20 år, när hon är en vuxen kvinna. “Star Wars” hade aldrig gjort ett tidshopp innan och det tog oss en liten stund att inse detta, att vi kunde göra vad vi ville. Vi behövde inte förhålla oss till “Star Wars”-reglerna, Vi behövde inte ha med texten i början, inga ljussablar eller jedis.

 

 

 

- Japp, jag hade en hel karriär som speljournalist innan jag blev manusförfattare. Det är mycket användbart eftersom spel är mer filmiska idag, och fler filmer görs om tv-spel. Oavsett om det är åt ena eller andra hållet, har jag en unik meritlista där jag har erfarenhet av både spel och film. Vare sig det handlar om filmer om spel, eller spel om filmer, eller om spel som vill vara som filmer… så kan jag sätta mig in från båda perspektiven.

 

 

- Just nu spelar jag “Marvel’s Spider-Man 2” och “Baldur’s Gate 3”, sedan spelar jag olika VR-spel. Jag har en enorm lista på spel som jag långsamt betar av. Kan du förstå att jag fortfarande inte har spelat “Cyberpunk 2077”? Jag har väntat på den sista uppdateringen, för det var ju rätt kasst när det först släpptes. Jag har hela tiden tänkt att jag ska spela det när det blir bra. Nu tror jag att det äntligen har kommit till den punkten.

 

 

- Jag tror att vi fortfarande har en lång väg att gå. Jag jämför ofta spelberättande med att vi fortfarande är i stumfilms-eran. Vi är bara i början av att förstå hur man berättar i spel. När nya verktyg för berättelser dyker upp, så lånar de gammal teknik. Exempelvis teater och film, när filmen först kom, så var det som att man bara placerat en kamera i publiken riktad mot scenen. Men sedan insåg de att de kunde göra mer med redigering och filmspråket började utvecklas.

 

 

- Jag tror ingen vet. Ingen kan föreställa sig var vi kommer att vara inom ett år ens. Speciellt inom det interaktiva fältet som rör sig så snabbt. Jag tror inte VR ens är i stumfilms-eran, där slår vi stenar mot varandra och försöker starta en eld. Ta en titt på Atari 2600-eran, nu tänker vi: “Herregud, det är så primitivt, hur kunde vi någonsin tänkt att det var coolt?” Men det gjorde jag som barn, och jag tror att det är så vi kommer att tänka om VR och andra interaktiva spel.

 

 

- Jag vet inte riktigt, jag tycker verkligen om att skriva romaner. I filmer så sitter man i ett rum och skriver tillsammans med folk som är smartare, vilket gör att berättelsen alltid blir bättre. När jag skriver ett filmmanus så måste det även gå förbi producenter och chefer som alla kommer med feedback. Men när jag skriver en roman så är det bara jag och min redaktör, och jag har sista ordet som författare. Jag skulle nog säga att det jag skapar själv är det mest givande.

 

 

 Jag är ett stort fan av “The Walking Dead”-spelen, hur var den upplevelsen?

 

- Det var väldigt lärorikt för mig. Jag fick jobba med otroligt smarta människor, bland annat Sean Vanaman och Jake Rodkin som nu jobbar på Valve. De lärde mig mycket om interaktivt berättande och skillnaderna mellan vanligt linjärt berättande, som jag kom ifrån, och berättande i spel, som har sina egna unika utmaningar. Jag tror att berättande i spel är det svåraste sättet att skriva på. De flödesscheman vi använde i “The Walking Dead”, som visar alla olika grenar och möjligheter i historien, är massiva och ger en huvudvärk. Att försöka hålla det stabilt är otroligt svårt. Det är absolut det svåraste sättet att skriva på, samtidigt som det är väldigt givande.

 

 

- Jag är partisk, men jag tycker att “The Walking Dead”-spelen gör det otroligt bra. “Mass Effect”-spelen har gjort det riktigt bra också. Jag spelar alltid igenom “Mass Effect", först som en god kille och sedan som en skurk, och du får verkligen en annorlunda upplevelse. Många störde sig på “Detroit: Become Human”, men jag var verkligen imponerad av det som spelförfattare. Det är fantastiskt att man kan designa spelet så. Du gör inte bara en film, du gör i princip 20 olika filmer som alla kan sättas ihop på olika sätt, och var och en har en “giltig” version av berättelsen.

 

 

- Jag ser positivt på det, och att det kommer leda till flera stora exklusiva spel. Själv vill jag se mer spel för en spelare med fokus på berättandet. Med alla förvärv av spelföretag tror jag att de är mycket bättre rustade för att göra det. Jag tror att det är bra för Activision Blizzard, att den gamla ledningen försvinner och att en ny kommer in. De har haft det svårt de senaste åren, och jag tror att under den nya ledningen kommer kunna återvända till sakerna de historiskt sett varit bra på.

 

 

 

 

- Ja, jag började som journalist för spelstidningar. Sedan började jag skriva långfilmer, flyttade nyligen över till TV, och jag har även gjort serietidningar och narrativa podcaster.  Det är väldigt svårt att berätta i Hollywood. Jag har ju nämt innan att jag gillar originalverk, men om du inte är Christopher Nolan är det väldigt svårt. Hollywood vill mest ha “Star Wars”, Marvel, Harry Potter, “Star Trek”, “Fast and Furious”, saker som de har tjänat pengar på tidigare. Ofta gör jag andra saker som exempelvis romaner, serietidningar, podcaster och spel som ett sätt att få igång mina science fiction-idéer.

 

 

- Det jag är mest exalterad över just nu är ett projekt som varken är fantasy eller science fiction. Det är en TV-serie som utspelar sig i den riktiga världen, vilket var läskigt att skriva. För hur kan jag skriva något utan fantasy eller sci-fi-element? Men det slutade med att jag verkligen gillade det, och att jag upptäckte att jag även tycker om att skriva komedi.

 

 

 

- Som de flesta författare är jag extremt skeptisk mot AI. I hela mitt liv har jag varit intresserad av teknik, men med AI är det första gången jag har tänkt att vi kanske borde sakta ner. Det är inte helt heller orimligt att tänka på på “The Terminator” som ett av de värsta möjliga utfallen. Så att det inte slutar med att vi slåss mot maskinerna. Vi skämtar om det, men det känns mer verkligt nu än vad det gjorde för bara några år sedan.

 

 

- Jag är ingen expert på det här, men jag har kikat på det nya avtalet och röstat om det. Jag tror att det är en riktigt bra deal, och vi fick de flesta av sakerna vi var ute efter. Framförallt är jag mest glad över att vara tillbaka i arbete, för det var en väldigt lång och smärtsam strejk för alla.